Ett år som ponnymorsa - Grattis till mig!

Tänkt att det redan har gått ett år?
Det känns som om det var igår vi hämtade hem det där lilla yrvädret ifrån Märsta.
 
Japp, hon är en 08:a, fast numer är hon en Hälsingestinta! Jag minns så väl den där overkliga känslan när vi lastade henne på transporten och åkte hem.
Vi startade upp en helt ny era i våra liv.
 
 
Från den dagen blev vi såna där klassiska ponnyföräldrar som handlar på Hööks i tid och otid, som träffar hovslagaren var åttonde vecka, som kör transporten in på macken och helt obrydd skuttar in i skitiga stallkläder, köper en korv med bröd kl 21 för att tillfälligt mätta hungriga magar på väg hem från ridhuset till stallet. 
 
Inget konstigt alls.
 
 
 
Vi har lärt oss massor!
Vi har fått många goda råd på vägen.
 
Några har vi tagit till oss, andra har inte passat oss.
Men vi har verkligen uppskattat alla fina människor som på något sätt har velat hjälpa till och varit schyssta från hjärtat, på riktigt.
 
För Gud ska veta att det finns folk av båda slag.
De som unnar och de som missunnar.
Konstigt kan tyckas, men det är den bittra verkligheten som vi fått erfara...
 
 
För Stina har detta val varit avgörande för hennes hälsa.
Både på det fysiska planet men inte att förringa, även det mentala.
 
Det var inte länge sedan hon var ett mycket ledsamt barn med daglig smärta.
 
Smärtan lever hon fortfarande med, men den glädje som vi ser i henne nu är något vi inte är bortskämda med. 
 
 
Läkarna rådde oss till att låta Stina rehabilitera sig genom simning, cyklig eller ridning.
 
Valet var ganska enkelt av flera anledningar.
 
Det finns inga aktiva klubbar i de andra idrotterna här på vår ort, dessutom så har ridningen redan varit en stor del av Stinas storasysters uppväxt.
Ridningen var därmed ett enkelt val.
 
 
Första sommaren med egen ponny var nog i särklass den bästa sommaren i Stinas liv!
 
Alla nya kompisar, alla sorglösa dagar, alla avramlingar, alla skogsritter, alla lägerdagar.
 
Att vara som alla andra. 
 
 
Den här lilla ponny har gett så makalöst mycket.
Både hål i plånboken, massa bus och påhitt men också en otroligt massa kärlek och glädje! 
 
 
Jag har lärt mig att köra transport, lasta och backa som värsta proffset. Njae, kanske inte riktigt så bra, men jag har absolut kommit en bra bit på vägen.
 
Jag har tagit "Grönt Kort" och lärt mig massor mer.
En del som jag redan visste men behövde repetera, annat som jag inte hade en aning om.
Bara nyttiga saker och kunskap är aldrig tungt att bära. 
 
 
Jag kan också ibland förvånas över Stinas kunskaper.
Jag vet inte riktigt alltid var hon snappar upp allt, men jag gissar att det är stallkompisar i kombination med Youtube som vi har att tacka det för.
 
 
 
Det är en en högst personlig liten ponny.
Hon är "The Queen" i hagen bland alla valacker.
 
 
Thor, den svarta 25-åriga gamle herren, har plötsligt glömt bort att han är kastrerad sedan länge och har därmed införskaffat sig "hingstnacke" och talar högljutt om när Athena inte är vid hans sida. 
 
Varje dag.
 
Athena tar till sig rollen som "The Queen" i hagen och låter Thor hållas. Hon njuter av uppassningen och han ser till så hon kan sola och äta i fred genom att hålla borta de andra valackerna. Han bereder vägen för henne.
Hon går med huvudet högt och bara njuter.
 
 
Hon har små "spöken" som ibland hoppar upp ur dikena. Dessa spöken är det ingen annan är Athena själv som ser.
 
 
Självklart är de skitläskiga vilket gör att hon måste hoppa åt sidan.
Ett typiskt "Athena-skutt".
Stina har lärt sig det nu.
 
Det har kostat ganska många avramlingar för att lära sig dessa .
Hon håller ju självklart räkningen.
Det är superbauta viktigt i en liten ridtjejs liv.
 
Ni vet "man är inte en duktig ryttare förrän man ramlat av 100 ggr". Jag tror att hon har passerat 32 avramlingar nu. Alla på Athena...
 
 
Storasyrrorna har också blivit en stor del i Athenas liv.  Det är kanske inte alla som har ett genuint hästintresse, men de gillar ändå att vara med och rida ibland.
 
 
Ester som är superallergisk gillar också att rida.
Hon har t o m uttryckt att hon gärna vill börja rida på riktigt.
Nu gör hennes studier i Bollnäs det lite krångligt att få till det hela, men vi passar på så fort ett tillfälle ges.
 
 
När största storasyrran kommer hem från Stockholm då och då, är stallet en självklart punkt på "att-göra-listan".
Stina vill ju så klart också visa upp vad hon lärt sig sedan förra gången.
Det är viktigt.
 
Extra viktigt också eftersom Stina vet vilken duktig ryttare Ebba var när hon var aktiv.
En förebild helt enkelt.
 
 
På något sätt känns det som om det var meningen att just Athena skulle komma till oss.
 
Hon passar Stina så bra och det känns som om hon läser av henne på något magiskt vis.
 
 
 De här två har verkligen ett särskilt band mellan sig. 
Man kan se det lång väg. 
 
Vägen dit har inte varit spikrak och lätt, det ska jag vara ärlig med. 
Hon har testat oss å det grövsta många gånger i början.
Men när hon fann sin plats i vår lilla flock, så föll alla bitar på plats.
 
Jag känner mig ofantligt rik som valde livet som ponnymorsa.
Visst, det kostar en massa på vägen, inte bara i pengar utan också i tid och engagemang.
 
 
Men det är så värt det.
Jag ångrar det inte en dag!
 
Tack Athena för att du kom till oss! 💚
 
 
 
En kommentar publicerat i Allmänt
Taggar: Barn, Glädje, Gotlandsruss, Hästar, Ponny, Ponnyfamilj, Ponnypappa, Ridning, ponnymamma, ponnymorsa
#1 - - Lise-Lott:

Såååå hjärtefint att läsa!

Svar: Tack! <3
Katharina