Jakt del 2

Så var vi åter hemma i Järvsö igen. Ny vecka och nya uppdrag. Kommande vecka ser jag verkligen fram emot. Massor med spännande och roliga sakerm på gång. Både jobb och nöjen!
 
 
Helgen har spenderats i älgskogen igen.
Den här gången utan blessyrer eller blodvite.
 
 
Även helt utan älg.
Eller det är väl en sanning med modifikation, vi såg älg och hunden hade upptag, men det var fel sorts älg. Vi skulle bara skjuta kalv nu innan vi tar nya tag i slutet av oktober.
 
 
Självklart passade man på att ge mig både en, två och sjutton pikar om min tumme.
"Det blir smörkniv åt dig på sin höjd under jakten!"
"Snacka om att gå all in för att slippa sitta på pass i regnet!"
 
Jaktledaren skojade till det lite innan vi skulle gå ut på morgonen och bad mig lämna in knivarna innan jag gick.
Lustigkurrar där!
 
 
Även om det inte blev någon skjutet för min del, eller någon annan i laget, så är det ändå så ljuvligt att komma ut i skogen. Det lugnet, dofterna och stillheten.
Jag älskar det.
 
 
Söndagen bestod mest till att stycka. Eftersom jag inte fick hantera några knivar (???) så fick jag vara korvgumma istället. 
Lunchen serverades ifrån en fyrhjuling på stående fot. Men det smakar ju så jädra gott ändå!
 
 
Kurt (72 år) hade dagen till ära letat rätt på Nylands Jaktlags origianlkeps som togs fram för några år sedan. Ganska många år om jag får gissa.
 
Nu bryter vi älgjakten för ett tag och tar upp den igen i slutet av oktober.
Där emellan kör vi lite fjälljakt igen i början av oktober.
 
Är det inte härligt med hösten?
0 kommentarer
publicerat i Jakt
Taggar: Allt om Jakt och Vapen, Höga Kusten, Jakt, Jaktlag, Jägare, Västernorrland, Älgjakt

Visst blir det bättre!

En sliten och nybliven tvåbarnsmamma skrev nyligen ett inlägg på Facebook som handlade om hur hon slets mellan att hålla tillbaka sina tårar inför barnen, eller vara ärlig och visa barnen tårarna och att mamma faktiskt är trött och mänsklig. Jag känner henne sedan tidigare och svarade därför uppmuntrande att hon kommer att bli belönad för sitt slit så småningom. Jag försökte mig på ett lite för muntert hejarrop i stil med; "Håll ut!"
 
 
Där och då fattar väl också jag att mina ord inte är värda mer än vatten. Hon är ju mitt i det. Hon blir inte mindre trött och irriterad bara för att jag säger att det blir bättre sen?
 
 
Men så är det faktiskt.
I´ve been there, done that! Ordentligt!
 
Våra småbarnsår är förbi och jag kan se tillbaka på den tiden och undra lite hur f*n jag klarade av det?
 
 
Jag var också som tvåbarnsmamman med gråten i halsen många gånger för att all ork var som bortblåst. I vår familj var logistik en stor ingrediens. När det var som värst hade vi tre olika ställen som barnen skulle lämnas och hämtas på. Stina på dagis, Ester och Malin på fritids och skola  Nybo, Ebba på Öjeskolan. Så var det i några år...
 
 
Det var frustrerande att se alla perfekta hem. Alla perfekta och supersnygga, nyblivna mammor (hur fan gjorde dom??!). Alla perfekta bebisar som åt när de skulle, sov när det skulle och var bara glada och trevliga. Vände sig om ovanligt tidigt, började krypa ovanligt tidigt, satt ovanligt tidigt och mer eller mindre rabblade alfabetet innan ett års ålder!
 
 
Inte konstigt om man som mamma var nära att gå i väggen ungefär varannan tisdag, varje torsdag och ibland även på en söndag!
 
 
Om jag visste allt det jag vet idag, hade jag berättat för mig själv att allt det här gör mig klokare, bättre och starkare. Jag hade berättat för mig själv vilket superbra jobb jag gjorde som flerbarnsförälder, att jag dög och var den perfekta mamman till våra barn. Varken bättre eller sämre än någon annan, bara perfekt för just mina barn!
 
