Den här nyblivna ponnypappan...

... går all in för uppgiften.
Men jag är egentligen inte förvånad.
Det har alltid varit så med Mr Perfect. 
Inget lämnas till slumpen, det är 100 % eller ingenting.
 
 
Familjen blev med ponny i slutet av mars och i samband med det förändrades vårt liv en smula. Ett beslut som har växt fram i samband med Stinas skelettsjukdom.

Vi hade nog inte köpt en ponny annars. I varje fall inte än, men nu står vi här med en ny familjemedlem som tagit oss med storm. På flera sätt.
 
 
Pappan i familjen har tagit uppgiften på fullaste allvar och anmält sig till "pappaläger" på Stinas ridskola. Han har (mycket stolt) inhandlat ridbyxor och ridskor. Han har anmält sig till körskolan för att ta utökat körkort för tungt släp. Han ska ju köra hästtransport!
 
Inget av det ovan har jag bett honom om. Han gör det av eget intresse för att kunna förstå och hjälpa Stina så mycket om möjligt.
 
Är det inte fantastiskt?
 
Men han är ju rätt rolig också i allt det här. I samband med ridbyxinköpet så blev han också genast proffs! Han skulle och kunde rida vilken häst som helst.
 
Hur svårt kan det vara?
 
 
 
Sagt och gjort, han fick låna en häst och provrida igår. Det var med andan i halsen som jag såg honom sitta upp på hästen (över 1.70 i mankhöjd!) och liksom lite för kaxigt skänkla på.
 
Tack och lov gick allt bra och han hittade inte på några våghalsiga försök till att öka från skritt till galopp som han under bilresan till stallet hotade med.
 
"Ja, men fasen alltså! Vad tror du Peder Fredrikssons Allan kostar? Jag borde ju ha en häst i den kalibern. Minst!" säger han samtidigt som han sitter av hästen han lånat.
 
"Alltså, det finns de som har ridit i över tio år innan de ens funderar över ett hästköp..." svarar jag lycklig över att han inte ramlat av eller att hästen ser skapligt nöjd ut trots den ovane ryttaren.
 
"Vaddå, jag måste ju ha en häst om jag ska lära mig att rida??! Eller hur menar du? Det är ju ungefär som att jag ska träna att cykla utan cykel!"
 
 
Det är ju ändå skönt att han går in för sin uppgift som ponnypappa till 100%...
 
Det kan ju ingen ta ifrån honom.
2 kommentarer publicerat i Häst
Taggar: Barn, Hästar, Ponny, Ridning
#1 - - Anonym:

Underbart 💓

Svar: Eller hur?! <3
Katharina

#2 - - kort:

Så underbar blogg... Själv har jag haft och älskat hästar i hela mitt, träffade en storstadskille, han älskade landet och djur...Vi flyttade till landet med egen gård med hästar, hundar och katter ... Självklart blev han placerad på hästryggen omgående, precis som din man var det en sak som man fixar lätt...Han köpte en egen häst efter några år... Vi valde vår dotters namn i skogen på hästryggen...12 år efter döptes hon till det.. Men så svårt att läsa om er dotters sjukdom... Kram till er alla ❤️

Svar: Åh, då så! Då vet jag att allt då! Ja, Stina har haft det tufft, men det är mycket bättre nu! Kul att du gillar min blogg. Dessvärre är det kanske lite glest mellan uppdateringarna... <3
Katharina