Ett substitut för träningen?

Jag undrar just hur många dagar till jag fixar att hålla min rätt låga profil när det gäller träningsabstinens? Jag menar MIN träning.
 
Träna får jag ju, men inte i den form JAG vill... //#"%&"%¤"=&#)"!/&!!! = Svordom!

Idag tog vi i varje fall och packade in familjen i bilen (nästan hela familjen) för en utflykt i skogen. Det är ännu härligare nu när vi har Yosh.





Hälsinglands skogar bjöd oss på ett vackert väder dagen till ära! Man tackar!



Jag tog Stina på axlarna en sväng, kanske också med en liten baktanke på att få lite extra mostånd och lite träning på köpet? :-) Vad gör man inte?

De här bilderna är lite kul faktiskt. När Stina satt här på mina axlar känner jag hur hennes småfingrar letar sig igenom mitt ansiktet, in i mina håligheter likt mina öron, näsan etc...



... hon hittar ett bra grepp och drar allt vad hon är värd.

Shit, asså! Här kunde man fått en läppspalt helt appropå i skogen liksom??!



Väl hemma ifrån skogsturen tände vi helt traditionsbundet grillen!



Två av skogsturstruppens medlemmar slocknade ovaggade när vi kom hem. De två yngsta förstås; Yosh & Stina. Stina tassade in med nappen och snuttefilten och förkunnade att hon "bara skulle mysa lite i soffan..."



Mitt i grillmyset kom Ester skuttandes med budskapet; "Shit??! Jag har tappat värsta köttätartanden!!"

Nu måste denna Tillförordnad Tandfé fixa växelpengar OMEDELBUMS!!!

Trevlig Valborg på Er!

Yosh - ett nytt kapitel!

Det är så härligt att se hur mycket som har hänt på 1 vecka med Yosh!

Han lyssnar till sitt namn, han kan sitt och vet vad nej innebär. Sen är det ju klart att allt inte sitter till 100% ännu, men vad kan man begära? Han är ju bara 9 veckor och 1 dag!

Idag har vi tränat lite på att bara gå bredvid. Jag är imponerad! Han gick som en stolt och vacker Vorsteh precis bredvid mig hela vägen. Vi gick ner till OK Q8, mötte en massa bilar, motorcyklar och människor som utbrast;

"Men ååååhhh!" Ni vet...

Men Yosh skötte sig galant!



Men när vi går hemma på gatan då tar vi inte lika långa promenader utan mest såna där "kissa-efter-maten-promenader" då får Stina vara lite stor och mallig en liten stund.



Jag är så glad för Yosh! Han tillför så mycket för oss alla!



Tänk att Stina hade sån otrolig hundskräck innan vi fick låna hem Arya för att testa familjen inför ett eventuellt hundköp. Nu är hon så otroligt fin med Yosh.

Han kommer att passa fint i vår familj. Spännande också och se hur allt kommer att utvecklas inom jakten. Tänk vad mycket vi har att se fram emot!

(Jag ska bara läka mina ben också så är allt PERFEKT!)

För 9 år sedan...


... föddes bästaste Ester!

För lite mer än 9 år sedan såg jag ut så här;




Här jag har ca 1 månad kvar innan det var dags... 27 kg tyngre. GOSH??!

Liggläge med "Hotande förtidsbörd" satte sina spår i form av massa vätska och lite annat. :-)



Inte ens då kunde hon göra en normal entré. 4700 gr och 54 cm STOR fick en del komplikationer under förlossningen.

Hon fastnade och fick en Plexus Brachialis skada och ena över armen gick av. (Den som syns på bilen)



En tuff start i livet. Men hon var envis då och gav inte upp. Hon är minst lika envis nu...

... på gott och ont. :-) Men hon är världens bästaste Ester!



9-års dagen firades med massor av braiga presenter.  9 år sluta 2:an och börja 3:an. Byta skola och börja med "STORBARNA". Dessutom få en EGEN Samsung Galaxy Mini!!!

Hur mycket NIO år är man inte då??!

Jag älskar dig Ester, härifrån till evigheten!
Visa fler inlägg