katharina - Jag blir nog aldrig riktigt vuxen...

Åh, jösses!

Barnet i mig blir överlycklig när den första snön kommer.

Jag vet inte riktigt vem av oss som är först ut och tvångsåker på det lilla puder till snö som nyss lagt sig över Järvsö.

Det raspar och knastrar under våra åkdon.

Men med lite våld och vilja så går det framåt.

Till slut har man liksom gnussat upp en hal kana så åkdonet åker ändå.

Trots dåligt före.

Jag älskar verkligen vintern. Också.

Jag älskar att åka pulka, madrass, snowracer, skidor.

Ja, jag älskar att leka i snön!

Men längdskidåkningen slår ändå allt när det gäller vinteraktiviteter!

Jag älskar det!

Jag är en flitig besökare vid vårt längdskidsparadis, Harsa.

Jag brukar åka tidigt.

Väldigt tidigt.

Jag brukar vara klar runt 06.

Då möter jag ofta grabbarna som spårar.

Ibland har det hänt att jag tipsat dem om att skita i "sjuochhalvan" för det är bättre att de börjar med "lätta milen". 😅

Det händer att jag får med mig famljen också.

Men då handlar det om att "gå på tur".

Ni vet, dricka choklad, äta apelsin och besöka våffelstugan.

Åker jag själv så älskar jag att bara stå och mata på.

Det blir som ett härligt mantra, ljudet från stavarna och andningen som liksom i symbios hittar takten.

Mr P har också lovat (halv om halvt men jag tar det som ett löfte!) att han ska åka skidor med mig i Harsa i år.

Hoppas det!

Det vore ju trevligt.

Hur som så kan jag knappt vänta tills det finns bra med spår, ljuvigt mycket snö och härliga vinterdagar!

Någon som är sugen att haka på till Harsa är det bara att höra av sig!