Annorlunda uppdrag - Mufflonlammet Markus

Han är så liten och så ensam och just nu behöver han mig.
Jag kan höra det.
Så fort jag går ifrån honom och stänger in honom i sin box så bräker han högt!
 
Jag fick det ärofyllda uppdraget i kväll att vara Markus barnvakt det här dygnet. 
Jag sover på Roslagens Jakt & VIlts anläggning. Helt ensam med en del vildsvin och ett par älgar.
Anläggningens VD och undrade om jag kunde tänka mig att umgås lite med Markus det kommande dygnet.
 
 
Självklart!
 
Det skär i hela mig när jag hör hans bräk när jag lämnar honom själv efter att vi gosat och han har fått välling.
Men jag tänker att snart får vi ju träffas igen. Snart kommer jag med flaskan och du får lite extra social konakt och beröring.
 
Lilla Markus... hans mamma dog så nu är han alldeles ensam. Eller det är ju inte riktigt hela sanningen. I samma hage fast på andra sidan staketet, finns det andra mufflon. Fast stora, vuxna hanar. De vill inte ha någon bebis-Markus hos sig.
 
 
 
 
Det finns det ju andra som vill!
 
 
Här sover jag i natt. I min lilla Mufflonlamm-vaktar-stuga.
 
 
Imorgon kommer våra vinnare hit.
Vi har haft en täviling tillsammans med Roslagens Jakt och Vilt och Svedea bland våra prenumeranter.
 
Vinnarna får komma hit och testa sina hundar på det viltslag som är tänkt att jaga.
 
Näe, nu ska jag sova några timmar innan det är dags att gå ut till Markus igen.
 
Allt gott och puss i ljumsken på er!!
 
0 kommentarer
publicerat i Allmänt
Taggar: Allt om Jakt och Vapen, Jakt, Mufflon, Mufflonlamm, Roslagens Jakt & Vilt

Katharina på vift

Förra dygnet var verkligen i "minnenas allé"!
Jag är ute på en reportagetripp genom jobbet. Jag började i Edsbyn för att rulla vidare ner till Salbohed utanför Sala. Då passade jag på att boka boende i Sala för att få uppleva några barndomsminnen.
 
 
 
 
Jag tog mig en löprunda på onsdagkväll. En riktig nostalgitripp!
 
 
Tänk så vackert det är i Sala! En liten, söt stad i hjärtat av Västmanland.
Där gick jag i "Lekis" (dagens förskoleklass), där lärde jag mig att cykla och där tappade jag mina första framtänder. Där hade jag min första pojkvän. Han hette Claes gick i fyran, klassen över mig, och han gav mig ett blått glashjärta där det stod "I Love U" på.
Jag var egentligen inte särskilt imponerad. Inte heller märkbart intresserad. 
Men glashjärtat var fint.
Jag behöll det.
Vad beträffar Claes tror jag att han blev en smula besviken...
 
 
Strandvägen 19 D. Jag kunde rabbla adressen jättefort. Här lärde jag mig att cykla. Gjorde tabben att bromsa med fötterna utan skor. Ni vet när man knappt nådde ner till marken, bara snuddar med tårna. I ren panik håller man krampaktigt i cykelstyret, ner med tårna i asfalten och försöker bromsa.
Kontentan av det blir avskalade tår.
 
Räcket ni ser på bilden har jag slickat på. I minusgrader. 
Jag behöver egentligen inte gå in på några detaljer vad den kontentan blev.
Jag var blond redan som barn. 
 
 
Efter mitt reportageuppdrag utanför Sala styrde kosan till Östhammar.
Imorgon väntar en vildsvinsjakt.
Spännande värre!
Så därför har jag bokat boende på ett urgulligt och charmigt litet gårdshotell.
 
 
 
 
 
 
Här kommer jag sova gott.
Jag kommer att behöva den sömnen.
Dagen börjar kl 09 och avslutas 21:30.
Många timmar...
 
 
Hungrig som en varg frågar jag den gulliga hotellvärdinnan om hon kunde rekommendera något matställe.
Sjökrogen var hennes självklara val.
Det lät ju fantastskt lovande.
Det är säkert en fantastisk krog.
Bara det att jag valde fel i menyn.
Vad tänkte jag med?
Bookmaker Toast.
Me?
Näe, jag skulle ju ha valt en pasta eller något vegetariskt. 
Mr.Perfect hade älskat det!
Vinet var gott och satt där det skulle!
 
 
 
Nu ska jag knyta upp svansen och förbereda mig för morgondagens jakt.
 
 
Sicken tur att jag har köpt mig lite matsäck så jag klarar mig. 😅
 
 
0 kommentarer
publicerat i Allmänt
Taggar: Allt om Jakt och Vapen, Barndom, Jobb, Johanssons Gårdshotell, Minnen, Reportage, Sala, Östhammar

Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen!

Ord är egentligen överflödiga. 
I helgen bjöd vi med oss svåger och svägerska, Peter och Ullis, med familj upp till "vårt" Storsjö Kapell i Härjedalen. 
Tänk att vi prickade in det här vädret så vårt paradis visade upp sin allra bästa sida!
 
 
Jag är nog en av jordens största fryslortar och även om termometern visade åtta plusgrader så kan man aldrig vara riktigt säker. Det KAN blåsa, det KAN vara kallt på fjället.
Så dubbla underställ var en självklarhet!
 
Vi, eller jag, för att vara helt sanningsenlig, hade ju klätt flickebarnet alldeles för varmt.
 
 
 
Mr.Perfect hade också en del synpunkter på det här med värmen... 😂
 
Mittemot mammas hus var "Bellas bar" öppen en av kvällarna.
 
 
 
Alltid trevligt med grannsämja!
 
 
 
 
Jag kan inte minnas när vi fick uppleva ett fullständigt vindstilla fjäll sist?!
 
 
De vindstilla dagarna vid foten av Helags är nog lätträknade på ett år. Sicken tur att vi fick uppleva två av dem.
 
 
 
 
 
 
 
 
Nu har vi fått en typisk "fjällbränna" och tankat lungorna full med frisk fjälluft.
Det kan verkligen behövas för nu väntas det ritkiga grisveckor på jobbet samt Stinas operation i början av maj. Inför det sistnämnda behövs det lite extra.
 
 
 
 
0 kommentarer
publicerat i Allmänt
Taggar: Barn, Fjällen, Helags, Härjedalen, Kusiner, Ljungdalsfjällen, Storsjö, Storsjö Kapell
Visa fler inlägg