Sällsynta dagar!

 Precis som en liten trisslott - plötsligt händer det!
En hel ledig dag!!!
 
Underbart.
Dessutom har jag fått chansen att få umgås med alla våra barn, t o m Ebba! 💕
 
 
Mr Perfect and his wife!
 
Dessa dagar är lätträknade just nu. Vi befinner oss i en rätt tuff period på jobbet. Men den här perioden är lika varje år. Fram till midsommar har vi tuffa dagar. Roliga om än långa och intensiva.
Då är dessa stunder mer än välkomna.
Då när vi får umgås och då när gräsklippningen får vänta lite, när tvätten kan hängas sen och när veckohandlingen kan göras på måndag istället.
 
 
 
 
Att njuta och få bara vara är så viktigt.
Framför allt för att få tanka lite ny energi så man taggar till och laddar om när måndagen kommer.
Fast, det vet jag att vi gör ändå.
Har man roligt så går det ju ändå av bara farten liksom!
 
 
 
Lite extra lyxigt är det nu när vår största tjej har kommit hem. Hon är nu 2/3-delar färdig journalist.
Det är inte klokt vad fort det har gått. 
Jag tyckte att det var alldeles nyss som hon flyttade ner till Stockholm för att läsa på Södertörns Journalisthögskola. Nu har hon bara ett år kvar...
Och nu är hon hemma!
Nu ska hon vara hemma och jobba hela sommaren på Ljusdals Posten.
Sååå lyxigt att ha henne hemma och nära.
 
 
Malin har antytt att hon skulle vilja springa något lopp framöver. Så vi gjorde slag i saken och har börjat planerat lite för något sådant.
Vi gjorde första träningspasset tillsammans idag.
Jag måste säga att jag är imponerad! 
 
 
Kul att någon av ungarna tycker att det här med träning är roligt i varje fall!
 
 
Jag tror nog att jag ska försöka få henne att kliva upp någon morgon också så hon får uppleva det här vackra! Hon verkar ändå gilla det lika mycket som jag.
Fantastiskt!
 
Jag säger som Gert Fylking - ÄNTLIGEN! 😅
En kommentar
publicerat i Träning
Taggar: Barn, Löpning, Running, Terränglöpning, Trailrunning, Träning

Lyllo mig!

Tänk vad härligt det är när klockan är strax före fem på morgonen. Den friska luften som möter mig när jag går ut genom dörren är som en rejäl dos Bricanyl. Den liksom öppnar upp hela bröstet.
Yosh har lite svårt att inte visa sin iver. 
Han vet vad som väntar.
Han älskar det lika mycket som jag. 
 
Yosh och jag.
Bara vi två och mitt vackra Järvsö!💕
 
 
Att börja veckan på det här sättet är magiskt!
Vilket väder sen?
Jag njuter för varenda minut, suger i mig alla solstrålar jag kan! 
 
 
Igår blev jag dessutom rejält omhändertagen av min fina familj!
Morsdag.
Min dag.😎 🙏
 
Jag brukar alltid få den här dagen till bara min. Bara göra saker som jag vill och gillar.
Äta den mat jag vill och gillar.
 
Min käre make trodde säkert att jag skulle börja dagen men en löprunda eller på rullskidorna.
Men se där gick han bet!
Jag hade nämligen planerat det så pass att dagen var träningfri=solstol och podd!
 
 
Min dag avslutades med en riktigt god middag och lite bubbel i glaset.
 
Men att få vakna upp till detta slår faktiskt det mesta.
Idag var första distanspasset på ett år utan smärta och hälta efteråt. Så härligt att få ett bra resultat av den rehab jag faktiskt har gjort!
 
 
 
 
 
Det är nog inte så svårt att förstå att vi njuter av våra stunder tillsammans.
Jag är verkligen så tacksam över att vi kan springa igen.
Båda två.
För två år sedan höll det ju på att bli Yosh sista löprunda när hans lunga sprack.
 
Tur att man räddade livet på honom nere på Universitetdjursjukhuset i Uppsala!
Hur skulle jag annars ha överlevt utan honom?
 
 
 
 
 
 

Jag bor i ett paradis!

Det har varit en världspremiär i helgen.
Detta har nämligen aldrig tidigare hänt, aldrig!
Igår fick jag med mig hela familjen (utom Ebba och Yosh) ut i Harsas skidspår. 
Helt otroligt!
 
  
Det var så ljuvligt så jag stundtals nästan blev lite tårögd av lycka.
Vi löste Stinas skidåkning på ett fiffigt sätt!
Johan tog Yosh dragsele och hade Stina på släp.
Målet för dagen var ju våfflor vid våffelstugan!
För att ta sig dit måste man åka "Lätta milen". (10 km)
Det kan ju bli i det längsta laget för Stinas ben.
 
 
 
 
 
Det kunde även bli i det längsta laget för tonåringarna också.
Sånt vet man ju liksom inte i förväg...
 
 
Efter lite drygt fem kilometer skymtade vi Våffelstugan.
Alla ungarna var fortfarande vid gott mod och humöret i behåll! 
 
 
Smaskiga våfflor med tillbehör var efterlängtat när vi kom fram till den gulliga lilla fäboden.
 
 
 
Under alla dessa år som jag har harvat i Harsa, har jag aldrig varit i Våffelstugan. 
Jag har ju heller inte haft familjen med mig. 
Någonsin!
 
 
 
 
Det var så himla mysigt. 
Humöret höll ända in till Harsagården och hela vägen hem. 
Helt otroligt.
Till och med så de sa alla tre att det kan tänka sig att följa med fler gånger. 
Ibland måste man nypa sig lite i armen...
 
Idag började jag min dag i ett helt underbart vinterland. Jag tog mina skidor och packade in i bilen 06:30 för en morgon i Harsa.
Jag var helt ensam och mötte personalen som precis började sin arbetsdag.
Vi småspråkade och konstaterade att "idag blir det ljuvligt i spåren"!
 
Det var så vackert så det var svårt att åka på utan att föreviga detta med en bild då och då.
 
 
 
 
07:15 och solen steg upp och bröt igenom dimman på myren.
Helt magiskt!
 
Under min skidtur slog det mig;
Jag bor i ett paradis!
6 kommentarer
publicerat i Träning
Taggar: Barn, Familj, Foto, Harsa, Järvsö Folkan, Paradis, Vinter, skidåkning
Visa fler inlägg