Underbara ungar!

Ungar är fantastiska!
 
Vi har tur som har flera stycken såna. 
Fyra för att vara exakt.
 
 
De har genom åren förgyllt våra dagar på flera sätt och gör det ännu.
 
När de var små förgyllde de dagarna med egna uppfattningar och uttryck.
 
Jag minns bland annat när Malin och Ester försökte komma överens om landet Bulgariens rätta namn.
 
Malin var övertygad om att landet heter Bulbarien medan Ester bestämt menade att det heter Gulbarien och inget annat!
 
 
Eller när Ebba var övertygad om att Polen var ett land i Chile.
Eller när hon trodde att Filadelfiakyrkan i själva verket var Philadelphiaostens fabrikslokaler...
 
Stina har varit med mig på kontoret ett par dagar.
En mysko magbakterie som har spökat men som varken blir det ena eller det andra, men som ändå gör att jag inte vågar chansa och skicka henne till skolan.
Idag var hon då egentligen helt frisk, men det visade sig ju inte förrän klockan var efter nio...
 
Efter lunch kom hon på att hon ville till farfar och tända ljus hos honom.
 
Absolut, självklart! svarade jag och fixade fram gravljus och tändare.
 
 
På väg till farfars minnesplats så berättar hon att hon minsann respekterar de planterade med att inte gå över där de ligger. 
 
 
Jag försöker att inte skratta i stundens allvar. 
Hon fortsätter att predika i hur man ska vara på en kyrkogård.
 
När vi går förbi ett par gravstenar säger hon;
"Egentligen är det roligare att tända ljus på såna som är planterade med såna där." säger hon och pekar på gravstenarna.
 
Jag biter mig i läppen och håller med.
 
 
Hon fortsätter och undrar hur jag vill bli planterad, som farfar eller med en sten?
 
Jag vänder på frågan och frågar hur hon vill att jag ska planteras.
 
 
Hon svarar klokt och vuxet trots henne roliga ordval;
 
"Egentligen inte alls, men så funkar det ju inte. Men jag tror att jag vill att du ska ha en sten så jag kan göra fint där och så."
 
 
Då betsämmer vi det, svarar jag.
 
 
Jag älskar de här stunderna då barnen är gravallvarliga och fundersamma, samtidigt som det blir så himla roligt.  Den här stunden gjorde min dag!
 
Tack ljuvliga ungar för att vi får låna er lite!💕
0 kommentarer
publicerat i Familj
Taggar: Barn, Järvsö, Järvsö Kyrka, Livet, hälsingland, kärlek

Mot alla odds!

 
För två veckor sedan var Stina på återbesök vid Akademiska barnsjukhuset i Uppsala.
Det är alltid lite pirrigt.
 
 
Dels vad röntgenbilderna visar, och dels vad doktorn kommer att säga.
Inför det här besöket var Stina lite extra pirrig.
 
Man har ju från sjukhusets sida bett oss (Stina) vara försiktig med hopp. Framförallt studsmattor...
 
Stina har alltid varit överrörlig vilket inte alls stämmer med sjukdomsbilden för 99% av alla perthes-sjuka barn.
Så det här med gymnastik har varit en dröm för henne.
 
Hon har tjatat och tjatat om att hon vill börja på truppgymnastik.
Jag och Johan har väl mest gruvat oss hur vi skall få henne att förstå att det kanske inte går...
 
 
Men varken hon eller hennes kropp verkar lyssna på det örat!
 
Sedan augusti tränar hon truppgymnastik två gånger i veckan i Hudiksvall.
 
Helt fantastiskt!!!
 
 
Visst, helt ärligt så har det varit gånger då hon varit otröstlig för att det inte riktigt funkat som hon vill.
Men nu har hon löst det.
 
 
Dessutom har hon ljuvliga kompisar som peppar henne och som inte gör någon sak i att hon inte riktigt kan allt.
 
Än.
 
 
Vid besöket på Akademiska berättade hon att hon går på truppgymnastik, varpå hennes läkare blev både glad och förvånad. Stina blev så klart lättad över att det var okej och att hon inte blev arg som hon trodde. 
 
Nu har vi två år helt sjukhusfria (som det ser ut nu).
När hon är 11 tar man ett nytt tag om benlängdsskillnaden och så ser vi hur läget ser ut då. 
Men just nu är det bara så fantastiskt bra!
 
 
Helgen har varit supermysig på flera sätt.
Jag hoppade av jaktplanerna för att vara med tjejerna istället. 
 
Tanken var jakt uppe hos farmor, men tonåringarna vill inte åka upp dit, så då valde jag att vara hemma med dem och Johan fick åka själv. 
 
 
Så vi har umgåtts och myst hela långa helgen.
Lyckan var oändlig när storasyrrorna ville följa med till stallet och testade t o m att rida.
 
Nu låter det som om de vill börja på allvar.
Hur kul är inte det då??!
 
 
Drömmen om en egen häst kanske går att förverkliga så småningom...?
Jag menar det finns ju allt tid i världen?
 
Dagarna är långa och sen har vi nätterna.
De är ju rätt outnyttjade... 😂
0 kommentarer
publicerat i Familj
Taggar: Barn, Gymnast, Gymnastik, Hudikgympan, Perthes, Perthes Sjukdom, Pertheskid, Truppgymnastik

Det här med jakt...

Det här med jakt kan man ju tycka olika om.
Jag tycker bra om jakt.
 
Den svenska allmogejakten ligger mig varmast om hjärtat.
En kultur som vi har haft i Sverige i många, många år och som jag hoppas att vi bevarar.
 
 
Jag har fördelen att få jaga ganska mycket och prova många olika sorters jakt.
 
All jakt har sin tjusning.
Att sitta på ett älgpass har även sin.
 
 
Varje jaktmorgon är likadan.
 
Förväntningen är hög och spänningen är på topp.
Ett nytt pass, pigga hundar och orörd mark.
 
 
Så gör man sig redo. 
 
Upp med ryggsäcken, laddar bössan.
 
Stoppar i örsnäckan och slår på radion.
Hundförararna meddelar hundsläpp.
 
 
Tyst.
Stilla.
 
Nästan så att man håller andan.
Man kan till och med höra löven när de fladdrar i den svaga höstbrisen.
 
 
Man ser nya saker.
Nya vackra färger.
 
En myras vandring med ett barr kan bli ett otroligt intressant inslag när det är lugnt i skogen.
 
Men så plötsligt förvandlas tystnaden till något helt annat.
 
Det brakar till.
Ett skott ekar i skogen och jaktmorgonens stilla lugn förvandlas.
 
 
Jaktledaren informerar jaktlaget om läget och ger vidare direktiv för de övriga jägarna.
 
Uppgifter delas ut och alla jobbar organiserat.
 
 
De råa skämten och den hjärtliga stämningen i slakteriet förhöjer tråkiga måsten och göromål.
 
 
Naturupplevelser och kamratskap.
Det är det som är jakt för mig.
 
 
Vad är jakt för dig? 
En kommentar
publicerat i Jakt
Taggar: Höst, Jakt, Jägare, Järvsö, hälsingland, Älgjakt
Visa fler inlägg