Här är jag fri
Jag har alltid älskat att vistas utomhus.
Man kanske inte tror det eftersom jag också är en av världens största fryslortar, men så är det.
Att få gå själv i skogen, vare sig det är under jakt eller inte, ger mig en sån enorm frid inombords.
Att kliva upp kl 03 för att möta morgonen utomhus är som att linda sammet runt själen.
Dessa ljuvliga augustimorgnar när luften är ljummen och daggdropparna tynger grässtråna.
Det är som att äta 10 lyckopiller i ett svep!
Det är så magiskt och jag tar verkligen chansen att fylla på med allt som fattas.
Jag älskar att sitta ute och vakna upp i takt med solen.
På något sätt jag känner jag mig som en del av naturen under dessa stunder.
Inte alls som ett vackert och romantiskt skogrå eller så, utan bara jag.
Med naken själ och ett fritt sinne.
För mig är dessa stunder så otroligt viktiga.
Här jag känner ett lugn som jag inte kan hitta någon annanstans.
Jag lär mig något nytt för varje gång.
Även om jag så klart har en förhoppning om jaktlycka varje gång jag går ut för att jaga, så gör det absolut ingenting att jag oftast kommer hem tomhänt.
Jag får så mycket ändå.
Själen får lite påfyllning.