Mina favoriter

Min lördag spenderades med två av mina favoriter med det bästa jag vet.
 
Att vara i skogen!
 
 
Det behövs så lite.
En smarrig matsäck.
Lite ved och elddon.
  
 
Då kommer man långt.
Hela mitt väsen tankar energi i skogen.
 
Mina döttrar är inte riktigt lika förtjusta.
Inte riktigt än.
 
 
Bilderna ljuger en smula.
Tonåringen var inte så här harmonisk hela tiden.
 
Vid en rätt lång och brant uppförsbacke brast det.
 
Har ni sett det här klippet på Youtube med mannen som ska cykla montainbike uppför en skogsbacke?
 
 
Han som har en spärr i huvudet?
Om inte - sök upp det på Youtube...
 
 
Det var ungefär samma utbrott för tonåringen i mitten av den backe vi besteg.
 
Hon vänder mig ryggen och säger med gråten i halsen;
"Nej, nu skiter jag i det här. Så jävla typiskt dig! Du säger så förbannat glatt att vi bara ska gå en liten bit och så blir det en jävla expedition??!"
 
 
Sanningen är lite mittemellan.
Det var faktiskt bara det utbrottet i backen.
 
Annars var tonåringen otroligt amper och glad, tacksam och en smula eurorisk.
 
 
Jag är ju alltig sjukt eurofisk.
Retsamt glad.
 
Men är inte livet fantastiskt då?
Även om det ibland innebär några uppförsbackar?
När backen är över går det ju oftast rätt lätt utför.
 
Jag väljer att se det så.
 
Ha en fortsatt trevlig helg! 💕💛
 

Botar min jaktabstinens...

Nu har det gått tretton dagar sedan jag jagade senast och jag längtar ut nå så fasligt!
 
 
Tanken var att jag skulle jaga älg idag men livet kom emellan. Så är det ibland och så måste det få vara.
 
Men jag stillar min abstinen något med att vara utomhus och då så klart med min bruna bästis, Yosh.
 
 
Stunderna med min polare är oslagbara och jag kan inte tänka mig ett liv utan honom.
 
Vem skulle orka med mig om inte han fanns?
Vi har ju samma slags bokstavskombination.
 
 
Men resan hit har inte varit lätt.
 
Sanningen ska sägas att jag har många gånger slitit i mitt hår, slängt kopplet åt ett håll och Yosh åt ett annat och sagt att det är tamejfanomöjligt att få hunden att fatta vad jag vill!
 
 
 
Jag vet att Kenth Gustafsson (ägare till Yosh pappa) flera gånger undrat vilken av alla svordomar och långa, arga ramsor jag tror att Yosh förstod bäst?
 
Fan.
 
 
Våra första tre år var en rejäl prövning.
Jag har aldrig varit med om liknande.
Både jag och Yosh grät. 
 
Eller mest jag.
 
 
Men nu skulle jag inte byta ut honom för alla pengar i världen!
Aldrig!
 
Visst, han hittar fortfarande på en del bus och upptåg. 
Han är ju en vorsteh!
 
Men där emellan är han helt ljuvlig! 
Följsam, trevlig, snäll, trogen och enormt samarbetsvillig.
 
Vad vore jag utan Yosh? 💕
0 kommentarer
publicerat i Allmänt
Taggar: Bästa vänner, Hund, Huntingdog, Jakthund, Outdoors, Vorsteh, Vänner

Det här med köpta följare på Instagram...

Igår hamnade vi i en diskussion på jobbet.
Det handlade om det här med köpta följare på Instagram. 
 
Jag har väl alltid varit en smula naiv och blond och så även i detta fall. Men efter en stunds diskuterande var jag tvungen att googla på fenomenet.
 
 
Det är tydligen mer vanligt än vad man tror!
 
Det är ju egentligen ett smart drag av dessa personer och företag!
 
För när du väl har fått upp ett högt följarantal, då är ditt Instagramkonto helt plötsligt mer värt och du får "ärliga" följare och företag som tycker att kontot borde vara otroligt intressant eftersom det har så många som följer det!
 
 
Lättlurad Kalle Koskit!
 
Det är nu kulorna ramlar in.
Personen bakom Instagramkontot blir intressant och kan därmed skapa samarbeten med företag.
 
Det blir sponsrade av alla möjliga olika produkter.
Sen skapas det inlägg likt "i ett samarbete med".
Det kostar pengar för företagen.
 
Självklart pratar jag inte om kändisar etc. De glider ju på sina namn och företagen hittar ett sätt att marknadsföra sina produkter enkelt genom dem.
 
Nej, helt vanliga personer som lever ett "Svenssonliv"från början, men som plötsligt blir en stor "Instagramprofil".
 
 
Någonstans hoppas man ju att dessa företag rannsakar sig själva.
Det är ganska lätt att se om ett konto har köpta följare.
 
Googla på fenomenet.
Det gjorde jag.
 
 
Är det inte dags att vi sätter handen på hjärtat och sluta luras?
 
Vem skulle vilja ha en Kungakrona om den var köpt?
Vem skulle vilja äga en medalj om du inte själv vunnit loppet?
 
Inte jag.
Visa fler inlägg