Tänk om vi hade träffats...
I juli i år träffade jag min stora, norska släkt för första gången.
En märklig känsla.
Alla dessa underbara människor som liksom "tillhör mig"!
Historien bakom om varför det blev som det blev, låter jag vara oskriven i det här sammanhanget.
Jag är uppvuxen med min mamma och min bror.
En liten mini-klan, skulle man kunna säga.
När jag träffade min norska släkt visade det sig att min morfar var en inbiten jägare. Mina morbröder jagar, mina kusiner jagar...
Tänk om jag hade fått träffat dem tidigare.
Tänk om jag hade fått haft min morfar som en läromästare i jakten.
Tänk om jag hade fått följa med honom ut som liten och där han hade kunnat berätta och visa mig jakten från hans synvinkel.
Jag har ju egentligen aldrig haft någon förebild inom jakten.
Men så kom min svärfar in i mitt liv.
Han blev min läromästare och min förebild.
Det var han som lärde mig att ta ur älgarna.
Han som packade mina fickor med "bra-att-ha-saker" innan jag gick ut på jakt.
Men det är klart att jag undrar ibland hur det hade varit om jag hade fått träffat min morfar.
Om jag hade fått tagit del av hans jakthistorier och fått följa med honom ut på jakt.
Hade min jakt sett annorlunda ut då?
Om han hade sett mig nu, vad hade han tänkt då?