Det smärtar...



... att se när någon tynar bort. Oavsett vem det än är.

Vi hade kunnat haft en annan slags relation, du & jag. Det blev aldrig riktigt så.
 
Jag söjer åt dig.
Jag sörjer för de som du egentligen skulle ha lärt känna. Jag söjer för alla som du har missat i mitt liv, de som tillhör mig. Du blev liksom aldrig en riktig del av det. Men oavsett, så sänder jag dig en tanke och hoppas att den stund du har kvar, ska vara så bra som möjligt.

Trots allt så önskar jag dig allt gott.
Jag önskar jag kunde ge dig en kram just nu, en varm go kram och önska dig en bra dag.
Men avståndet gör det svårt.

Jag ska bevara de goda minnena av dig ömt, djupt i mitt hjärta. Minnen av dig som en frisk och stark man, med ett högt tempo, många vänner och en fantastisk lojal arbetsmyra. Jag ska minnas dina tipskuponger och jordnötterna. Jag ska t o m minnas din fotsvett som inte är av denna värld!

Jag är en del av dig, du är en del av mig.

#1 - - mormor:

Vackert skrivet Katharina...önskar att han kunde läsa vad du skrivit!!1

#2 - - Katharina:

Ja...det är så tragiskt att det blev så här med allt. Klart att det smärtar när man inser att det är för sent, för alltid för sent.

#3 - - Anna:

Kram till dig och de dina!