Jag överlevde Harsa Ski Marathon även i år!

Så var det över. Tack Gode Gud för det! Årets upplaga av Harsa Ski Marathon 43 km. 
Som jag har gruvat mig...
När man dessutom meddelade att vi tävlande skulle åka "surbacken" tre gånger var ångetsattacken ett faktum!
 
 
Men vädret var fantastiskt!
Ett par minusgrader, lite vind men helt ok uppe på myrarna ändå.
Johan var min coach i år. Han ska ju inte åka något Vasalopp har han rätt bestämt berättat för mig...
 
 
Första varvet och första gången uppför "surbacken" tröck jag på lite för mycket. Jag har ju svårt att ligga bakom och vara nöjd med det. Galet att spränga sig i första backen liksom. Men så fort vi kom upp på myrarna fick jag ner pulsen och hamnade i ett rätt okej tempo.
 
 
Inför varvningen stod Johan beredd med smarriga (not) energigeler som jag sög i mig i farten. Det var skönt att ha honom där och det gav mig lite extra energi att orka lite till.
Den här gången slog jag ned på takten lite i "surbacken". Andra varvet flöt på bra, men det kändes inte som om jag fick något gratis. 
 
Strax innan "surbackens" början stod Mattias "Tisan" som fixat mina skidor för dagen, med sin fina sambo Anna och skrek på mig. Han såg att skidan släppte lite så då fick jag skäll att jag skulle trycka med tårna mer. 
-"Skit påre, skrek jag tillbaka! 
Jag mumlade också något om att nästa gång jag kommer förbi vill jag att de serverar mig vin... eller åtminstone lite knark! ;)
 
Tredje och sista varvet gick också bra. Jag tog det lugnt i "surbacken" och Mattias och Anna vrålade ännu mer den här gången. Dock inget vin eller knark den här gången heller...
 
Jag hittade en bra rygg uppe på myrslingan som jag låg bakom ganska länge, sen hittade jag en ännu bättre rygg som jag låg bakom bra länge. Ända fram till absolut sista knixen innan målgången, då drog jag förbi och fick åtminstone vinna över henne!
 
 
Jag vann ju inte i år heller... tyvärr, ha ha ha,... men jag är jädrigt nöjd ändå. Nöjd att jag tog mig i mål!
Jag har inte sett några resultat ännu, men om min klocka stämmer så åkte jag 44 km (det var en lite längre sträcka i år) på 03:17.
 
Vi får väl se hur långt det räcker för att sida upp mig lite i Vasaloppets startfålla.
 
Tack för alla fina meddelanden, hejarrop utefter spåret, grattis på Instagram och Facebook. Ni är så himla rara alla goa vänner och bekanta.
Det värmer!
 
Tack!
En kommentar publicerat i Träning
Taggar: Harsa Ski Marathon, Harsa Ski Marathon 2017, Seedningslopp, Tävling, Vasaloppet, längdskidåkning
#1 - - Jennie:

Härligt jobbat!!
Får man fråga vart du köpt din skidjacka någonstans? Såå himla fin.

Svar: Tack vad snällt! Skidjackan fick jag i julklapp av min man, så tyvärr vet jag inte. Men du kan säkert kika på nätet? Det är en Karitraa. :)
Katharina