Goda nyheter!

Det är väl kanske inte så många som missat våra goda nyheter från gårdagens besök på Akademiska Barnsjukhuset. Men det tål att nämnas igen. 
Gårdagens besök var det första återbesöket sedan Stinas operation. 
Man ville se hur benet läker och om alla stålgrejor och spikar sitter på plats.
 
 
Yasmine Hailer, som opererat Stina var mycket nöjd med resultatet!
Höftkulan sitter på plats och kan nu återbildas i lugn och ro. Benet läker fint och operationssåret är helt läkt. Allt helt enligt plan!
 
 
Stina får nu börja belasta sitt sjuka ben och komma ifrån rullstolen för att så småningom och förhoppningsvis kunna gå utan kryckor! 
Japp, ni läste rätt - "gå utan kryckor!"
Fantastiskt!!!
 
 
Så fort Stina kan gå obehindrat får hon börja rida igen. Då får hon rida, cykla och gör det som hon känner att benet klarar av utan smärta.
 
 
Själva sjukdomen finns ju kvar i Stinas höft. Men hon har de bästa av förutsättningar nu att läka fint. Benlängdsskillnaden uppmättes i dagsläget till under 2 cm. Man gör inget åt den i dagsläget utan låter det vara. Förhoppningsvis ställer kroppen om sig och anpassar tillväxten i det friska benet så det jämnar ut sig.
 
Nu planeras nästa operation troligtvis till november. Lite för att Stina skall slippa opereras på sin födelsedag i januari och för att hon ska vara läkt när slalomsäsongen sätter igång.
 
Fattar ni?
 
Det känns helt ofattbart bra för att vara sant.
Vi kanske får en sommar utan smärta och kryckor?
 
Lyckan är enorm!
 
 
0 kommentarer
publicerat i Familj
Taggar: Akademiskabarnsjukhuset, Barn, Perthes, Perthes Sjukdom

Nästa etapp...

På tisdag är det dags för Uppsala igen. Nu är det första återbesöket sedan Stinas operation. Det är med blandade känslor som vi åker ner. De ska röntga benet för att se att det har läkt ihop sedan de sågade i sär det och de ska röntga höften för att se hur själva sjukdomen Perthes fortskrider med Stina höftkula och så "järnskrotet" som det snickrat fast i hennes ben och höft, sitter där det ska.
 
 
Tanken är ju att hon ska få komma ur rullisen nu och börja belasta sitt opererade ben.
Det känns overkligt.
Fast jag kände samma sak när vi var kvar i Uppsala, overkligt att vi ens skulle kunna åka hem och klara av en vardag med de smärtor hon hade på sjukhuset. Skulle det någonsin bli normalt igen?
 
 
Det blev det!
Jag måste säga att det gick ganska fort när det väl vände.
Ganska snart var hon tillbaka i skolan, om än inte hela dagar, men ändå!
Dessutom fick hon en jättemysig assisten, Fia, som har varit ett fint stöd för henne i skolan. Det har varit fantastiskt skönt för oss som föräldrar att veta att Fia funnits vid Stinas sida i skolan.
 
 
Så på tisdag gäller det...
Då får vi veta hur vi går vidare. 
Kommer Stina ur rullisen?
Kommer hon kunna gå okej?
Hur har det läkt?
 
Jag ser fram emot besöket samtidigt som jag är rädd för negativa reslutat.
Men va tusan? Har vi fixat det så här långt så känns det som om få motgångar skulle kunna få oss på fall? ;)
 
En annan liten grej av helt annan karaktär som jag gärna delar med mig av (jag blir förmodligen dödad av huvudpersonen men det är det nästan värt...)
 
Här har ni Ester...
Hon som hade en tuff start i livet. Hon som höll på att stryka med under förlossningen. Hon som alltid gått sin egen väg. Hon som alltid haft en stark vilja. Hon som kom in med snor under näsan och sand i hårbotten. Hon som samlade på allt ifrån stenar, pinnar och levande djur i fickorna. Hon som alltid har haft en egen smak...
 
 
Här var hon kring 7 år.
Modevisning stod på familjens schema.
Hon hade gjort sitt bästa.
Hon kände sig mycket nöjd!
 
Jag äger en bildskatt, ska ni veta!
Framför allt ifrån barnens härliga upptåg.
 
Men den här lilla, bestämda tuffigen har förvandlats...
 
 
Till en makalöst vacker ung dam som fyller 14 år i april.
Ett hjärta större än de allra flesta.
 
Visst är det väl en fantastisk gåva att få följa sina barn och se dem utvecklas?
 
 
Lyllo oss!
 
 
 
 
En kommentar
publicerat i Familj
Taggar: Barn, Perthes, Perthes Sjukdom, Uppsala Akademiska

Svärmor och jag...

Mitt sista blogginlägg avslutades med;
 
"Nu har jag helt andra äventyr framför mig den närmaste veckan som väntar.
 Jag hör av mig!"
 
