Tiden går så fort. De var ju nyss små...

 Vart tar tiden vägen egentligen? Vet att det är en klyscha, men på riktigt??! De var ju alldeles nyss små och gick på dagis och då var det stora att få gå på sommaravslutningen med fika med dagiskompisarna. 
 
 
Vi har alldeles precis släppt av dessa pinglor nere på Folkan.
Vi fick mer eller mindre skära oss in genom hallen av perfym- och hårspraysdofter när vi kom hem.
 
 
Det är alltid lite häktiska veckor så här strax innan skolavslutningen. Vi har alltid fått lov att liksom köra logistik på HÖG nivå dessa tider. Värst var nog förra året.... Stinas första skolavslutning kl 8:30 i Järvsö Kyrka, Malin och mellanstadiet hade nästa sittning i Järvsö Kyrka, sedan Ester sittningen därefter. Så toppade vi det med Ebbas studentmiddag!
 
 
Ikväll är det bal, på fredag är det klassträff på Torön. Esters klass från kl 9 till 14, Malins klass från kl 19 med övernattning. 
 
 
Men i all röra och stress så längtar vi massor till helgen när Ebba kommer hem! <3
 
Phu! Juni har ett späckat schema. Så småningom ska det väl bli lite lugnare tempo för oss alla och vi kan hitta någon form av semestermood.
Men nu få vi liksom beta av de kommande helgerna med olika aktiviter så som skolavslutning, bröllop, midsommar...

När man hittar någon som förstår precis hur det känns...

Vi har en sån tur! Vi har hittat Ellen!
Ellen och hennes fina familj ifrån Strömsbruk. Ellen är 2 år äldre än Stina, men de har något gemensamt.
De har båda Perthes. Tänka att hitta en tjej i ungefär samma ålder som förstår precis hur det känns. Som också har rullis ibland, som också haltar precis som Stina gör!
 
 
Det är en sån lycka!
 
 
Ellen fick sin diagnos 2013 och opererade sitt högra ben 2015. Dessvärre ser det ut som Bajs-Perthes har angrigit Ellens vänstra höft nu. Hon väntar på en magnetrötgen i juni...
 
 
Men just idag var det skit i samma! Just idag var det skit i samma om man har Perthes och rullis. När man hittar en ny kompis som man klickar med direkt och som inte gör skillnad, som förstår hur det känns när det blir svårt, eller gör ont, eller om man blir trött i armarna. En kompis som bara är precis lika glad att träffa någon som är precis likadan!
 
 
Vi har spenderat dagen på Järvzoo idag. Ellen och Stina har lekt och haft så roligt. Jag och Ellens mamma har fått dela erfarenheter och precis som Ellen och Stina, pratat med någon som förstår hur det känns.
Det är ovärderligt!
 
 
Jag blev till en början ganska tagen när jag såg Ellen. Det var nästan lite overkligt att träffa ett barn som haltar precis lika som Stina. Den där karaktäristiska stilen, en sned och lutande ställning på ryggen med det ena benet kortare än det andra.
 
 
Den här dagen var minst lika viktigt för Ellen och Stinas mammor som för dem.
 
 
Det känns så skönt att veta att man inte är ensam. Att vi är flera i samma situation. Att det faktiskt finns fler små tjejer som Stina. Att vi kan stötta varandra och att vi inte behöver känna att man är annorlunda. 
 
Nu har vi bokat in flera tillfällen att träffas.
Först på tur står Leos Lekland i sommar!
 
Tack fina Ellen med familj för att ni kom till Järvsö idag!

Kusinboost!

Vi har ett behov av att ses, min lillasyster och jag. Behovet är minst lika starkt hos småtjejerna - kusinerna. Jag har räknat ut att det går ca 3 mån, sen måste det tankas! 
Den här helgen har vi tankat och boostat massor! Vi får väl se hur länge det räcker?
 
 
Stina fick sig ett ordentligt anitklimax igår när vi kom hem med tåget.
Först när vi åker ifrån Hallsberg där kusinen bor så hamnade hon i en minidepression;
"Åh... kan vi inte spola tillbaka tiden så det var fredag igen. Att vi var på väg och skulle träffa Emeilija nu?"
 
 
 
Sen kom nästa smäll...
Det slog henne att INGEN av hennes syrror var hemma!
"Åh, men varföööööööör??!"
 
 
I lördags åkte vi in till Örebro och en jättefin park med massor av barnaktiviteter. Stina behöver ju fortfarande rullisen vid längre promenader. Inget hon gillar överhuvudtaget. Men då kör man ju en "luring". Kusinen får sitta först och så sitter hon sen. Då vet man ju inte vem som egentligen behöver rullisen.
Smart va´?
 
 
På "Stora Holmen" i Örebro finns det allt möjligt att göra. Otroligt bra ordnat för barn i alla åldrar upp till, jag gissar, kanske 10-12?
 
 
 
Dessutom fick vi ett jättefint väder som plussade på upplevelsen.
 
 
 
 
 
 
Det var ju inte så att mammorna hade svårt att hitta på saker. Det lutade väl mer åt om det var åldersgräns på prylarna... ;)
 
 
När vi väl kom hem så fick Stina en sån längtan efter storasyrran som numer bor i Stockholm.
Lyckan som blev när Ebba plötsligt dyker upp hemma helt oannonserat, var enorm. Stina slängde sig runt halsen på henne och de kramades länge.
Men lika stor och omedelbar som den lyckan var... lika stor och omedelbar var saknade när hon måste åka.
Det blev en tung kväll med många tårar som trillade ner för Stinas kinder.
 
Varför kan inte alla bara vara tillsammans jämt?
Varför måste alla bara åka ifrån mig hela tiden?
 
Jag försökte ju med den där klyschan;
"Man måste ju åka ifrån någon för att kunna komma tillbaka"
 
Tror ni jag lyckades?
 
HA HA HA!
Skitdåligt.
 
Men hon kvittar lite mer idag nu när hon gör sig klar för skolan.
 
Tur att barns sorg är så direkt. Den kommer plötsligt, men den går också över snabbt!
0 kommentarer
publicerat i Familj
Taggar: Barn, Hallsberg, Kusiner, Stora Holmen, Systrar, Örebro
Visa fler inlägg