 
Men jag förstår frustrationen. Det kan inte vara lätt att vara småbarnsmamma idag då du förväntas lägga upp perfekta bilder på sociala medier hur lycklig du är som blivit mamma och vilket vackert inrett hem du har sen? Bebisen klär sig bara i dyra märkeskläder och allt är design och tipptiopp. Inga kräkfläckar på kläderna och heller inga lökringar i armhålorna. 
 
 
Det vore oklokt av mig att försöka föreläsa för alla nya föräldrar hur man ska vara. Ni vet den där klyschan; "Försök att slappna av och njut av småbarnstiden!"
Jag kan se blicken ifrån den där övertrötta tvåbarnsmamman när jag försöker övertyga henne mitt i kolikskriket och ömmande, läckande bröst, att ta det lugnt och slappna av och bara njut av småbarnstiden... 
Arma människa!
 
 
Men visst blir det bättre.
Absolut!
Vi har kommit dit nu och det är nästan overkligt härligt. Jag skäms inte ett dugg med att säga att det är underbart att barnen har blivit så stora att de klarar sig själva nu. Jag och Johan har lyxen att till exempel säga åt barnen att vi tar en sväng med bilen; "Vi kommer snart". De klarar sig själva en stund.
 
 
De stora passar den yngsta, inte en hel dag, men väl en stund. Det är gott nog och något slags återbäring av allt slit i tidigare småbarnstider.
 
Hang in there!
 
 
 

Nu har jag bara åtta fingrar kvar...

Idag började vi jaktdagen i spöregn. Kl 06 gick vi ut till våra pass och det bestämdes att jag skulle sitta på "Gerrys pass".
Det passet är lite trasigt. En pressenning som används som vägg/vindskydd skulle ha spikats upp egentligen, men jag har inte fått tillfälle till att fixa det.
 
 
När jag kom upp till passet regnade det framifrån, bakifrån, från sidorna... sittbänken var blöt, veden var blöt. Det hade varit bra om pressenningen var uppe och skyddade lite...
 
 
När jag står där i passet och regnet piskar mig i ansiktet, kommer jag på att jag nyss fått ett par plaststroppar ifrån min jaktlagskompis Jörgen. Tanken med dessa är att ha när man tar ur älgen för att spänna runt tarmen. Sist använde Chatrin och jag min hårsnodd. Förra året hittade vi en tygbit från en klänning i hennes ryggsäck som vi använde för att linda runt tarmarna för att slippa avföringen i älgen när vi drog hem älgen.
 
Som en snilleblixt kom jag på att jag kunde laga pressenningen med en sån stropp! Fasen va bra!
Fram med kniven och göra ett litet hål i pressenningen och så trä stroppen igenom det för att linda runt träpålen och fästa så. Inget spikande och bankande i älgskogen!
 
 
Tanken var god.
Nu råkade jag ju slinta med kniven lite...
 
Det är lite typiskt mig. Det händer alltid saker runt mig. Utan att jag menar eller vill det.
Det bara blir...
Den här gången var det vänster tumme. Den högra pajade jag ju för fem år sedan i en bildörr. Den krävde en operation och tummen är fortfarande ur funktion. Det har gjort att jag med tiden mer eller mindre blivit vänsterhänt...
 
Tokigt.
 
 
Jag fick meddela jaktledaren att jag skurit mig lite.
Fick frågan om jag hade något plåster.
Jag svarade att jag var rädd för att det inte skulle räcka...
 
 
Svärmor fick skjutsa mig till akuten i Ö-vik.
Det blev lite lappa å laga av vänstertummen.
 
 
Några stygn senare är jag åter hemma i Järvsö igen.
Nu ska vi jobba på kontoret i några dagar för att återigen åka upp och jaga till helgen.
Man har ifrån jaktlaget informerat mig om att jag inte kommer få ha någon kniv mer... det är platsbestik som gäller.
 
Vad menar dom med det??!
Visa fler inlägg