Morsan gav upp...
Ja, Herre Jösses??! Helgen ska spenderas i vår Hufvudstad tillsammans med äldsta dottern som bor på Kungsholmen och studerar på Södertörns Journalisthögskola sedan ett år tillbaka. Underbart att få till lite kvalitétstid med min stora pärla!
Men mina nerver testades å det grövsta innan jag ens kunde checka in på hotellet.
Jag har ju under flera år jobbat i Sthlm så jag är relativt van med trafiken. Men jag har aldrig åkt in mot stan på Essingeleden en fredageftermiddag.
SKJUT MÄ!
Nåväl, efter en och en halv timmes köande, kom jag således fram till Fridhemsplan. Perfekt! Jag brukar stå i ett P-hus precis vi tunnelbanestationen när jag har varit här tidigare, så jag siktade in mig på det den här gången också.
BYGGARBETSPLATS!
Satan...
Det blev till att snurra runt lite på Kungsholmen innan jag hittade någon parkering. Det är ju inte så att man bara kan stoppa bilen i fickan direkt.
Det som sen fick droppen i min redan överfulla bägare att rinna över, var att jag upptäckte att jag glömt att packa ner necessären. MENVABRA??!
Det blir till att shoppa idag. En av mina största hobbies...
Svärsonen har fått anställning på Jubel och kvällen till ära så hade det en AW på nya Downtown camper by Scandic.
Svärmorsdrömmen bjöd svärmor dit.
Jädrar, vad folk!
Kul för honom och för bolaget!
Sedan hade det bokats ett bord på Strandvägen 1.
Jag blev informerad av dottern tidigare i veckan;
"Asså, mamma... det är en RESTAURANG och den ligger på Östermalm!"
Med det menade hon nog att jag skulle tänka på mitt klädval.
Jag kom till Stockholm i ett par Lundhags, sneakers och min fjällrävenkofta...
Klädbyte och jag fick godkänt.
Fast jag fick lov att låna en kappa av Ebba.
På Strandvägen 1 var det än mer folk. Jädrigt hög volym. Ja, jag veeeeet. Jag satt faktiskt och funderade över hur i helvete man kan tycka att det är trevligt att äta en förträfflig middag och inte kunna prata med varandra? Jag svarade artigt och nickade när jag förmodade att man pratade med mig, men i ärlighetens namn har jag fan ingen aning om vad som sades. Jag bara gissade att jag skulle nicka och le.
Dessa ungdomar var laddade inför kvällens artist, Oscar Linnros. Jag satt mest och undrade hur jag skulle överleva fram till 23 när spelningen skulle börja. Jag vill ju inte verka gammal och tråkigt. HA HA HA!
Folket köade utanför och jag tänkte att de är ju lika bra att de går hem än att de står här utanför i regnet och bara slösar bort en massa tid. Här inne får det inte plats fler nu.
Trodde jag ja!
Fasen, de var knökfullt.
När jag äter en god middag vill jag inte ha någon annans arsle lutande över min tallrik.
Så trångt kändes det.
Det var bara att ge vika för kärringen i min kropp.
Jag bad så mycket om ursäkt men var ärlig och berättade att mitt väsen inte pallade mer av utelivet i Stockholm!
Ungdomarna hade överseende för att morsan gav upp och sa att det var buss 54 jag skulle ta.
Jag tog en taxi.
Maten på Strandvägen 1 var förträfflig så den kan jag varmt rekommendera!
Men det är en sån här gång kontrasterna gör så att man uppskattar det enkla än mer.
En dimmig, tyst skog. Dofterna. Stillheten.
Jag hoppas och tror att Ebba och Jonas fick en kanonkväll.
Jag kände mig otroligt nöjd när jag vid 22:30 låg i hotellsängen och kikade på någon gammal Sherlock Holmes på fyran.