Ei merestä!
Har ni sett Jönssonligan?
Ni vet stackars Harry... han är inte så förtjust i havet när Sickan har en plan och skall ta dem ut i en liten eka på det öppna havet.
Då säger han;
"Nä... nä, iiinte havet. Ei merestä!" Det betyder "inte havet" på finska.
Jag kände ungefär som Harry i tisdags när jag fick ett meddelande av min vän, Anna-Carin Westling.
"I morgon är det platt hav, nu jädrar ska vi jaga säl du och jag. Vi ses hemma hos mig kl 07!"
Morgonen var ljuvlig!
Temperaturen låg precis under nollan och havet var ganska platt. Inte helt platt, men nästan.
Anna-Carin försäkrade mig om att havet skulle lägga sig ännu mer runt kl 10-11 för det hade "fiskrarna" sagt.
Jag hade en timme innan avfärd preppat kroppen med åksjuketablett och en snabb bön till Han där ovan om att jag skulle slippa ropa på Ulrik.
Hon i sin tur hade lovat att filma om jag så skulle behöva luta mig över relingen och mata fiskarna...
Jag bet ihop.
Jädrar vad det där havet inte kan vara stilla!
Jag älskar verkligen havet.
Jag har alltid dragits till vatten.
Men jag är hellre i än ovanpå.
Sjösjukan lade sig en smula när det blev jakt och adrenalinet pumpade i halsvenen.
Jädrar så spännande och svårt!
De där sälarna "ploppade" ju upp lite här och dår och försvann lika snabbt!
Ungefär som de där spelet på Gröna Lund när man ska slå på små figurer med ett klubba som kommer upp helt oberäkneligt ur små hål.
Fattar ni hur svårt det är?
Träffytan är liten och du har cirka 5 sekunder på dig innan sälen dyker igen.
Men det positiva var att jag just under själva jakten glömde bort min sjösjuka!
Jösses, vilken upplevelse det var.
Anna-Carin är fantastiskt kunnig och jag sög åt mig allt hon berättade om "hennes sälar".
Otroligt fascinerande!
Jag somnade kl 19:30 den kvällen.
Helt slut.
Vet inte om det var för att jag bet ihop och jobbade mot sjösjukan eller om det var all spännig från jakten?
Förmodligen båda delar.
Oavsett - wow så häftigt!