Tankar energi
Det var Mr. Perfects idé. -Ta dig ett par dagar uppe hos mamma du. Ta med dig hunn om du känner för det, men ta ett par dagar helt själv och hälsa på mamma din. Ta med dig skidorna också. Du kommer ju säkert vilja träna...
Jag behövde inte fundera så länge. Vilket lyx! Bara Yosh och jag. Ett par dagar i fjälls med mammas mat.
Som ett litet trollslag så blir man ett litet barn igen.
Omhändertagen.
Lite uppassad och bortskämd.
Jo, men jag gillart!
Morgonen var magisk idag. Jag och Yosh började vår dag i skidspåret med pannlampa på. Men ju mer morgon det blev desto mer soluppgång visade sig i horisonten.
Ni vet det här magiska ljuset som kan få en tråkig byggnad, träd eller ett grässtrå att bli hur vackert som helst.
Men att fång det ögat ser är inte alltid lika lätt. Jag ringde morsan ifrån skidspåret och sa åt henne att göra sig redo. Vi skulle fånga morgonljuset!
Hon är ju inte sen att haka på.
Hon är som Yosh ungefär. Gillar att åka bil. Hur långt som helst. Vart som helst.
Hon är inte så kräsen.
Yosh har verkligen härliga dagar här. Mycket för att "mormor & morfar" tycker såååå synd om honom.
-Får han ingenting?
(Då har han nyss klofsat i sig sin matskål med hundmat)
-Jo, men han har ju redan ätit, säger jag och försöker förklara att han är en hund.
-Men får han inget gott då? säger mamma och tummar på en bulle.
Jag har hotat henne flera gånger med att Yosh får sova i deras säng om han äter något annat än hans egen mat. Då kan jag lova att de inte kommer ge honom några bullar eller annat snask mer. De kommer ha fått uppleva hur det kan vara att ha en vorsteh med jordens sämsta tarmar...
Dessutom gillar jag inte att ha hundar runt matbordet som tigger i tid och otid.
Här hemma blir jag ungefär 11 år igen.
Hon är en matmor utan dess like. Ingen kommer ur huset hungrig.
Våga tacka nej till lite fika...
Eftersom jag förmodligen lider av någon sorts mask så ringde jag till mamma efter skidåknigen och bad henne packa med lite frukost i bilen när vi skulle åka ut för att fånga morgonljuset. Så jädra lyxigt! Jo då, hon hade ju så klart gjort ordning en liten frukost som jag kunde smaska på i bilen.
Det är just sånt där som gör att man känner sig som 11 år igen. Framför allt när man kommer hem utan barn. Då är det ju liksom jag som är barnet. Och jag ÄLSKAR att bli "bortklemad" och ompysslad. Jag älskar mammas mat.
Vem gör inte det?