Jag stänger av för att skydda mig själv.
När jag har varit borta i några dagar hemifrån och utan min familj, är längtan efter dem nästintill obehaglig.
Jag brukar stänga av helt för att inte känna för mycket. Jag gillar till exempel inte att prata för mycket i telefonen med de där hemma,
inte heller skicka sms eller dylikt.
Det hjälper inte mig.
Det gör det nästa bara värre.
Det låter säkert känslokallt och grymt.
Men det är mest för att skydda mig själv.
Jag saknar mina barn och min man så ruskigt mycket.
Men jag gör bäst i att inte ringa hem för ofta.
När jag var på jakt i fjälls förra veckan hade vi ingen som helst mottagning.
Jo, ibland om man kom upp på en höjd.
En dag när jag var ute på jakt så ringde min mobil.
Det var Stina som lyckats tajma in att ringa mig precis när jag var på en höjd med mottagning.
Det var ljuvligt att höra hennes röst samtidigt som jag gick sönder lite grann.
Längtan blev bara värre.
Men det är tur att jag har fömånen att styra min tid själv och kunna ta vara på tiden med barnen när jag är hemma.
Då njuter jag och tar igen alla kramar och pussar som jag saknat.
För fullt!
Nu har jag några dagar hemma innan det är dags för jakt igen.
Älgjakt i Västernorrland står på schemat.
Det är på min mans "hemmamark" och lite grann av min egna privata jakt. Det ska bli så kul!
Sen drar jag vidare direkt efter den jakten upp till det nordligaste Sverige för ytterligare lite jakt.
Så spännande!
Men innan dess skall det njutas å det grövsta här hemma!