Nu är det klippt!

Idag hade jag en inbokad klipptid. Inte min favoritsyssla (förlåt, Anna!) för jag gillar inte att bli piffad, blåst och donad i håret. Anna den stackarn, brukar inte ens få blåsa det torrt.
 
"Vi tar bara topparna, va?"
 
Men idag på väg till Salong Syrran och Jag, så fick jag ett infall. Lite "wild´n crazy". Rådfrågade Anna om hon samtyckte och...
 
 
 
Det var så saxen glödde! Hon passade väl på innan jag ångrade mig. ;)
 
 
 
Tadaaaaam!
 
Nu är det försent för att ångra sig. Men jag känner mig nöjd med resultatet och jag blev insläpp hemma också. T o m min Ebba gillade det. Då borde det vara bra? ;)
 
 

Jakt del 3.

Tänk... jag har redan abstinens? Skogsabstinens. Kan man ha det?
 
Helgen har spenderats uppe i de Västernorrlänska skogarna på svärfars mark för älgjakt. Vi fick extra tilldelning, vilket gjorde att jakten förlängdes. TACKARRRRR!
 
Johan har frågat mig vid ett par tillfällen om jag skulle tycka det var roligt att prova och gå med Dacke som hundförare någon gång. Klart jag skulle! Jag vill ju lära mig allt som går. Fast... samtidigt också himla pirrigt. Vi kom överens om att han skulle gå med mig dag nr 1. Som ett stöd.. ja, eller någon-som-är-bra-att-ha-till-hands-om-jag-skulle-behöva.
 
 
Jag ser ju i varje fall glad och lycklig ut. Å andra sidan är det Johan som har erbjudit sig... så det så! ;)
 
Dag nr 1 gick bra, men jag var orolig att jag sinkade laget och att det tog tid för mig eftersom jag hade en del prylar att hålla rätt på, karta, hund, vind, terräng, radio etc. Men Johan bedyrade att så inte var fallet och att min kondition slog de flesta. Det första ljög hans säkert om för att vara snäll... de andra är nog sant. ;)
 
Vi sköt ingen dag 1 men svärfar sms:ade om en obs 30 m ifrån honom. En ko och kalv som betade i lugnan ro. 
 
Dag nr 2 så hade man bestämt att jag skulle gå själv.
 
"Det är väl lika bra att du lär dig marken, det gör du bäst om du går själv."
 
Kändes lite som om förr i tiden när barn fick lära sig simma väldigt bryskt. "Kasta i dom i vattnet ba, så fattar dom att dom lär ta sig i land!"
Lite grann den känslan hade jag i maggropen på morgonen när alla passkyttar lämnade mig kvar på gårdsplanen med Dacke...
 
 
 
"Hm... hur var det nu igen... inte gå upp på höjderna... håll mig i kanten..."
 
Det är tur att jag har en hyffsad kondis. Den kommer väl till pass när man går som hundförare i en kuperad terräng.
 
 
Dacke och jag redo. Eller... ja, Dacke är JÄTTEredo. Jag tar uppgiften på största allvar och är så fokuserad så jag har hoppat i kängorna på tok för tidigt. Jag och Dacke trampade nog i 20 min innan jag fick besked om att alla var på plats och  redo. ;)
 
Men jag lär mig. 
 
 
Ropar till jaktledaren och berättar min position lite då och då och om Dacke tar upp älg.
 
"Du vet stigen bakom Agnetas-passet, ta den upp på Åkes-berget du."
 
"Okej, då vet jag!"
 
Efter ett tag durrar det i min ficka och Johan ringer.
 
"Vart är du?"
 
"Jag är uppe vid Britt-Ingers Stugan. (Högst upp på ett berg)"
 
"Vad gör du där?"
 
"Äh, tänkte jag kan gå hit å för jag vill gärna veta var de där Fångstgrupperna ligger å..."
 
Jag hör hur han suckar lite grann, men han liksom gör det så han tror att jag inte hör.
 
"Det blir ju en omväg..."
 
"Jag vet, men jag ville gärna se vart Fångstgrupperna ligger..."
 
Det var nästan helt sant. Jag gick lite för långt, men samtidigt så fick jag se vart Fångstgrupperna ligger! :)
 
Efter ca 1 timme så tar Dacke upp en kalv som han jobbar med i över 1 1/2 timme. Riktigt, riktigt spännande. Dessvärre så sprang det över på grannmarken där Dacke till slut släppte.
 
Men vilken upplevelse. Jag är riktigt stolt över mig själv att jag klarade uppgiften HELT själv. Tänk vilket privilegium att få prova att vara hundförare. Han är bra snäll svärfar som låter mig få lära av hans kunskaper och dessutom få låna hans hund och gå medan de andra sitter på pass, och hjärtat mitt som testar sitt tålamod med mina små fadäser och egna initiativ. Tack för att ni låter mig vara med på lika vilkor! 
 
Lyllo mig!
 
 

Tack Malmö för den här gången!

Återigen har jag gjort en tripp till Skåneland. Jag passar ju på att förena nytta med nöje. Dagtid jobbar jag i fastighetsbranschen och sitter i många möten dagarna i ända, men så har jag en speciell vän som ser till att ta hand om mig lite extra när jag kommer ner.
 
 
En sån där vän ni vet som liksom aldrig förändras, alltid finns där oavsett. Det har gått många år mellan våra möten, men trots det så är vår vänskap densamma. Jag kan sitta och lyssna till hennes kloka och djupa analyser för att i nästa sekund brista ut i ett tokigt ASGARV! 
 
 
Ibland känns det nästa lite otroligt att vi kan få sitta tillsammans och avnjuta en smarrig middag (tillagad av hennes man, Kolja!) och bara prata skit över ett glas vin. Some catching up, liksom. ;)
 
 
Det är inte alla dagar som vi ses, men när vi ses är det så underbart härligt att få tanka kropp och själ med lite Sanhsara-skratt och tankar!
 
 
 
Nu ska storstadsmiljön bytas ut mot skogarna i Västernorrland. Det står jakt på mitt helgschema - änd aj lav it!
 
Åh, välkommen underbara helg!
 
Visa fler inlägg