Nästa generation
Det är många som frågar mig om våra barn också är jaktintresserade.
Jag har nästan alltid skrattat bort svaret och liksom;
"Nehej, du. Hos oss får vi ingen föryngring inte!"
Vår äldsta har i tid och otid (ofta nattetid) väckt upp oss i ren förskräckelse när hon i ett ilvrål ropat att vi måste rädda henne.
Fort!
När vi så gott som brutit varenda ben i kroppen på vägen ner från övervåningen, slängt oss in i hennes rum, hittat dottern ståendes inklämd i ett hörn som vettskrämt pekat på väggen mittemot.
"En spindel, ta bort den!!! En stor, jävla spindel!!!"
Hon avskyr kryp så att vistas i skogen är för henne ren tortyr. Där finns det ju både småkryp och lort på samma plats??!
Eller när vi har skjutit älg och jag någonstans helt plötsligt känner min pedagoiska ådra glimma till, och jag vill visa barnen vart Tacosfärsen kommer ifrån.
Jag bjuder glatt in dem i slakteriet medan resten av jaktlaget flår älgen som hänger från taket.
Dotter nummer två i raden hulkar så hon blir tårögd och frågar om det är okej att gå ut?
Den yngsta i skaran vill varken bli blöt, kliva upp tidigt eller gå långt.
Så svaret på frågan om våra barn är jaktintresserade, har därför alltid varit ett solklart nej.
Men tiderna förändras och så även barnen.
De växer upp och få en större förståelse för vad vi håller på med.
De har någonstans förstått vad jakten innebär.
Våra barn (och säkert alla andras) är otroligt miljömedvetna idag, vilket gynnar jakten!
Det är det bästa när de förstår vad viltvården innebär och varför vi bedriver jakten så som vi gör.
Den här kunskapen borde spridas i skolorna.
Enligt mig borde det vara ett obligatoriskt ämne i skolan - viltvård.
När jag läste "Jägarskolan" inför jägarexamen fick jag lära mig om så ofantligt mycket mer än bara jakt.
Det gör att man uppskattar att vara ute naturen ännu mer.
Jag hoppas att jag kan, i en positiv anda, föra över det till mina barn.
Det verkar ändå som om morgonens jakt, trots noll observationer, gett mersmak.
Trean vill gå ut igen. Gärna redan till helgen.
Tvåan vill också gå ut, men då helst på kvällen eftersom hennes kropp inte gillar tidigar mornar. (Hennes egna ord)
Ettan lever och verkar i betongen i Stockholm. Hennes blodtryck pallar inga kryp. Inte heller lort.
Fyran är egentligen av samma sort som ettan, fast hon är dessutom utav adlig börd? Något som jag tydligen har missat...
Prinsessor går inte långa sträckor eller klär sig i fula kläder. (jaktkläder)
Nåväl, jag är glad att 50% av döttrarna ändå är relativt positivt inställda till jakten. Nu gäller det bara för mig att förvalta det här väl.