Påskharar, blå himmel och skidåkning - kan inte bli bättre!

Den här påsken kommer att gå till historien.
På flera sätt egentligen. Vädret är makalöst och oslagbart vackert och vi firar påsken hemma i Järvsö i år. Det var flera år sedan sist faktiskt. Oftast är vi uppe i stugan hos mamma i Härjedalen, men i år var det brorsans tur att fira påsken i fjälls. Det gör oss ingenting för vi har minst lika bra skoterspår och skidspår här som där! 
 
Men hörni, vilket väder??! Jag hoppas att resten av Sverige har lika vackert som vi har! Dessa soliga dagar behövs verkligen. Alla blir så mycket gladare och lättare i sinnet med lite sol på nästippen.
 
 
 
Vi har haft två små påskharar som har knackat dörr här i byn. Jädrar, vad godis de fick ihop!
Stina och hennes klasskompis Wickea, traskade iväg med "storkorgen" och kom hem med godis för en hel armé!
 
 
Här ska vi fira påsk traditionellt med sill och "pärer" (potatis), lilla nubben (hoppar jag helst över), ägghalvor, jansson och annat smask. 
Lite extra härligt att vår stösta tjej Ebba är hemma och är lite ledig ifrån Högskolan i Stockholm över påsken.
 
Som en del av er redan vet har jag tjatat på Mr.Perfect över att jag är superfrisk och borde få åka skidor utan att han har några åsikter om det.
Dragkampen har varit seg.
Han har, likt en skicklig åklagare, haft ett föredrag i hur korkad jag är som åker när jag inte riktigt är helt frisk.
Jag i min tur har försökt att få det att verka som om jag inte är förkyld överhuvudtaget. 
Han har hotat med att såga av mina skidor.
Jag har hotat med att sabotera hans skoter.
Så har veckans förhandlingar sett ut.
 
 
Men i morse...
Prisad vare Gud!!!
Då gav han sig. Jag tog mina skidor och brände iväg strax efter kl 06 när ljuset var på väg.
 
 
Det var helt perfekt!
Stenhårda, snabba spår. Klarblå himmel.
Bara jag och en massa orrar på myren som spelade för allt vad de var värda.
 
 
Jag njöt för varje stavtag. Kände mig urstark och pigg. Skidorna gick som två spjut i spåret.
Vilken lycka!
 
 
Efter två mil vände jag hem och hämtade familjen för en dag i Harsa.
 
 
 
 
Ebbas kompis Lovisa är också med upp nu är Ebba passar på att ta några dagar här hemma. Det är så exotiskt för Lovisa att vara i Järvsö. En RIKTIGT Stockholmare som har åkt längdskidor en gång tidigare i livet!
Så vi släpade upp henne till Harsa.
Ska man åka så ska man åka ordentigt! 
 
 
 
 
Jag är djupt imponderad över att hon fixade det så bra!
Jag är dessvärre rädd för att hon kommer att få en del träningsvärk efter den här dagen...
 
 
 
 
 
Imorgon tassar jag iväg igen. Jag måste passa på att njuta av de underbara skidspåren som är nu och av vädret.
Hoppas att ni alla njuter och firar lite ledigt med nära och kära.
Passa på att äta gott, mys i finvädret och älska lite extra! 💕

Han hotar med att såga av mina skidor??!

Okej, visst jag har varit förkyld ett par dagar med en hosta som kan få en lungsjuk tuberkulospatient att låta fräsch. Men så fungerar jag. Mina luftrör låter så. Jämt.
 
 
Alltså inte jämt men en bra stund efter att jag varit förkyld hostar jag rätt mycket.
Det låter ofta värre än vad det egentligen är.
 
Skulle jag vänta ut den här hostan så skulle jag få åka skidor utan snö, för då snackar vi fram i maj någon gång...
 
 
Han väckte mig i natten (mitt i en hostattack när man vill vara ifred!) och ba;

"-Du tänker väl inte åka nå skidor imorgon bitti??! Det fattar du väl att det är farligt när du hostar så där??

Gör du det så sågar jag av skidorna dina!"
 
 
Det är ju gulligt av honom att vara rädd om mig, men det är ändå fruktansvärt irriterande när man liksom har ställt in sig på en skidtur och så blev det "bara" en promenad med Yosh!
 
Jag veeeet ju att jag kanske behöver ta det lite lugnt ibland. Men va fan? Jag hade ju tänkt åka sakta, bara njutåka, liksom.
Nu har jag gömt mina skidor... just in case...
 
 
De här underbara dagarna är ju inte så många på ett år. Jag vill inte missa dem! Jag vill passa att njuta av vintern, skidåkningen, härliga hårda spår.
 
Min plan är att åka skidor imorgon bitti.
 
Förhandlingen pågår...
 
 

Hon är värd alla medaljer i världen!

Vilken helg och vilket väder! Återigen har vi fått njuta av den här vackra vårvintern på allra bästa sätt. (Förutom att jag fick en släng av "tuberkuloshosta...???😩)
 
Stina har fått sin efterlängtade medalj idag på Skidglidsavslutningen.
Jag kan bli lite förvånad över hur mycket Stinar fixar trots Perthes och järnskrot i sitt vänstra ben.
 
 
Visst går det åt en del Alvedon i veckorna, men det är ju inget som hindrar henne egentligen.
Viljan att vara "vanlig" och som alla andra är större än smärtan.
 
 
 
Men jag förstår att hon funderar en del.
Framförallt när hon senast igår morse undrade om man kan dö av Perthes.
 
 
I början av maj läggs hon in för operation nummer två. 
Men den här operationen är inte lika stor så hon bör vara på banan snabbare än förra gången.
 
 
Härom dagen pratade jag med en annan "Perthes-mamma" vars son också är opererad och är en liten "Pertheshjälte".
Vi var rörande överens om att dessa barn är lite tuffare än andra, har lite tjockare pannben än andra och blev utvalda just bara för att de klarar av det.
De klarar av att ha ständig smärta och hitta lösningar som gör att de kan få vara med på alla roliga aktiviteter som alla andra barn. Om än på sina vilkor.
 
 
Stina har harvat på varje torsdagkväll kl 18 på Skidglidträningarna. Hon kommer oftast sist vilket så klart inte är så roligt och det svider till lite i mitt mamma-hjärta när jag ser att hon liksom har acccepterat att få vara i "småbarnsgruppen" bara för att hon inte hinner med riktigt. Hennes jämnåriga kompisar kör ju i ett helt annat tempo med två friska ben...
 
 
Men hon gör så gott hon kan och efter hennes förmåga. Så egentligen tycker jag nog att hon har förtjänat den här medaljen lite extra, på flera sätt.
För oss är hon ju så klart värd alla medaljer i världen!
 
Nu ska vi passa på att njuta allt vad vi kan fram till nästa operation så får vi ta tag i det då!
 
Vi ska njuta av vårljuset har som kommit tillbaka. 
 
 
 
Vi har också premiärgrillat i helgen. 
Hur gott var inte det?
Vi skottade fram en liten fyrkant i den djupa snön på soldäcket där vi rullade ut grillen på.
 
 
Som det smakade!
Gaaaah, det var makalöst gott. 
Så nu har vi officiellt startat upp grillsäsongen!
 
 
Välkommen våren.
Välkommen sommartiden!
En kommentar
publicerat i Familj
Taggar: Barn, Perthes, Perthes Sjukdom, Pertheskid, järvsö, längdskidåkning
Visa fler inlägg