Rör inte min nöt!

För det första måste jag få tacka för en helt fantastisk födelsedag igår!
 
 
Jag vaknade till ett fantastiskt vackert Järvsö! Det brukar faktiskt alltid vara fint väder på min födelsedag!
 
Tack för alla gratulationer på Facebook!!! 212 vänner som har skrivit en hälsning på min vägg och jag har svarat dem alla och tacka (precis som min mamma har lärt mig att man ska!). Om jag skulle ha missat något som ber jag tusen ggr om ursäkt för det och tackar här! :)
 
 
 
Jag tackar lite extra min fina familj för er omtanke och för alla fina presenter. Jösses... Lite extra tack till mina fina döttrar! Puss på er!
 
Men nu över till något annat! Något så galet kul så jag kissade nästan ner mig av garv!
Vi kommer tillbaka in på kontoret efter lunchen. Judit (Hanna) läser aftonbladet.se medan jag och Judit nr 2 (Therese) diskuterar vinterns träningsupplägg.
 
Hanna utbrister som i en chock;
"Näe, men va fan är det som händer??!"
 
Jag och Therese tittar förvånat på Hanna och undrar vad som hänt. Tankarna går ganska direkt till ett möjligt internt mejl som kräver en del arbete, eller någon hemsk nyhet gällande IS framfart i världen.
 
"Va äre? Vad har hänt??!", undrar Therese förvånat
 
 
 
"Ja, men va fan! De ska ju ta bort Trillingnöten ur Alladinasken!!!" svarar Hanna chockat.
 
Jag bryter ihop av garv. 
 
Hanna: "Ja men va fan? Ge fan i Trillingen! Dom kan väl ta Romjävlarussin i stället da?!"
Therese: "Ja, just fan! Den jävlen är ju kvar!"
Hanna: "Ja va fan??! Inte nog med att IS bombar i Turkiet å nu! Nu ska dom ta bort Trillingnöten å??!"
 
Tystnad
 
Hanna: "Vart ska det sluta??!" Nu andas hon nästan lite häftigt...
Therese: "Ja, men va fan??! Kan dom inte byta ut den där jävla höstnougaten istället da? Det där jävla lövet??!"
 
 
 
Så kommer Maria tillbaka ifrån lunchen och hoppar in i diskussionen;
 
"Mäh, va ska råm byta ut den emot da??!"
 
Hanna; "Ja, men nån jävla hallonlakritsgodisbit da??!"
 
Maria: "Mäh??!"
 
Hanna; "Ja, men ja veeeeeet!!"
 
Kontoret befinner sig just nu i någon slags chock. Jag gissar att man ganska raskt kommer att köpa upp några Alladin chokladkartonger för att under en högtida cermoni ta farväl av Trillingnöten...

Första etappen på av "En svensk klassiker" är avklarad! Det kostar att ligga på topp...

Dagen började med en del förberedelser...
 
 
Det gäller att förekomma än att förekommas. Dessutom hade Johan lite extra småreserver i fickorna på träningsbrallorna som han kunde ta under loppets gång.
 
 
Perfekta väderförhållanden! Klarblå himmel och lagoma temperaturer. Lite minus för de byiga vindarna som tog i ordentligt. Men jag tröstade Johan med att dessa vindar känner man inte av när man väl springer. Dessutom är det inte så många öppna partier efter den här banan.
 
 
Det var inte bara Johan som hade valt att springa Lidingöloppet... 
 
 
Här är en bild på alla bajamajorna ifrån igår kväll....
 
 
Vid varje bajamaja ringlade sig kön lång! Snacka om en hel del avföring att ta rätt på efter denna helg är över... Pax för att inte ha de jobbet! ;)
 
 
Dags för start! Herre Guuuud, vad nervös jag var. Löjligt taggad fastän det inte var jag som skulle stå på startlinjen. Men nästa år är det min tur. Då ska jag också stå där! Lätt! Fasiken... det är ju rena tortyren mentalt att stå på sidan om!
 
 
Efter att vi vinkat av vår älskade pappa vid starten, fick vi roa oss själva. Det blev lite klättra i träd, lite hoppborg, lite picknick och mys. Jag fick hela tiden sms-rapporter så jag kunde följa Johan utefter banan. Mitt mål var att få en sms-rapport vid 2 mil, var han fortfarande med då så visste jag på något sätt att han sällan skulle ge sig.
 
