Bröllopstankar...

Idag är det 153 dagar kvar till vår bröllopsdag. Det känns kanske långt när man tänker etthundrafemtiotre... men jag ska säga att ibland så känns det på tok för lite! Tiden rusar fram.
 
 
Det är så många beslut att fatta. Jag är ju förbövelen född i vågens tecken!!! Fattar ni vad det innebär?
 
Ta bara det här med bröllopsresan... den punkten hamnade visst i mitt knä.
Som jag har googlat, grubblat och funderat. Vägt fördelar mot nackdelar och försökt samla så mycket fakta jag kunnat.
 
De som känner mig vet väl hur jag känner för långa flygresor. Eller flygresor överhuvudtaget...
Våra tankar har nog nog snurrat runt hela vårt jordklot i möjliga destinationer, men fått avslag för att det har varit för långa flygresor.
 
Men nu är vi nära ett beslut.
Koh Samui, Thailand.
 
 
Vad tror ni om det?
Lång flygresa, jag vet, men ändå inte 20 timmar eller så! Dessutom kommer vi ju till ett tropiskt land med underbara stränder.
 
 
Jo, jag vet att det snackas om regnperiod i augusti, men jag har googlat på det också. Koh Samui tillhör den östra delen och drabbas inte samtidigt som övriga delar i Thailand av monsunregnen. Visst kommer det med all säkerthet att regna lite, men det gör inget. Det är ju varmt ändå och det är ett tropiskt land. Det är ju rätt vanligt i såna länder med en skur om dagen.
 
Vad tror ni? Någon som varit där? Bra? Dåligt?
 
 
Han! <3
Min trygghet.
Min stora kärlek.
Mitt allt!
Han som ska bli min man!
 
 
Jag ser fram emot vårt bröllop något makalöst. Men det kan hända att ni får stå ut med ett och annat inlägg med funderingar och grubblerier innan självaste bröllopsdagen.
 
153 dagar and counting...

Oj, vilken dag!

I morse hade jag en dejt kl 09 med Fräsen alias Judit (Therese) uppe i Harsa. Planen var att åka ett långpass. Vi behöver ju gneta på lite nu så här strax innan Vasaloppet. Nästa vecka är det ju dags...
 
 
Vi prickade verkligen in vädret! Så fantastiskt.
 
 
 
Jag tjatade om det fflera gånger under vår tur;
"Herre jösses, man kan ju bli religös för mindre!" utbriste jag och sträckte ut armarna för att visa så vackert det är!
 
 
Tänk om vi skulle ha en sån tur att få ett sånt här väder under Vasaloppet. Det vore ju en Gudagåva! Jag är så glad för alla tjejer som idag fick njuta i spåren i Tjejvasan. Jag kan gissa att det var ljuvligt!
 
Men Judit och jag var rörande överens om att vi också hade en helt underbar stund framför oss!
 
 
Efter 2 mil var det dags för att fylla på lite vätska igen.
Observera Judits bromsspår... 
HA HA HA!
 
 
Vi skrapade ihop 32 km men det kostade på... Judit har lite bekymmer med fötterna och det oroar mig lite inför Vasaloppet. Hon får plåstra om sig med Compid. Tanken är att Judit ska med imorgon också... beroendes på föttan da. ;)
 
Jag fortsatte mitt träningspass när jag kom hem. Först en längre promenad med hundarna, sedan var det dags att jaga bort alla damråttor i huset.
 
 
Så på med bra musik och en skapligt hög volym så går det lättare att fara fram.
Jag älskar faktiskt att städa. Allra helst när jag har huset för mig själv. Nu var jag ju faktiskt inte riktigt ensam, Ebbas Jonas flydde in på hennes rum när han förstod att jag skulle fara fram med damsugarn. ;)
 
Nu kan jag njuta lite extra framför Mellon ikväll. Ett nystädat hem förhöjer ju mysfaktorn rejält.
Så Ebba, jag och dukar fram Tacoprylarna (blev ju ingen fredagstacos så då tar vi den idag istället) och gör oss redo inför kvällens bidrag!
 
 

Bara vi två. Så efterlängtat!

Åh, vi har det helt overkligt och oförskämt bra just nu! Bara Ebba och jag! Som vi ska mysa i helgen, som vi ska ta vara på den här stunden! Pappan i familjen har tagit med sig småsyrrorna upp till Höga Kusten för lite förberedelser inför vår Höga Kusten Game Fair.
 
 
Pappan ville ge mig en sån helg. Så fantastiskt omtänksamt av honom!!! Vet faktiskt inte om det någonsin har hänt att jag varit helt ensam hemma en hel helg eller ens ett dygn någon gång? Vet att jag för 2 år sedan åkte helt själv på en tjejweekend till Sala. ( 2 dagar) Det är väl så mycket som mitt samvete har klarat av. Ni vet... det här dåliga samvetet som vi mammor får som ett brev på posten när barnen kommit.
 
 
Men den här helgen tänker jag inte ha dåligt samvete! Icke!!! Jag vet att småsyrrorna har det underbart med världens bästa pappa uppe med farmor och kusiner, samtidigt som jag och Ebba får tid att rå om varandra!
Vi började fredagseftermiddagen uppe i Harsas skidspår.
 
Jo, det är sant. Ebba följde med helt utan mutor! ;)
 
 
Vilken eftermiddag vi fick! En underbar februarisol kämpade sig kvar över trätopparna och välsignade landskapet ännu mer. Så fantastiskt härligt!
 
Ebba har inte åkt längdskidor så mycket, och som allra längst ca 5 km. Idag lurade jag med henne på "Lätta milen" Som hon åkte sen! Jätteduktig!
 
 
Ser ni?
Hur ljuvligt är inte detta?
Underbara Harsa!
 
 
Efter vår tur uppe i Harsa så hade vi verkligen förtjänat lite mys för magen också. :)
 
 
 
 
 
Vi toppar kvällen med...
... hålll i er...
Faktiskt något som jag har beställt, tro det eller ej, som Ebba har bakat...
 
 
Tadaaaa!
 
Ciitronkladdkaka med vaniljglass!
 
Jag önskar er alla en härlig fredagskväll för det kommer vi att ha!
 
God afton!
2 kommentarer
publicerat i Familj
Taggar: Harsa, Matlagning, Vasaloppet, dotter, järvsö, längdskidåkning
Visa fler inlägg