Summering av 2015
Nu är snart 2015 till ända. Ett ny helt oskrivet år står för dörren. Många nya möjligheter. Om jag skulle summera 2015 så skulle det året innehålla några ganska stora händelser i mitt liv. Det allra största är väl Johans frieri.
En inplanderad semestervecka på Gotland med alla barnen. Han hade planerat det länge. När han sedan ställer sig på knä utmed Björkhagas strand och ställer frågan, höll jag bokstavligen på att tuppa av! Att sedan alla barn varit med och planerat och valt ring, förhöjde det hela ännu mer! Nu har vi den stora dagen att se fram emot under 2016!
Något annat stort under 2015 är ju så klart min Svenska Klassiker!!! Jag har åkt Vasaloppets 9 mil, jag har simmat Vansbrosimmets 3 km, jag har cyklat Vätternrundans 30 mil och jag har sprungit Lidingöloppets 3 mil. Alla dessa lopp under 2015! Jag ångrar inte en sekund. Vilken upplevelse. Fasen va häftigt! Tänk vad man kan pressa sig och så mycket mer ork kroppen besitter trots att man tror att man ska dö?
Nu har jag ju varit smått galen och anmält mig till Vasaloppet igen för att jag tyckte att det var så trevligt. Hur tänkte jag då??! Jag måste ju ha glömt bort hur jävligt det var? Dessutom får man ju smått panik nu när vi inte har fått en gnutta snö än och kan känna efter hur det känns att stå på skidor igen...
Något annat stort som kanske inte påverkar mig lika mycket som min försfödda, så är det ju hennes 18-års dag och att hon har fått körkort! Herre Gud??! Tänk att det är 18 år sedan hon föddes min första Prinsessa av 4! Kolsvart i håret, kraftig och rejäl. Satt bestämt fast så barnmorskan och hennes team fick kämpa rätt friskt för att få ut flickebarnet. Lite tilltuffsad hamnade hon på Neonatalavdelningen med en infektion. Hon repade sig snabbt och mitt liv blev aldrig mer sig likt. Jag hade blivit hennes mamma från då och för evigt! Vilken makalös ära!
Nu stundar hennes student under 2016 och där hon skall ta nästa kliv i livet.
Stort.
Hösten 2015 drabbades vår familj av en stor förlust som påverkat oss på ett märkligt sätt. Johans pappa lämnade oss hastigt och oväntat. Det har så klart förändrat mycket. Även om det har varit tufft så lär man sig mycket om sig själv och andra en sån här gång. Jag väljer att ta vara på den erfarneheten.
Nu ser vi framåt. 2016 känns stort. Så många saker att se fram emot. Jag längtar!
Förresten, har ni några nyårslöften? Jag avlade ju ett förra året. Minns ni det? Mitt löfte att sluta äta OLW-produkter. Vet ni, inte EN SMULA har passerat dessa läppar på 12 månader!!! (Ni som inte känner mig för väl bör veta att jag hade en osund överkonsumtion av dessa produkter. 1-3 påsar i veckan!!!)
Nej, jag kommer inte slänga mig över en chipspåse efter 12-slaget. Har jag klarat mig bra utan i 1 år finns det ingen anledning att börja nu heller.
Så, nu börjar vi närma oss slutet av 2015 och jag önskar er alla ett 2016 fyllt av kärlek, möjligheter och härliga vänner! Precis allt som jag önskar mig själv.
Puss på er och välkommen ska du vara 2016!