Ei merestä!

Har ni sett Jönssonligan?
Ni vet stackars Harry... han är inte så förtjust i havet när Sickan har en plan och skall ta dem ut i en liten eka på det öppna havet.
Då säger han;

"Nä... nä, iiinte havet. Ei merestä!" Det betyder "inte havet" på finska.
 
 
Jag kände ungefär som Harry i tisdags när jag fick ett meddelande av min vän, Anna-Carin Westling.
 
"I morgon är det platt hav, nu jädrar ska vi jaga säl du och jag. Vi ses hemma hos mig kl 07!"
 
 
Morgonen var ljuvlig!
 
 
Temperaturen låg precis under nollan och havet var ganska platt. Inte helt platt, men nästan.
 
Anna-Carin försäkrade mig om att havet skulle lägga sig ännu mer runt kl 10-11 för det hade "fiskrarna" sagt.
 
 
Jag hade en timme innan avfärd preppat kroppen med åksjuketablett och en snabb bön till Han där ovan om att jag skulle slippa ropa på Ulrik.
 
Hon i sin tur hade lovat att filma om jag så skulle behöva luta mig över relingen och mata fiskarna...
 
 
Jag bet ihop.
 
Jädrar vad det där havet inte kan vara stilla!
Jag älskar verkligen havet.
 
 
Jag har alltid dragits till vatten.
Men jag är hellre i än ovanpå.
 
 
Sjösjukan lade sig en smula när det blev jakt och adrenalinet pumpade i halsvenen.
 
Jädrar så spännande och svårt!
 
De där sälarna "ploppade" ju upp lite här och dår och försvann lika snabbt!
 
Ungefär som de där spelet på Gröna Lund när man ska slå på små figurer med ett klubba som kommer upp helt oberäkneligt ur små hål.
 
 
Fattar ni hur svårt det är?
 
Träffytan är liten och du har cirka 5 sekunder på dig innan sälen dyker igen.
 
Men det positiva var att jag just under själva jakten glömde bort min sjösjuka!
 
 
Jösses, vilken upplevelse det var.
Anna-Carin är fantastiskt kunnig och jag sög åt mig allt hon berättade om "hennes sälar".
 
 
Otroligt fascinerande!
 
Jag somnade kl 19:30 den kvällen.
Helt slut.
 
Vet inte om det var för att jag bet ihop och jobbade mot sjösjukan eller om det var all spännig från jakten?
 
Förmodligen båda delar.
 
Oavsett - wow så häftigt!
0 kommentarer
publicerat i Jakt
Taggar: Allt om Jakt och Vapen, Havet, Hunter, Hunting, Jakt, Jägare, Skytte

Vad vore jag utan skogen?

Idag blev jag haffad när jag var på väg att låsa in bössan i vapenskåpet.
 
 
 
Jag blev fast i ett telefonsamtal med en jägarkollega, sittandes i köket med bössan i näven. Det såg lite roligt ut.
Lite som; "När man inte kommer närmare älgskogen än så här idag..."
 
Gårdagen spenderades lyckligtvis i skogen på älgjakt. En av jägarna känner jag lite sedan tidigare, men vi har aldrig jagat ihop. Han undrade hur det kunde ha blivit så mycket jakt för min del. Han menade att han sett min förvandling från det att jag tog jägarexamen och hur det var innan dess.
 
 
Att vistas ute i naturen har alltid varit en stor del av mitt liv. Jag lekte mycket i skogen som barn. Sedan plussade jag på allt med jakten och skogen har fått en ännu viktigare roll i mitt liv.
 
Jag kan knappt låta det gå en dag utan att jag får vistas i skogen en stund.
Det är tur att jag har Yosh.
 
 
Han ställer alltid upp.
Han backar inte för en runda (eller två).
Men jag behöver inte ha honom för att ta mig ut, men han är ett härligt sällskap!
 
 
I helgen har jag fått mysa med min stora pärla. Hon och kompisen Lovisa tog ett brejk från studierna storstan (Stockholm och Uppsala) för att få äta lite god älgfilé och insupa härlig höstluft i Hälsingland.
 
 
Jag fick agera svampguide dagen till ära.
Så trevligt.
Trevligast av allt var nog ändå att höra deras "wiiiiiii!" när jag hojatde att det skulle komma för att jag hittat svamp till dem att plocka.
 
