Genrep med tips från coachen
Johan kommer inte att springa Lidingöloppet. Hans fot är inte så bra som den borde vara vid den här tidpunkten. Han är ju klar med sin Klassiker så det är ju egentligen inget måste. Det är väl lite värre med mig som väntar in min sista etapp. Johan har därmed sadlat om till min personliga coach inför den här utmaningen. Så den här veckan har jag lyssnat på honom och tagit hans träningsdirektiv (kanske inte följt till punkt å pricka men...) och tips till mig.
Idag löd det Genrep. Att springa i den utrustning man har tänkt springa i på loppet, testa och känna efter. Ett lätt pass, bara 5-6 km i ett skönt tempo. Testa att tejpa tårna för att känna mig för lite...
Jag börjar bli lite nervös. 3 mil. 30 km. Det borde inte vara några problem. Men jag har aldrig sprungit Lidingöloppet förut. Har ingen aning om hur kraftig kuperingen är. Att jag springer 25 km då och då som ett distanspass i min vanliga träning, känns inte tryggt alls just nu.
Jag gjorde som min coach sa, tussade runt i 5 km och försökte känna efter. Ena foten funkerade ypperligt medan den andra inte alls var särskilt skön. Det skavde lite och det hade ju inte alls fungerat i 30 km! Nej, det där får jag nog göra mer noggrant innan det är dags för the real thing!
Men för att vara ärlig så är det lite svårt att hitta det där rätta 100%-iga fokuset.
Det är lite varannan dag, lite upp och lite ner.
Att mista någon så hastigt och oväntat blir så förvirrat. Man är så oförberedd.
För mig var Gerry så mycket. Min svärfar, barnens farfar, min läromästare och mentor i jakten. Han kunde allt, hade svar på allt. Det blir ett stort tomt hål nu när han inte längre finns. Men farmor har berättat att han var så imponerad av min träning och kunde ibland säga att han önskade att han hade bara en liten del av all träningsvilja som jag har, så hade han varit nöjd.
Jag ska tänka på honom när det går som tyngst, när jag vill ge upp, när jag känner att krafterna är slut, då ska jag tänka på Gerry och på allt roligt vi har haft, alla fina stunder och på hans stora händer som kunde så mycket.
Jag ska springa för honom, för oss. För vårt lilla team som vi hade.
Du fattas oss!