Tågstoppet i Stockholm

Alltså, jag borde egentligen inte sitta här med ett leende på läpparna.
Jag borde ju egentligen vara irriterad och förbannad, precis som Mr. Perfect.
 
 
Dessvärre kryddar ju helgens reseupplevelser inte någon positiv anda på Mr.Perfects redan något motstridiga inställning till Globetrotterlivet...tyvärr.
 
 
Men jag kan inte låta bli att småle i sammanhanget. 
Hur i fasliga höjder kan man lyckas med att misslyckas så fatalt?
 
Resan ner börjar med glada barn och glad make. Han ser fram emot helgens inbokade möten, samt att få spendera lite extra tid med sin bedårande hustru.
Döttrarna skulle få spendera tid med sin journaliststuderande storasyster som bor i Solna.
En liten miss i logistiken gjorde att vi fick muta storasyrran att ha hand om småsyrrorna under helgens inbokade möten.
Det blev som vanligt dyrt som för mamman och pappan....
 
 
 
Nåväl, resan ner började i positiv anda. 
X-tåget kom och gick som det skulle.
Fram till strax innan Arbrå.
Tvärnit.
-Vad väntar vi på? frågar Stina
-Det är säkert bara ett tågmöte, svarar jag.
 
Varpå jag ser hur tågvärden och konduktören springer genom tåget till andra sidan.
Vi tittar förvånat på varandra.
Tåget står fortfarande still.
 
Efter cirka en kvart meddelar tågvärden med nervös stämma att tåget står still på grund av ett "växelfel".
Det känns inte riktigt som det stämmer eftersom ett annat tåg passerar oss precis på vänster sida.
 
 
 
X-trafiks tågpersonal kommer springande genom tåget igen, åt det andra hållet denna gång.
Jag försöker få kontakt med tågvärden som i sin tur ignorerar mig fullständigt.
 
Så plingar det till igen i tågets högtalare och på en som vanligt låg volym och med dålig ljudkvalité, får vi veta att tåget har gått sönder.
 
Strax därpå har en annan passagerare just pratat i mobilen varpå vi råkade höra att hon irriterat konstaterar att hon blir tydligen stående på vägen hem också. Det var ju samma visa på vägen dit, det verkar som om det är samma tåg.
 
Har man satt in ett redan trasigt tåg igen och hoppas på det bästa?
Japp, så var tydligen fallet.
X-trafiks tågvärd blev nu än mer nervös och svettig när han var tungen att gå igenom alla passagerares biljetter och eventuella tågbyten som efter cirka en timmes försening måste bytas ut.
 
Väl framme vid Gävle centralstation står vi på perrongen och hoppas på att vi ska få sittplatser. Vi hade ju bokat sådana men nu var vi ett 50-tal extra resenärer på nästa tåg mot Stockholm som också skulle få plats.
Vi hade tur. Snabb som en iller tog jag mig in i tåget och fick ta på fyra sittplatser.
Haleluja!
 
Så, äntligen. 
Härifrån och fram till söndag eftermiddag är allt verkligen toppen.
Våra inbokade möten flöt på bra och helt enligt plan.
 
 
 
Söndag och dags för hemfärd.
Glada och mätta hämtar vi döttrarna och får med oss storasystern också för lite extra tid till mys.
 
När vi kliver in på Centralen piper det till i samtligas mobiler.
Ett sms från SJ där man ursäktar den rådande väderleken och ber oss se över våra biljetter och boka om till ett annat tåg.
 
  
NEJ!
Fasen också. Jag har ju en inbokad intervju imorgon kl 10, Johan har inte med sig sin jobbdator och vovven är på dagis och skall hämtas.
 
Okej, vi testar. Men vi ser också hur allt fler tågavgångar blir inställda. En efter en.
Det har ju kommit lite snö.
I Sverige kommer det snö under vinterhalvåret.
SUPRISE!
 
Nä, inget tåg får passera Gävle så det blir till att boka en extra hotellnatt.
Under den här stunden då vi konstaterade att vi inte kommer att komma med något tåg, har den yngsta dottern just insett att det blir ytterligare en hotellnatt i huvudstaden.
 
 
Hon har svårt att hålla tillbaka sin glädje över detta och kör någon form av glädjedans av lycka och frågar gång på gång om tåget verkligen är inställt för att försäkra sig lite extra om den oplanerade extra hotellvistelsen.
 
Lite snabbt bokade om våra biljetter till dagen därpå och med lite extra hjälp av den äldsta av döttrar bokades det även en hotellnatt.
 
 
 
Vi laddar om och Mr. Perfect försöker se det positivt även om det i stunden är väldigt svårt.
Men han gör ett tappert försök.
Verkligen.
 
Vi säger hejdå till den äldsta dottern som hade andra planer för kvällen medan resten av familjen traskade vidare mot det bokade hotellet.
 
På hotellet hittar man ingen bokning.
-i vilket namn är det bokat?
-Olsson.
-Okej, stavas det med ett "H" eller?
 
När bokningen till slut hittades så visade det sig att vår älskade dotter lyckats bokat in oss den 3 mars. Inte den 3 februari. Det var dessutom betalat och klart. Med vårt kort.
 
Vi det här laget har Mr Perfect ledsnat för länge sen. Det är nu jag inte kan låta bli och skoja lite extra och fråga honom om vi inte skulle ha bokat någon trevlig resa framöver.
Han svarar inte.
Jag kan se hur hans käkar nästan krampar när han biter ihop och är trevlig emot tjejen i receptionen.
 
