Stina gör enorma framsteg
Det är helt fantastiskt!
Det är nu drygt två månader sedan Stinas operation.
Eller 72 dagar om man så vill.
Ingen smärta i dagsläget att tala om.
Ingen rullstol till vardags.
Går oftare utan kryckor än med!
Humöret!
Humöret är underbart.
En glad liten 8-åring som njuter av dagarna.
Njuter att vara mer rörlig.
Njuter att kunna vara med!
Jag har lovat henne att vi ska ta fram cykeln i helgen.
Fattar ni vad stort??!
Det är ganska precis ett år sedan hon började halta och klaga över smärtan ifrån sitt vänstra knä.
Det tog många sömnlösa nätter och sjukhusbesök innan vi förstod vad som orsakade all smärta.
Att denna lilla människa har fått stått ut med allt det här...
Att denna lilla hjältinna har sånt mod, sån styrka.
Vi andra kan bara se på och förundras och önska att vi bestatt en promille av allt mod och smärttålighet som hon gör.
Sjukhusbesöken blir färre och färre.
Vi återgår så sakteliga till ett normalt liv (kanske inte riktigt men mer än förut i varje fall).
Visst, Stina har fortfarande sjukdomen Perthes. Det vet vi.
Men livet är så mycket enklare för henne just nu.
Just nu finns ingen smärta.
Just nu finns ingen rullstol till vardags.
Just nu fungerar det ypperligt!
Benlängdsskillnaden är påtaglig. Men enligt läkarna skall det jämna ut sig med tiden. Det andra benet kommer att slå av på sin tillväxt så det sjuka hinner ikapp.
Smart uträknat, kroppen! Tack för det.
Jag må vara partisk, jag vet.
Men den här lilla, vackra människan är värd alla medaljer i världen för att hon står ut, att hon orkar kämpa.
Jag slås återigen av den där meningen en nattsköterska en gång sa till mig när min styrka försvann och gråten tog över;
"Man får precis så mycket som man klarar av"
Det är nog sant.
Men just nu njuter vi.
Just nu passar vi på att vara så "vanliga" som vi bara kan!