Järvsö mitt vackra Järvsö!

Jag tror att man uppskattar "hemma" än mer när man just varit borta.
Fast jag är nog rätt bra på att uppskatta "mitt" Järvsö varje dag.
 
 
Jag njuter hundra procent av allt Järvsö bjuder på när jag är ute på mina rundor. 
 
 
Många undrar om jag är helt galen som skuttar ut kl 04:30 så där retsamt glad och sprallig.
Nej, inte alls galen. Bara otroligt lycklig över att jag KAN göra det.
Att min kropp är så vänlig så att den går med på alla mina upptåg.
 
 
Att jag kan få ta vara på dessa underbara stunder och tanka ny energi, byta ut negativa tankar och stress mot en tyst och alldeles ny dag i den här miljön.
 
Vem kan inte påverkas positivt av det?
 
 
 
Tack för att jag får njuta av dig, mitt Järvsö!
 
Sommar som vinter, höst som vår.
 

Han hotar med att såga av mina skidor??!

Okej, visst jag har varit förkyld ett par dagar med en hosta som kan få en lungsjuk tuberkulospatient att låta fräsch. Men så fungerar jag. Mina luftrör låter så. Jämt.
 
 
Alltså inte jämt men en bra stund efter att jag varit förkyld hostar jag rätt mycket.
Det låter ofta värre än vad det egentligen är.
 
Skulle jag vänta ut den här hostan så skulle jag få åka skidor utan snö, för då snackar vi fram i maj någon gång...
 
 
Han väckte mig i natten (mitt i en hostattack när man vill vara ifred!) och ba;

"-Du tänker väl inte åka nå skidor imorgon bitti??! Det fattar du väl att det är farligt när du hostar så där??

Gör du det så sågar jag av skidorna dina!"
 
 
Det är ju gulligt av honom att vara rädd om mig, men det är ändå fruktansvärt irriterande när man liksom har ställt in sig på en skidtur och så blev det "bara" en promenad med Yosh!
 
Jag veeeet ju att jag kanske behöver ta det lite lugnt ibland. Men va fan? Jag hade ju tänkt åka sakta, bara njutåka, liksom.
Nu har jag gömt mina skidor... just in case...
 
 
De här underbara dagarna är ju inte så många på ett år. Jag vill inte missa dem! Jag vill passa att njuta av vintern, skidåkningen, härliga hårda spår.
 
Min plan är att åka skidor imorgon bitti.
 
Förhandlingen pågår...
 
 

Carpe Diem - Fånga dagen!

Ledsen om jag tjatar, men dra mig baklänges vilken livskvalité!
Det är ju nästan som att leva i ett ständigt sportlov fast man ändå jobbar, liksom. Det bästa är nog att när man bor som vi gör här i vackra Järvsö, har vi allt detta hemma. Vi bor oförskämt vackert och bra! 
 
 
Vi i vår familj är också duktiga på att uppskatta allt vi har här runt knuten. 
 
 
Att bränna upp till Harsa (ett härligt längdskidparadis för er som inte känner till Harsa), i tidiga ottan innan alla andra skidåkare kommer och få åka i helt nydragna spår. Det är en otrolig lyx. Nu ska jag ju också tillägga att just denna aktivitet i den här tidiga timmen, är jag nog ensam om att utöva i vår familj... ha, ha, ha!
 
 
Men att möta solen, i en tyst vinterskog helt själv. Sådant är livskvalité på hög nivå!
 
 
Efter ett par mil i Harsaskogen åkte jag hem och bytte ut mitt svettiga underställ emot ett nytt (nej, jag duschade inte ens!!!), för att sluta upp med famljen som stod i hallen och väntade på mig redo för några timmar i backen. (Järvsöbacken har vi strax bakom huset)
 
 
Så enkelt! In med ungar och skidor i bilen, parkerade och klara på fem minuter. Skulle det nu vara så att någon inte vill åka mer, (eller som det var förr när barnen var små och humöret svajade), så är det ju väldigt enkelt att bara åka hem efter ett åk. Det gör ju inte så mycket när man bor så nära och kan åka när som helst.
 
 
Att vi den här dagen fick äran (!) att få åka tillsammans med våra tonåringar gör ju en lite extra lycklig. När önskan kommer ifrån dem. "Kan vi inte ta en dag i backen och åka tillsammans hela familjen?"
Sånt smäller högt nu mer när kompisarna annars kommer på första plats vid valet av umgänge.
 
 
 
 
Det är lite extra stort för den här lilla filuren att få åka liften SJÄLV med någon av storasyrrorna. DET är stort om något. För oss föräldrar är det ljuvligt att se den där kärleken som är så speciell syskon emellan!
 
Men den kan ju också svänga jädrigt fort. Det ska man vara väldigt medveten om... 
 
Eftermiddagen skulle avslutas med en månskenstur på skotern tillsammans med våra underbara grannar och deras barn. 
 
 
 
Efter en stunds skoteråkande med fem vuxna och lika många barn, fördelade på tre ekipage, tände vi upp i stugan vid Kramstatjärn för att grilla vår medhavda middag.
 
 
Medan vi vuxna ordnade med eld och mat, passade barnen på att leka i snön och hoppa ner i snödjupet för att se vem som kom djupast ner i snön. 
 
 
 
Några åt hamburgare, andra Denniskorv. Smilla-Gunilla (fransk bulldog i vänstra hörnet av bilden, som gjorde skoterpremiär dagen till ära) fick smulorna och valde också knä efter vem som just då hade något ätbart i handen.
 
 
 
Eftersom det var lördag serverades det självklart sötsaker till efterrätt till barnen.
 
 
Hemfärden var helt gudomligt vacker!
Hemma väntade en flaska bubbel som låg på kylning inför Mellokvällen.
Snacka om att utnyjtta dagen.
 
Vad är det man brukar säga så klyschigt; 
"Carpe Diem"
Nog är vi ganska bra på det i vår familj om jag får säga det själv!
Visa fler inlägg