97 dagar kvar till Vasaloppet...
Men så underbart att få glida fram i strålande solsken, 6 minusgrader, vindstilla och gnistrande skidspår....
Det är så jag överlever 60 min i stakmaskinen. Jag försöker visualisera hårda, härliga spår uppe i Harsa, där jag hör ljudet av min skidor och stavtagen. Jag står och vilar i utförsbackarna och passar på att styla till det hela med att visa att jag numer kan göra en rejäl "bonnsnytning", reser mig upp och tar nya staktag. Nästan lite proffsigt.
Det här är bilder från i fjol uppe i Harsa. Jösses, så jag harvade på där. Men jag ska säga att dessa bilder ovan är nog det bästa bilderna. De som tolkar de gånger då tekniken satt skapligt och jag hade bra före. Det var lååååångt ifrån alla gånger!
Nej, sanningen är den att de allra flesta gångerna var det motvind, skitföre och mina träningspass i gryningen lystes upp av en Silva-lampa storlek LARGE i skogen i Harsa. Men jag tänkte som så i gryningsmörkret att björnen sover och vargen vill inte ha mä, inte så mycke å tugga på... HA HA HA!
Nej, jag längtar så efter snö. Lite vinter. Av flera anledningar.
Jag längtar att åka upp på Elljusspåret på friskvårdstimmen för att harva med de här två.
Eller varför inte kvällsåkning med samma duo?
Jag längtar också till syrran kommer upp och ska åka slalom igen.
Hon körde ju järnet i barnbacken...
Och rev ner barnens mjukisdjur...
Kusinerna körde i en annan backe. För att slippa moster... HA HA HA
Jag längtar till alla kvällsåk med tjejerna och deras kompisar. (Fast jag och lillsyrran får ju inte åka med dom förstås!)
Jag är väl så korkad så jag har glömt bort hur jävligt det var på Vasaloppet i fjol eftersom jag har anmält mig igen??!
Men lite snö skulle inte skada nu. Så man kunde få testa skidorna och testa om det finns en smula teknik kvar. Om jag ens fick till någon??!
Snälla, snälla Kung Bore, de oss en fin vinter med härligt skidföre.
NU!