 
Det var såååå nöjda.
När jag sedan packade ner lite älgkött till dem i packningen hem, visste deras förtjusning inga gränser! 
 
 
Så nu har jag fyllt lungorna med härlig skogsluft i dagarna två. Nu fixar jag nog att vara på kontoret i ett par timmar i morgon.
Men jag gissar att jag tar en sväng på morgonkvisten innan jobbet.
 
Sisådär runt 04:30. 
Någon som vill haka på? 
En kommentar
publicerat i Jakt
Taggar: Allt om Jakt och Vapen, Barn, Döttrar, Friluftsliv, Hunter, Hunting, Jakt, Jägare, Skogen, svamp

Fantastiska dagar!

Ni vet den där känslan när leendet liksom bara ligger kvar.

Oavsett.

Nästan så att man får kramp där bak mot käkarna.
Ett sånt där fånigt leende som man ibland kan se på personer som är mer än nöjda med sig själva.
 
 
Mitt leende är väl kanske inte ta miste på?
 
Så nöjd och glad efter min jaktdag i måndags med Leonard Knutsson på Annelunds Gård!
 
 
 
 
Jag tog seden dit jag kom och gick på det mesta som Leonard sa.
Han är en fantastisk läromästare och känslan att få skjuta sin första fasantupp är magisk.
 
Så krigsmålningen jag fick efteråt bar jag med stolthet! 

 
 
Jag har aldrig provat på roughshooting tidigare.
Jag har ju mest jagat älg... Så att få prova den här jakten med dessa duktiga hundar var verkligen en upplevelse!
 
 
Ren å skär jaktlycka delar man med varandra!
Det är sen länge!
 
Jag sov som en jaktprinsessa den natten med mitt leende fastklistrat över läpparna.
 
Morgonen därpå var så vacker. 
Anders, vår fotograf och layoutare, sov som ett litet barn när jag tvärt väckte upp honom för jag ville ut och fånga ljuset.
 
Han svarade med en tumme upp i sitt meddelande men menade att sängen var för skön....
 
 
 
Morgonpigg som jag är kunde jag inte vänta på honom så jag åkte ut själv, helt på måfå för att hitta någon vacker, avsides väg där jag kunde få fånga den vackra morgonsolen.
 
 
Efter en stund fick jag ett nytt meddelande av Anders som bad mig komma och hämta honom.
 
Bra!
Då fick vi ännu finare bilder med den riktiga utrustningen och inte bara mina mobilbilder... 
 
Jag hade tidigare fått en inbjudan av Elisabeth Hagman från Åstorp, att få jaga tillsammans med Sten Rönnerling vid Rolsberga. Så dagen efter vårt besök hos Leonard på Annelunds Gård, for vi söderut.
 
 
Sten är välkänd inom fågelhundskretsar, kanske då främst med stående fågelhundar.
2009 vann han vorstehklubbens riksprov i elitklassen.
Just fyllda 70 år!
Sug på den ni!
 
Hos Sten bjöds jag på ytterligare en jaktpremiär, andjakt med apportörer.
 
Så roligt!
Jag lyckades även här!
 
 
Så fantastisk gästvänliga de är, Sten och Bodil.
 
De bor i ett fint hus precis vid en liten damm i hjärtat av Skåne.
 
 
Det var ett härligt gäng som vi fick lära känna hos Sten och Bodil.
Alla med lång erfarenhet som de gärna delade med sig av.
 
Efter lunch tog vi nya tag och då blev det fasanjakt med stående fågelhund.
 
 
 
Tänka sig, jag lyckade den här gången också!
 
 
Den här tomhylsan är allt lite speciell.
Det är nämligen tomhylsan från min allra första fasantupp som jag sköt hos Leonard på Annelunds Gård i måndags.
 
Jag har sparat den och jag ska fundera ut vad jag ska göra med den. Något ska jag göra, helt klart! För det var ett minne jag kommer bära med mig!
 
Jag är så tacksam för alla underbara människor jag har äran att få träffa och lära känna egenom jakten.
Många av dem förblir vänner för livet!
 
Tack!🙏
 
En kommentar
publicerat i Jakt
Taggar: Allt om Jakt och Vapen, Andjakt, Annelunds Gård, Fågeljakt, Jakt, Jägare, Roughshooting, Vorsteh
Visa fler inlägg