Nu har vi varit ponnyfamilj i snart ett år
Nu har vi varit ponnyfamilj i snart ett år.
Vi har twistat till vårt redan rätt späckade liv ytterligare med ännu en logistik- och tidsprövning.
Men det är så värt det!
Det här året har gett oss så mycket på så många olika plan.
Vi har också haft turen att få hyra in oss hos underbara stallägare och vi har verkligen blivit så väl omhändertagna.
Vår första tid som ponnyfamilj var nog som de allra flesta "första-tiden-ponny-familjer".
Då var det extra skönt att få hyra in sig i ett stall där vi fick goda råd och tips hur vi skulle möta vår lilla ponny.
Framförallt under den tuffa "test-perioden" där hon vägrade att bli lastad, helst inte stod still när Stina skulle sitta upp, eller vägrade att gå själv utan sina hästkompisar på vägen till ridskolan.
Så småningom hittade hon sin roll i både vår "familjeflock" och även i den nya flocken i stallet.
Sommaren blev den bästa i Stinas 11-åriga liv. Nya kompisar, en egen ponny, härliga uteritter och massa bus.
Efter cirka sex månader hittade vår "stallfamilj" ett annat boende, vilket var planerat sedan länge, och vi flyttade vår ponny till vårt nuvarande stall.
Vi gruvade oss så klart inför flytten.
Dels för att vår lilla söta, snälla ponny kanske skulle återgå till den ponny som hon var i början igen.
Lite som att börja om.
Dels för att vi trivdes så väldans bra i det stallet som vi hyrde in oss i.
Men när vi lastade ur henne ur transporten vid vårt nya stall, (vid den här tidpunkten hade hon taggat ner vid lastning och traskade på transporten utan problem) gick hon in i sin nya box och ställde sig och mumsade på sitt hö. Lugn som en filbunke. Det var som om hon visade upp en känsla av "att komma hem".
Hon stortrivs med grabbarna i hagen.
Hon är född till att vara "The Princess".
Det syns lång väg.
Vi är minst lika väl omhändertagna här och vi har verkligen haft tur med att hitta underbara stall att hyra in oss hos! Vi får massor av goda råd och tips, ett härligt litet stallgäng där alla är så hjälpsamma.
Vi hjälps åt på alla plan och ingen behöver känna att det inte finns någon som kan titta till sin häst/ponny om man skulle få förhinder en dag.
Vi är så tacksamma.
Inte bara ponnyn utan hela vår familj!