Pling: "Johan Olsson passerade 20,7 km 16;17:44 på tiden 2:27:45."
 
Härligt!!! Knäna håller förmodligen ända in i mål!!! 
Det var ju liksom det som var den största farhågan. Kondisen har han verkligen fått upp så det var jag inte orolig för, utan det var knäna som var hans akilleshäl...
 
Pling: "Johan Olsson passerade 25,3 km 16:56:54 på tiden 3:06:55."
 
YES!!!
Nu skulle det MYCKET till för att det inte skulle gå. Stina och jag stod redo vid målgången med flaggor och blommor för att heja på våran superpappa!!!
 
 
JAAAAAAAAAAA!!!! Det gick! Han klarade det! Knäna höll! Första etappen på "En Svensk Klassiker" är avklarad. Så otroligt bra jobbat av honom. Vilken kämpe! Han kom haltandes emot oss och jag kunde riktigt se utanpå hur hans knän skrek av smärta.
 
 
Det här har han gjort så jädra bra! För 1 år sedan klarade han inte av att springa 2,5 km på elljusspåret. Idag har han avklarat världens största terränglopp (Sveriges kanske mest frukade?) Lidingöloppet!
 
 
"Jorå, knäna försvann efter första milen, men smärtan blev liksom inte värre än jävlig. Sen var det rätt okej fram till 2 mil. Eller okej, jag menar att mentalt var jag ganska pigg... men jag kände av en tå. Fast jag sket i att stanna och kika, det fick fanimej gå ändå!"
(Så här såg båda fötterna ut...)
 
Det gick! Hatten av för dig min älskling! Nästa år står jag där. Antingen springer vi båda två, eller så är det du som får heja på mig? Oavsett så är det här något du kan vara stolt över och du kan känna dig mallig och otroligt nöjd!
 

Testpatrullen, Fjällhajk och Lidingöloppet!

Hej hej, hallå dagboken. Är det okej om jag använder er som min dagbok?
Men schysst, asså! ;) Jag har ju en del att berätta då och då och jag gillar det här sättet att förmedla vad jag pysslar med för mina nära och kära som finns på olika platser runt om mig, men på tok för långt ifrån.
 
 
I torsdags kväll vinkade jag av vår Scout Ester för en fjällhajk i Årefjällen! Hur kul är inte det då?
 
Jag får sms-rapporter då och då, tack o lov! :)
 
 
"Fick inte några fjällbilder eftersom det blåste som sjutton. Vi har gått i 4 timmar och du skulle bara ha sett terrängen!"
Mamman svarar: "Oj, vad kul att du skickar bilder. Vad glad jag blir! Har det gått bra då?"
"Ja, fast ett tag frös man som bara den och sen så svettades man som en gris."
 
 
"Och jag hade jättelågt blodsocker."
Mamman svarar: "Fick du något att äta då??!"
"Ja, så klart, också åt vi nudlar!"
 
Jag gissar att dom har hur kul som helst!!!
 
Här hemma har PT Kvinnas tespatrull varit i farten på Citygym. Det kan ju vara skönt att förklara lite för er som såg oss och som liksom undrade lite...
 
 
Fast vad finns det att undra över??!
 
 
Kolla in! Värsta springa-fort-brillorna! Gissa hur fort det gick då?
 
 
Ungefär hur fort som helst!
 
 
Det gick så fort så vi sket i pulsbandet på inrådan av min lilla syster Martina. Hon sa; "Skit i pulsbandet ba! Fattar man väl direkt va pulsen ligger på när man har dom där glajjerna på sig!"
 
På eftermiddagen styrde vi kosan på Stockholm. Det var ju så lääänge sen jag var där... ;)
 
 
Det är dags för Johan att testa formen inför den kommande "Klassikern".
 
Lidingöloppet!
 
 
Nummerlappsutlämningen. Fasiken va folk??! Hur ska det inte vara imorgon? :)
 
 
Vilken tur att det finns ett par bajamajor på området...
 
 
Kära vänner! Håll tummar och tår för Johan så att hans knän håller för 3 mil terränglöpning. Det vore så underbart roligt om han fixar det!!!
 
På återhörande i morgon kväll. Då avlämnas rapport. 
Visa fler inlägg