Många har ju redan sett på Facebook och Instagram och förstått att jag och svärmor har varit i väg på en semestervecka.
Håll i er säger jag bara!
 
 
Den här bilden säger så mycket om vår resa. Två virriga pannor ifrån Järvsö på vift ute i öknen vid Maspalomas...
 
Låt oss försöka ta det hela ifrån början.
I höstas kom svärmor förbi och lägger upp det hela som att hon hade iiiiiingen att åka med och skulle så gäääärna vilja åka till Gran Canaria. 
 
Ja, men snäll som man är så räckte väl jag upp handen då? Jag menar det är väl klart hon ska få åka till Gran Canaria... tanten?
 
Reaktionen i familjen var närmast lättad. I "familjen" inkluderas barn, kusiner, svågrar, svägerskor...
Samtidigt som ett litet orosmoln lade sig över hela resplanen och familjen viskade bakom våra ryggar till varandra;
 
"De där två ut på vift? Kommer de ens att komma hem igen? Vågar vi släppa i väg dem själva?"
 
Strax därpå plockade de fram sina marackas och gjorde en liten segerdans inför kommande vecka utan oss.
 
 
Vi åkte iväg, lyckligt ovetandes om marackasdansen där hemma.
Det började redan på tåget ner...
Jag fick i uppdrag att packa med mig plastglas för lite bubbel på tåget. HÄR SKULLE SEMESTERN MINSANN INVIGAS!
 
Men... hur länge tror ni Agnetas glas höll?
En minut? Mindre än 3 sekunder? 5 minuter?
 
Oavsett så löste hon problemet själv!
 
 
Framme på Arlanda upptäcker vi att vårt plan är försenat.
Med sju timmar!!!
Vad göra?
 
"Pass... pesetas... påm in!"
 
Det ni inte ser på bilden är att toaletten var makalös trång. Agneta har ett surknä (surfingrar, surhöft, suraxel=reumatism) så att få ner henne i det där hörnet var inte det lättaste. Dessutom bjöd hörnet på ett toaborstskaft!
 
 
Men det var värt mödan (även om jag var rädd för att tanten kilat fast i det lilla utrymmet mellan toalett och vägg tillsammans med en toaborste...), framme på Gran Canaria, San Augustin sken solen på oss och temperaturen pendlade mellan 25-36 grader.
 
Jag hade packat med mig tre par långbyxor...
 
 
Okej?
 
 
 
 
När det är så här varmt är det viktigt att hålla vätskebalansen i schack.
Har jag hört...
 
Kolla in det här. Har ni någonsin skådat en nöjdare människa?
 
 
 
 Underbart!!!
 
Men det ni inte får se och uppleva är hur man löser en situation där sanden är brännhet och man har glömt badtofflorna på hotellet och har bara löparskor med sig...
 
 
Då traskar man sonika omkring i strumporna. Enkelt!
Jag ångrar bittert att jag inte hann föreviga hennes stil när hon stegar tvärs över stranden och ställer sig i kön till den lilla strandkiosken...
 
Bara blunda och företställ er bilden. Sååå jädra kul!
 
 
Här har ni Toni.
Han gillade att pussas...
 
 
En av dagarna var vi på kamelsafari uppe i bergen. 
Ett speciellt litet äventyr. Värmen var påtaglig den dagen och jag tuggade åksjuketuggummi så käftens gångjärn nästan gick ur led.
 
 
Tror ni det hjälpte?
Har ni sett dessa serpentinvägar uppe i bergen på Gran Canaria?
 
Asså shit... jag svalde, svalde och svalde.
Agneta log, log och log. Alltid glad!
 
Vår kamel hette Alvaro. 
 
 
En av dagarna tassade vi från San Augustin runt strandremsan och över öknen vid Maspalomas för att avsluta med en gudomlig tapaslunch på ett av Agnetas favoritställen.
En nätt liten strapats på ca 10 km.
 
 
Men vi gjorde ju självklart några stop på vägen för att överleva värmen!
 
Det var här jag hade behövt ett läppcerat med solskyddsfaktor....
 
 
Detta var vi välförtjänta av efter vår vandring!
 
En annan av dagarna tog vi den lokala bussen till Maspalomas för att avnjuta en lyxig och god middag för att avnjuta den omtalade solnedgången.
 
 
 
Här behövs inga ord.
 
När jag sedan sitter och inväntar solnedgången ska jag ta en seriös selfie för att skicka hem till min man i en undran om han inte längtar lite efter mig...
 
 
Men det var fler som undrade om hon också var efterlängtad...
 
Alltså fattar ni? Människan är sjukt rolig!
Vi har skrattat så magarna krampat.
 
Den här resan ska vi sent glömma!
 
 
 
0 kommentarer
publicerat i Familj
Taggar: Gran Canaria, Resa, San Augustin, Sanddynorna i Maspalomas, Svärmor, semester
Visa fler inlägg