Det här med jakten...

... som har blivit en sån stor del i mitt liv. Det är så fantastiskt!
 
Jag vet att många i min bekantskapskrets lyfte på ett och annat ögonbryn i förbrylling när det började dyka upp jaktbilder på mig i olika sociala medier. Hon, den där lilla sketna blondinen, en tvärhand hög och VEGETARIAN??!
 
 
Dessutom kan jag vara en av jordens största fryslortar!
Snacka om att börja i underläge?
 
Men för fem år sedan, i maj 2012 för att vara exakt, tog jag min jägarexamen hos Forswards Jakt & Hund i Jämtland.
Jag var inte alls säker på om jag någonsin ville skjuta något vilt, men jag ville lära mig mer, jag ville prova.
När jag började läsa utbildningsmaterialet "Jägarskolan" så kändes allt så naturligt. Så fantastiskt viktigt att vara en del av viltvården, att ta vara på vår fauna och se till så vi har friska och starka viltstammar i Sverige.
Vilket hedersuppdrag!
 
 
 Jag har alltid älskat att vara ute i skog och mark. Genom mitt jaktintresse så har det fått en ännu större innebörd i mitt liv. Att skjuta ett vilt står inte överst på min lista när jag jagar. Det är hela upplevelsen. Från det att man gör iordning sin packning dagen innan, förberedelser, tidiga mornar, vädret, kläderna, hunden...
Listan är egentligen oändlig.
 
 
När jag dessutom delar det här intresset med min livskamrat och make, toppas det lite till!
 
Men visst, det har inte varit helt lätt.
Att ta ur en älg när man har haft svårt att bara tugga på kött, var en utmaning utan dess like.
Men mitt motto har alltid varit att jag vill jaga på samma villkor. Ni vet - klyschan; "äh, hon är ju tjej..."
Näe, jag har alltid velat vara med på samma villkor. 
När jag har skjutit en älg så är jag också den som passar djuret. 
Sen så klart med några hjälpande händer ifrån resten av jaktlaget.
Det är ju ibland tungt... och med mina knappa 50 kilo kommer jag inte så långt emot en stor älgtjur...
 
 
Jakten handlar också otroligt mycket om kamratskap. Det förenar massor!
Herre jösses, så klyschig jag låter nu, men på riktigt. Hur många nya vänner har jag inte fått genom jakten? Vänner som jag vet att jag kommer behålla. Den här vänskapen är inte ytlig på något sätt. Handlar inte om utseende eller status alls.
Vi fryser tillsammans, sover tillsammans, äter tillsammans. Och när nöden inte har någon lag, gör vi våra behov i skogen tillsammans. HA HA HA, då spelar det ingen roll vem du är. Alla behöver vi göra ifrån oss. Punkt slut.
 
 
 Jakten och skogen är en stor del av mitt liv och jag är ofantligt lycklig att jag lät mig övertygas. Att jag lät mig utmana mig själv och mina farhågor. 
 
Nu har jag turen att ha jakten som en stor del av mitt dagliga arbete också. Vilken lycka!
Det bästa av allt är alla möten med andra jägare, höra andras jaktupplevelser och få ta del av vackra naturbilder.
 
Förra veckan fick jag äran att träffa ett helt gäng härliga jägare i Uppland. Den här veckan ska jag träffa en annan slags jägare i Valbo. Men jag vet sedan tidigare att han är minst lika trevlig!
 
Lyllo mig!
 
 
 
 
 
 
0 kommentarer
publicerat i Jakt
Taggar: Allt om Jakt och Vapen, Jakt, Jakthund, Jägare

Jakt del 2

Så var vi åter hemma i Järvsö igen. Ny vecka och nya uppdrag. Kommande vecka ser jag verkligen fram emot. Massor med spännande och roliga sakerm på gång. Både jobb och nöjen!
 
 
Helgen har spenderats i älgskogen igen.
Den här gången utan blessyrer eller blodvite.
 
