Tävlingsdebut!
Igår gjorde Stina och Athena sin tävlingsdebut.
Det stod dressyr LC:1 på deras schema.
Stina var rätt cool och Athena skötte sig bra både i transporten och vid framridningen.
Det var väl ponnymorsans nerver som inte riktigt höll ihop helt hundra.
Annat var det med ponnypappan.
Lugn som en filbunke och fixade och donade som om han inte gjort annat än varit runt på ponnytävlingar.
Det är tur att den här stirriga ponnymorsan har den där ponnypappan att luta sig emot.
Det syns nästan på Athena att hon gillar Mr P.
Hon känner sig trygg med honom och han liksom visar vägen och talar om hur saker och ting ska vara.
Det gillar hon.
Stina var så makalöst fin med kavaj, dressyrblus och knut med hårnät i nacken.
Precis som en riktig dressyrryttare!
Stina hade en stor supporterclub som var med henne under framridningen.
Ett helt gäng med härliga kompisar!
Stina ska vara så nöjd med sin prestation även om det på sina ställen inte riktigt blev som hon hade tänkt.
Den här tävlingen handlade om så mycket mer än att vinna placering och rosett.
Det handlade om mod och självförtroende.
Att våga tro på att hon kan.
Att hon är bra och att inse vilken enorm resa och utveckling hon har gjort!
Visst går det åt en hel del smärtstillande och vissa dagar är sämre än andra.
Men den här lilla ponnyn har verkligen gett Stina en fantastisk tillvaro!
Det här lilla ekipaget har tillsammans hittat varandra och är ett sånt fint litet team.
Att se dem tillsammans på tävlingsarenan blev väldigt känslosamt för mig.
Jag kunde faktiskt inte hålla tårarna tillbaka.
Jädrar om hon bara kunde ta in vilken enorm resa hon har gjort.
Om hon bara kunde tanka in allt det i hennes lilla kropp och förstå vilken fantastisk prestation hon har gjort.