Tonårsmorsan!
Det här med att vara tonårsmorsa har sin charm och är en speciell period i livet.
Vi har redan avverkat en period tidigare med vår stora tjej som numer är utflugen.
Nu står nummer två och nummer tre på tur.
Det är på gott och ont att jag är liten till växten.
Det händer flera gånger i veckan att mina kläder, eller saker för den delen, har fått fötter.
Men ingen, INGEN har sett dem??!
Så har det varit i åratal.
Min Haglöfsjakcka finns just nu på Torsbergsgymnasiet sedan ett par veckor tillbaka.
Men ingen, INGEN har sett den...
Ikväll har Malin en tjejkväll, en liten födelsedagskväll med sina närmaste tjejkompisar.
Fyra till antalet.
Stina har sin bästis här på en sleep-over och Ester har pojkvännen här.
Vi är elva personer till antalet runt köksbordet.
Men det är rätt mysigt.
Jag unnar dem verkligen att ha härliga kompisar.
Vi är välsignade av att våra döttrar har så fina vänner och pojkvänner!
Man vänjer sig.
Man vänjer sig att inte få ha sakerna i fred, eller att maten inte alltid räcker till.
Att den beräknade middagen inte riktigt räcker utan att man i all hast måste improvisera ihop för några extra.
Jädrar, vad bra man blir på det efter några års improvisation.
De är härliga ungdomar!
Ibland slås jag av att de faktiskt kan välja att sätta sig i soffan med mig och snacka skit.
Umgås med oss gråa vuxna.
Det värmer.
Så klart fattar jag att vi hamnar rätt långt ner på umgängeslistan nuförtiden.
De hör liksom till när man är tonårsmorsa.
Vi är populärast som chaufförer och ekonomiska stödpersoner när studiebidraget är slut.
All tid har sin charm.
Så fint du beskriver, barnen, vänner, middagar som inte räcker och saker som försvinner... <3