De förnyade sina löften!

Min bror bjöd in till 50-års fest i lördags.
Vilken fest det blev!!!
Han har alltid varit aktiv inom det militära. Det har varit allt ifrån FBU, FN-tjänst i Bosninen och nu Hemvärnet.
Temat för festkvällen var därför repmånad.
Alla hade fått en varsin inkallningsorder som inbjudning där vi skulle infinna oss i uniform kl 1600 på Camp Kullbacken i Sala!
 
 
Efter den kulinariska middagen beståedne av ärtsoppa och punch, fick vi plötsligt höra Delsbo Brudmarsch eka i trädgårdens högtalare.
Alla gästerna blev paffa när Stefan och Cissi kom ut på altanen tillsammans med Prästen Sture.
 
 
Efter 10-års äktenskap förnyade de sina löften till varandra under en otroligt vacker Gudstjänst i deras trädgård tillsammans med en festglad och en smula sliriga församlingsgäster.
Men vilken stämning det blev!
 
 
Inte ett öga lämnades torrt!
Jag är otroligt glad för min storebrors skull att han har lyckats hitta Cecilia. Hon är fantastisk med honom. Ingen annan i HELA universum skulle orka med honom och hans galna upptåg. Men hon gör det. Hon håller ordning på honom och gör honom till en lycklig man!
Han gör ju henne också lycklig som låter henne vara med på alla hans galna upptåg.
Lyllo henne! 😂
 
 
 
En av gästerna tog ut oss på fältet och plåtade rätt coola bilder i motljuset. Det är ju inte alla dagar jag försöker se ut som en militär. I något förstora kläder dessutom...
 
 
Jag höll faktiskt ett tal till min storebror. I en megafon!
Han har ju alltid varit ungefär EN METER längre än mig. (Alla är väl i och för sig längre än mig...) 😅
Men jag ville göra mig hörd för en gångs skull.
Det fungerade faktiskt rätt bra!
 
 
 
Det var en härlig kväll med många härliga skratt!
 
Tusen tack Stefan och Cissi för att jag återigen fick uppleva er kärlek tillsammans och för festen ni bjöd på.
Den skall vi sent glömma!
 
Puss på er! 💕 

Inte min grej!

Alltså det här med cykling...
Det är verkligen inte min grej. Jag blir på dåligt humör innan jag ens kommit iväg. Men i det här läget så mår mina stackars hälsenor bra av det.
Det är bara att inse...
 
 
Mr.Perfect gillar ju det här mer. Mycket mer. Jag har länge trott att jag kanske kan lära mig att gilla det. Nu har jag cyklat i tre år.
Än har inte den där rätta träningsglädjen infunnit sig.
 
 
Men jag gör det. Jag biter ihop och tycker väl att det är okej.
Inte mer än så. Bara okej.
 
 
Annat är det med den här pärlan! Hon älskar att cykla. Ännu mer sen hon fick en ny cykel förra veckan.
Igår cyklade hon en mil allt som allt!
 
Det känns som om vi passar på lite extra nu med allt innan operationen.
 
 
Vi hade lyxen att bli bortbjudna till våra underbara grannar i lördags.
Det stod grillat på menyn! 😋
 
 
 
 
 
I dag har jag fått spenderat lite extra tid med våra "mellisar".
Det blir ju lite så i en familj där ett syskon är sjukt och "tar lite tid" ifrån de andra med sjukhusbesök och andra bestyr.
Då är det skönt att kunna göra något bara med dem och få spendera lite egen tid med dem på deras villkor.
 
 
De blev därför en sväng till Hudiksvall för biobesök - Avengers, Infiniti war. 
Jösses Amanda, så bra den var!
 
 
Det är ju inte alltid den här mamman håller sig i skinnet enligt dessa två.
Jag har en förmåga att göra en hel del ljudeffekter när det är spännande eller läskigt på film.
Inget jag tänker på, det bara kommer.
 
 
 
Sånt kan ju vara makalöst pinsamt när man är 13 respektive 15 år!
 
