Jag lyssnar och gör rätt.
Ibland blir jag faktiskt lite mallig över mig själv. Det är inte alltid jag är mitt bästa jag, men jag försöker. Den här helgen har faktiskt varit helt fantastisk. Inte för att det har varit några exceptionella resor eller händelser egentligen, utan för att jag har legat kvar i sängen och vaknat efter kl 06!
Jag har bara gjort - ingenting.
Jag har inte tränat.
Jag har inte stressat runt och farit iväg på en massa aktiviteter.
Jag har bara varit.
Jag tänker att det kanske hjälper mina hälsenor att läka lite extra fort?
Dessutom har det ju varit bra OS-sändningar som hjälpt denna rastlösa kropp att ligga kvar i sängen och ge vika för TV-apparaten.
Vi har haft sköna dagar där vi bara har umgåtts med familjen.
Det är ju inte så bara det!
Dessutom hade vi ju ett födelsedagsbarn att fira.
Å det grövsta!
Yosh fyllde sex år igår!
Han har suktat på det här benet i flera veckor. Det har legat bredvid foderpåsen och lockat honom, men har lydigt låtit bli när matte sagt nej.
Men så igår fick han sitt efterlängtade jätteben och en tallrik med olika korvar som tjejerna pyntade med guldglitter.
Nu ska vi fortsätta att bara njuta av det som återstår av helgen.
Det är lite för kallt för att åka skoter, slalom eller längd idag (tyckte familjen, inte jag). Termometern visade på minus 18 grader, så vi tar oss ett biobesök istället.
Det gör ju lite ont i mig att inte vara ute i skidspåret och ta vara på den här vackra dagen. Men jag får ge mig och vara nöjd med ett biobesök med familjen.
Det blir nog bra det också!