 
 
Till slut får vi vårt rum.
Lillasystern överlycklig och gör sig hemmastadd, bäddar och hoppar genast i pyjamasen för att njuta extra länge i hotellsängen.
 
Vi får en trevlig kväll trots allt, äter en god middag och sover gott.
 
Morgonen flyter på. God hotellflrukost och glada barn.
Mr. Perfect är vid gott mod.
Vi är ju snart hemma.
Tåget ska gå 10:21.
 
Tillsammans går vi återigen mot Centralen.
Solen skiner och gårdagens snöoväder känns som bortblåst.
Vi kliver in på Centralet och konstaterar att det är nog några fler än vi som skall åka idag.
Vi tittar upp på tavlan och ser vårt tåg.
Pjue, det är inte inställt!
 
Det plingar till i telefonen.
Vi tittar på varandra.
Jo då, vi hade alla fått samma sms från SJ.
Återigen är vårt tåg inställt.
 
Det är nu man inte kan göra annat än att bara asgarva.
Är det på riktigt?
Va fan?! 
Vi skulle ha tagit bilen som vi alltid gör annars!
 
 
 
Återigen bokas biljetterna om men den här gången på samma dag även om det blev ett par timmar senare.
Det vore väl själva fan om vi inte ska lyckas ta oss hem??!
 
12:21 rullade SJ InterCity, tåg 268 in på spår 17b.
Gud hör bön!
 
Efter mycket om och men kom vi till slut hem till Järvsö.
Jag är rädd för att det lär dröja innan jag får med mig Mr. Perfect på några längre resor framöver.
Nu har han verkligen fått skäl för hans väl användna uttryck:
"Man ska hålla sig hemma!"
 
 
 
 
 
 

Vårt besök på Akademiska

Strax innan jul började Stina halta igen. Vi tänkte att var säkerligen höften som spökade i vanlig ordning.
 
Hon haltade mer och klagade mer än vanligt.
 
Vi sa att det kanske var bäst om hon avlastade lite med kryckorna ett tag och hoppade över truppgymnastiken...
 
 
I onsdags var vi på ett besök på Akademiska för att kolla upp det hela lite mer ingående.
 
Man har ju bara röntgat hennes sjuka höft när hon har varit på återbesök tidigare trots att hon egentligen alltid har klagat på smärta från foten.
 
 
Den här gången tog man ett par bilder på den ömmande foten.
Så när röntgenpersonalen frågar om hon har ramlat och slagit sig den närmaste tiden förstod jag att de såg något.
 
Det visade sig att hon har haft en spontan fraktur i foten som har börjat läka. Hon har också en gammal sedan tidigare som man kan se att den har läkt.
Inte konstigt att hon har haft ont i foten?
 
Men otroligt att hon inte klagat mer?
 
 
Det känns inte särskilt roligt att i efterhand få veta att hon har haft frakturer i foten som vi inte vetat om men som hon har klagat över.
 
Vi har alla trott att smärtan kommer ifrån den sjuka höften...
 
 
Jag hoppas att vi och läkarna är mer lyhörda nästa gång.
Nu blir det vila ifrån truppgymnastiken i ett par veckor.
 
 
Det är tur att hon vilar foten när hon rider.
 
 
Stallet har varit en frizon för Stina på flera sätt.
Hon har utvecklats otroligt mycket.
Inte bara på hästryggen utan även i sitt självförtroende.
Hon tuffar till sig mer och mer och vågar tro på att hon kan.
 
 
Tänk om alla dessa fina ponnysar visste allt gott det har gjort för oss och Stina! 💕
 
Jag är oerhört tacksam!

Välkommen 2019 och alla nya möjligheter!

Så har vi knutit ihop säcken för 2018 och står inför 2019.
Vi har lagt ett fantastiskt år bakom oss och blickar med stor förväntan fram emot 2019.
 
 
Det kommer bli ett spännande år.
Man kan ju fråga sig om det kan bli mer händelserikt än förra året?
 
 
Men det verkar så!
Håll i hatten så mycket spännande vi har framför oss inför 2019!
Jag känner på mig att jakten kommer att få en ännu större plats i mitt liv än 2018.
 
Jag hoppas och tror att jag hinner ut på ett par fler jakter snart.
Jättesnart faktiskt, för abstinensen är just nu väldigt svår...
 
 
Men julledigheten tillsammans med våra barn har varit och är underbar och välbehövlig.
 
 
Men säg det som varar för evigt?
Imorgon drar Mr. Perfect iväg på jakt och kommer hem på lördag.
 
 
Han drog det längsta strået den här gången.
Jag hoppas att det blir min tur nästa gång!
 
 
 
Det går ju ingen nöd på oss på något vis.
Jag och den yngsta stjärnan spenderar en hel del tid i stallet.
 
Tonåringarna brukar vi få låna ibland.
Det är ju inte alltid vi duger till umgänge när det gäller tonåringarna längre...
 
 
Jag har hunnit slängt ut julen också.
Sååå skönt att få lite rent och fräscht i huset efter allt pynt.
 
Det är jättemysigt inför julen, men när nyåret är här då känns huset rätt "kladdigt" och rörigt.
Då är det skönt att få slänga ut granen och bjuda in ljuset igen!
 
 
Nåväl, välkommen 2019!
 
Jag ser fram emot ännu ett spännande år med massor av utmaningar och möjligheter!
 
Jag önskar er alla ett riktigt gott nytt år!
💕
 
0 kommentarer
publicerat i Allmänt
Taggar: 2019, Barn, Gott nytt år, Järvsö, Järvsöbacken, Nyår, Nyårsafton, Slalom
Visa fler inlägg