Today Im sad.

För ett år sedan precis på dagen, ringde min yngsta lillasyster. Jag blev glad! Åh, Martina ringer va kul!
 
Men samtalet skulle förändra våra liv.
 
Jag tänker på pappa väldigt ofta. Tårarna rinner inte lika lätt längre, egentligen inte alls, men inombords så tänker jag på pappa.
 
Jag hade 30 mil att åka den kvällen. Ensam i bilen med massor av tankar.
 
Jag hann precis fram. En puss i pannan; "Lilla pappa... jag är här nu..."
 
Så lämnade han oss.
 
 
Det är fortfarande så konstigt och ofattbart. Det gör fortfarande ont. Jag saknar honom fortfarande.
 
En bit av mig är för evigt borta.
 
 

Premiär för "Aspiranten" och ljuvlig morgonträning med Judit!

För ca 1 månad sedan fick jag ett mail:
 
KOM HIT! Det var från "Aspiranten", vår egna IT-kille som hade bestämt sig. Han var redo för att bli "min"! :)
 
Vi bestämde ett datum för dagen D. Jag fick ett nytt mail någon dag innan;
 

"Något jag måste fixa innan??? Förutom att inte ångra mig :)"

 
 
Kolla in! Drever-Mamman, Judit och Aspiranten! Vilket härligt gäng!
 
 
Drever-Mamman tyckte att det skulle bli så roligt att få med sig Aspiranten i gänget.
 
Drever-Mamman; "Kul att vi blir flera i gänget!"
 
Judit; "Ja, riktigt kul att han ville hänga på oss!"
 
Drever-Mamman; "Skitbra... då blir ju inte all fokus på mig... he he!"
 
 
Judit fick under det här träningspasset klara sig ganska mycket själv. Men hon har så mycket rutin nu så det går hur bra som helst. Men jag hade bestämt att vi skulle avsluta tillsammans.
 
"Du Judit, vi kör plankan tillsammans sen så vänta in oss du!"
 
)("/#¤/"&/ =)(/"(Q&¤/=!("#/!!!!!
 
För att översätta ovan nämnda harrang; "Men faaaa då!" Juidt hates plankan och trodde att hon skulle få slippa.
 
Sen kom det ett sms på kvällskvisten ifrån Judit;
"Hurru du! Träna imorgon 17.00?"
 
" I wish. Hämtar barn. Träna kl 07?"
 
"Crap! Jag måste få fundera nån timme..."
 
Judit: "Om vi kan deala en grej över träningen imorgon så är ja med å tränar kl 07"
 
"Dela vad?"
 
"Säg ok först!"
 
"I helvete!"
 
"Ok da.ses 07. förbered dig för Zombie/Gollum!"
 
 
HA HA HA!!! Nyponrosen kom och blev så lycklig när jag berättade att det inte var tal om några intervaller på morgonen utan uppvärmning på nivå 8 i fem för att sedan rulla på i 20 min på 10:an.
 
"Men va fan??! Skaru ha ihjäl mä?"
 
 
Det blev en del små vattenpauser, men det var okej. Jag känner mig stolt över att hon kom! Hon kom t o m 06:48!!!
 
 
Ser ni inte vad duktig hon är? Hon gör det bra, riktigt bra även om hon kanske inte säger så mycket just på den här tiden av dygnet. Eller jo, det gör hon. Det är lite grann av den gamla Judit. Jag förstår inte riktigt hur det känns, hon KAN inte mer... hon ORKARRR inte mer... ont i höften, benen... ryggen.. ja lite överallt faktiskt!
 
 
Jag kan ju inte begära att hon ska älska morgonträningen som jag gör (finns absolut inget bättre sätt att starta dagen på!), men jag har gett henne ett förslag nu om att vi ska köra minst 1 morgonpass i veckan! Som jag längtar!
 
 
"Jag vet inte... jag måste få fundera lite... jag har INTE bestämt något än... jag gillart ju inte... alls!"
 
 

Judit / Gollum...

 Alltså... Jag är ju fullt medveten om att Judit kan gorma, fräsa och skälla ut mig efter noter. Hon har så gjort i 1 års tid. Nu pratar vi ju bara om träning. När det gäller arbete, så är det ju jag som skäller och gormar på henne... ;)
 
Skämt å sido, men idag... så förvandlades hon till något ännu värre. Någon jag inte tidigare träffat.
 
Jag råkade fråga henne om det inte var dags att fundera över att sluta röka. Det skulle jag inte ha gjort!
 
 
Hon liksom väser fram emellan sammanbitna tänder och smalnande ögon;
 
"Jag är inte där än! Jag är inte redo ÄN!!!"
 
Jag måste komma på någon annan taktik helt enkelt. Kan ni hjälpa mig? Pusha henne, utmana henne, vad som helst. Ge mig lite tips, tack!
Visa fler inlägg