Lite ledigt för tankar...

Jag är en energisk person som gillar att vara aktiv på olika sätt.
 
Mina kompisar skulle nog kalla det för att jag har någon form av bokstavskombination.
Eller en kombination av alla kombinationer! 😂
 
Nu har vi några dagar ledigt ifrån jobbet (en sanning med modifikation) och hinner göra andra saker.
 
 
Jag väljer oftast att vara utomhus.
Gärna tidigt på morgonen. 
 
 
Jag njuter av vårt vackra Järvsö och av vintern.
Jag njuter kanske lite extra just nu. Passar liksom på.
 
När vi kom hem ifrån Egypten den 21 december hade jag en kallelse ifrån specialist sjukvården i Sundsvall.
 
 
En operationstid av hälsenan den 8 januari! 😱
 
 
Det fungerar väldigt dåligt!
Passar inte alls!
 
Jag ringde tillbaka och berättade att vi måste flytta fram operationen lite.
Tidigast i mitten av mars om jag får bestämma.
 
 
Det är tur att jag kan åka skidor.
Jag åker i stort sett varje dag.
 
För att jag ska klara av att åka Vasaloppet bör jag kunna staka merparten av dessa nio mil.
 
Det gäller att jag hinner bli ordentligt stark i magen och ryggen fram till dess...
 
 
Men det är ju klart att jag grubblar lite inför den kommande operationen.
 
Hur länge måste jag ha gips?
Hur fort kan jag vara tillbaka?
 
 
Det är tur att jag är född envis!
 
 
En kommentar
publicerat i Träning
Taggar: Träning, Vasaloppet, Vasalopsträning, längdskidåkning, skidor, skidåkning

Domedagen

Någonstans där bak har jag väl haft det lite på känn.
Men ni vet ju att hoppet är ju det sista som överger en.
 
 
Det kommer inte att bli något Lidingölopp för mig mer.
Inte heller någon Järvmil.
 
Gårdagens läkarbesök bekräftade mina farhågor.
Operation är ett måste.
 
 
Min vänstra hälsena mår inte så bra.
Ingen av mina hälsenor mår så bra egentligen och har inte gjort det på några år...
 
Jag spelar lite rysk roulette varje gång jag tar mig en löprunda.
 
 
 
 
Jag försökte förklara att det här med en operation passar dåligt in i mitt liv. 
 
I januari jagar vi fortfarande och även lite in i februari.
I mars ska jag åka Vasaloppet.
Så tidigast i april enligt mitt schema...
 
 
Farbror doktorn var snäll och lät mig önska operationsperiod.
 
Men jag är inte där än.
Det är ju ett tag kvar!
 
 
Jag tänker mig att jag mentalt hinner landa i det här beslutet på dessa månader.
 
Jag behöver förlika mig med att det inte blir några fler långlopp för min del.
 
Jag får hitta andra lösningar.
Det kanske måste få bli den där jävla cykeln ändå...??!
 
 
Det första Stina sa när hon fick veta om min planerade operation;
"Men hur ska det gå för Yosh då??!"
 
Ja, hur ska det gå för Yosh när jag inte kan springa mer?
Hur ska det gå för mig?
Hur ska det gå för oss när vi ska lära oss leva utan våra ljuvliga morgonrundor när Järvsö vaknar?
 
Sanningen är att jag får svälja gråten lite när jag tänker på det.
 
Men det är flera månader kvar och innan dess så har jag hittat någon bra lösning ska ni se!
Jag brukar faktiskt lösa det mesta!
 
 
En olycka kommer ju sällan ensam är det sagt.
Stina har börjat halta igen.
Ett hårt bakslag.
 
Men vi ser det mest som en liten överansträngning (ber till Gud!) eftersom hon har tränat rätt tufft nu ett tag med truppgymnastiken.
Hon får vila och avlasta med kryckorna i ett par dagar tills vi har pratat med Uppsala.
 
 
Säkert bara tillfälligt och det vänder nog lika fort som det kom.
Men det känns inte så bra i "mamma-maggropen"...
 
Men för tusan!
Vi har klarat motvindar förut.
 
Kom an bara så ska vi ta den här vända också!
 
 
 
0 kommentarer
publicerat i Träning
Taggar: Löpning, Operation, Perthes, Perthes Sjukdom, Pertheskid, Running

Mina favoriter

Min lördag spenderades med två av mina favoriter med det bästa jag vet.
 
Att vara i skogen!
 
 
Det behövs så lite.
En smarrig matsäck.
Lite ved och elddon.
  
 
Då kommer man långt.
Hela mitt väsen tankar energi i skogen.
 
Mina döttrar är inte riktigt lika förtjusta.
Inte riktigt än.
 
 
Bilderna ljuger en smula.
Tonåringen var inte så här harmonisk hela tiden.
 
Vid en rätt lång och brant uppförsbacke brast det.
 
Har ni sett det här klippet på Youtube med mannen som ska cykla montainbike uppför en skogsbacke?
 
 
Han som har en spärr i huvudet?
Om inte - sök upp det på Youtube...
 
 
Det var ungefär samma utbrott för tonåringen i mitten av den backe vi besteg.
 
Hon vänder mig ryggen och säger med gråten i halsen;
"Nej, nu skiter jag i det här. Så jävla typiskt dig! Du säger så förbannat glatt att vi bara ska gå en liten bit och så blir det en jävla expedition??!"
 
 
Sanningen är lite mittemellan.
Det var faktiskt bara det utbrottet i backen.
 
Annars var tonåringen otroligt amper och glad, tacksam och en smula eurorisk.
 
 
Jag är ju alltig sjukt eurofisk.
Retsamt glad.
 
Men är inte livet fantastiskt då?
Även om det ibland innebär några uppförsbackar?
När backen är över går det ju oftast rätt lätt utför.
 
Jag väljer att se det så.
 
Ha en fortsatt trevlig helg! 💕💛
 
Visa fler inlägg