 
 
 
Men den här gången var det faktiskt två av tre som satt och snyftade ljudligt under filmen.
Jag var inte en av dessa två! 
 
Jag fick mig sannerligen en härlig eftermiddag/kväll med Ester & Malin. Nu väntar Uppsala Akademiska på oss.
Jag skulle ljuga om jag skulle säga att jag inte är orolig.
Jag föröker att inte tänka på det och slå bort tankarna så fort de kommer. Det går väl så där, om jag ska vara ärlig...
 
Det kommer med all säkerhet att gå jättebra.
Men det är ju aldrig roligt när barnen blir sövda.
De är alltid en obehaglig känsla att lämna sitt barn till främmande människor som liksom har makten över dem i just den stunden medan en annan sitter och tummar på någon gammal Hänt Extra i väntrummet helt maktlös.
 
Det är tur att vi har varandra.
Det är tur att jag har Mr.Perfect! 💕
En kommentar
publicerat i Familj
Taggar: Barn, Döttrar, Familj, Leg Calves, Perthes Sjukdom, Pertheskid, cykling

Med livet som insats...

Mina stackars fötter... 😩
I måndags skuttade jag och Yosh ut i ottan, lyckliga och glada över en löprunda i den tidiga morgontimmen. Löptsteget känns lätt och jag är så lycklig att vara igång igen efter att mina hälsenor sa ifrån. Jag har inte tagit ett löpsteg sedan oktober... 6 månader. SEXMÅNADER??!
 
 
Efter cirka fem kilometer hände det något i min vänstra vad... Det gjorde för jädra ont! Men korkad som jag är måste jag ju springa ändå. Man ger ju inte upp. Att bryta ett lopp eller ett träningspass är något man bara inte gör.
I det här fallet helt vansinnigt korkat!
 
Måndagskvällen sutade med en Citodon och en Ipren och ett panikslaget sms till min kiropraktor Jonathan!
Så förbaskat surt!
Så förbaskat tråkigt nu när jag kommit igång med löpningen igen.
Men... ge mig lite vila i ett par dagar eller så, så är jag tillbaka!
 
Men innan dess...
 
Både Yosh och jag har ju en del överskottsenergi. Och eftersom jag hade lovat barnen mjukglasspremiär så tog vi cyklarna. Jag tog även med mig Yosh...
Jag har ingen vanligt "kärringhoj". Jag har en racer, utan fotbroms en jävla massa växlar, supersmala däck och handbromsar.
Lägg där till att jag bara har en fungerande tumme att hålla runt styret med.
 
 
Efter ett par vingliga försök kom vi faktiskt iväg. Ester och Stina fick cykla före oss så vinglade vi lite bakom och på vårt sätt.
Yosh har ju rätt mycket fart och han blir ju rejält laddad när han förstår att han ska få springa lite. Men jag klarade mig ifrån några vurpor faktiskt!
 
Men jag hoppas verkligen att jag läker fort nu för jag vill ju så gärna springa med Yosh!
 
 
 
Vi fick oss en härllig tur hur som. Ett första stop vid lekparken i Järvsö! 
 
 
 
 
 
Yosh har varit här föut, många gånger och är rätt bekant med alla leksakerna.
Han har t o m åkt rutschkana! 😂
 
 
 
Eftersom det inte fanns någon mjukglass i Järvsö drog vi vidare till Ljusdal.
Till Stinas förtjusning hade de piffat upp lekparken med nya prylar!
 
 
 
 
 
Nåväl, imorgon ska jag träffa Jonathan Häll, min kiropraktor och hoppas att han kan göra underverk.
Helst snabbt som tusan så jag kan få springa. Gärna i helgen men jag fattar om jag kanske måste vila till nästa vecka.
 
Håll tummarna! 🙏
En kommentar
publicerat i Familj
Taggar: Barn, Lek, Lekplats, Mjukglass, Vorsteh, cykling
Visa fler inlägg