 
Även helt utan älg.
Eller det är väl en sanning med modifikation, vi såg älg och hunden hade upptag, men det var fel sorts älg. Vi skulle bara skjuta kalv nu innan vi tar nya tag i slutet av oktober.
 
 
Självklart passade man på att ge mig både en, två och sjutton pikar om min tumme.
"Det blir smörkniv åt dig på sin höjd under jakten!"
"Snacka om att gå all in för att slippa sitta på pass i regnet!"
 
Jaktledaren skojade till det lite innan vi skulle gå ut på morgonen och bad mig lämna in knivarna innan jag gick.
Lustigkurrar där!
 
 
Även om det inte blev någon skjutet för min del, eller någon annan i laget, så är det ändå så ljuvligt att komma ut i skogen. Det lugnet, dofterna och stillheten.
Jag älskar det.
 
 
Söndagen bestod mest till att stycka. Eftersom jag inte fick hantera några knivar (???) så fick jag vara korvgumma istället. 
Lunchen serverades ifrån en fyrhjuling på stående fot. Men det smakar ju så jädra gott ändå!
 
 
Kurt (72 år) hade dagen till ära letat rätt på Nylands Jaktlags origianlkeps som togs fram för några år sedan. Ganska många år om jag får gissa.
 
Nu bryter vi älgjakten för ett tag och tar upp den igen i slutet av oktober.
Där emellan kör vi lite fjälljakt igen i början av oktober.
 
Är det inte härligt med hösten?
0 kommentarer
publicerat i Jakt
Taggar: Allt om Jakt och Vapen, Höga Kusten, Jakt, Jaktlag, Jägare, Västernorrland, Älgjakt

Nu har jag bara åtta fingrar kvar...

Idag började vi jaktdagen i spöregn. Kl 06 gick vi ut till våra pass och det bestämdes att jag skulle sitta på "Gerrys pass".
Det passet är lite trasigt. En pressenning som används som vägg/vindskydd skulle ha spikats upp egentligen, men jag har inte fått tillfälle till att fixa det.
 
 
När jag kom upp till passet regnade det framifrån, bakifrån, från sidorna... sittbänken var blöt, veden var blöt. Det hade varit bra om pressenningen var uppe och skyddade lite...
 
 
När jag står där i passet och regnet piskar mig i ansiktet, kommer jag på att jag nyss fått ett par plaststroppar ifrån min jaktlagskompis Jörgen. Tanken med dessa är att ha när man tar ur älgen för att spänna runt tarmen. Sist använde Chatrin och jag min hårsnodd. Förra året hittade vi en tygbit från en klänning i hennes ryggsäck som vi använde för att linda runt tarmarna för att slippa avföringen i älgen när vi drog hem älgen.
 
Som en snilleblixt kom jag på att jag kunde laga pressenningen med en sån stropp! Fasen va bra!
Fram med kniven och göra ett litet hål i pressenningen och så trä stroppen igenom det för att linda runt träpålen och fästa så. Inget spikande och bankande i älgskogen!
 
 
Tanken var god.
Nu råkade jag ju slinta med kniven lite...
 
Det är lite typiskt mig. Det händer alltid saker runt mig. Utan att jag menar eller vill det.
Det bara blir...
Den här gången var det vänster tumme. Den högra pajade jag ju för fem år sedan i en bildörr. Den krävde en operation och tummen är fortfarande ur funktion. Det har gjort att jag med tiden mer eller mindre blivit vänsterhänt...
 
Tokigt.
 
 
Jag fick meddela jaktledaren att jag skurit mig lite.
Fick frågan om jag hade något plåster.
Jag svarade att jag var rädd för att det inte skulle räcka...
 
 
Svärmor fick skjutsa mig till akuten i Ö-vik.
Det blev lite lappa å laga av vänstertummen.
 
 
Några stygn senare är jag åter hemma i Järvsö igen.
Nu ska vi jobba på kontoret i några dagar för att återigen åka upp och jaga till helgen.
Man har ifrån jaktlaget informerat mig om att jag inte kommer få ha någon kniv mer... det är platsbestik som gäller.
 
Vad menar dom med det??!
Visa fler inlägg