Så mycket att fira!

Den 27 april 2003 föddes vår mellandotter med buller och bång!
4725 gr lätt och 54 cm lång.
Jag hade bebis från hakan och ända ner, skulle man kunna säga!
 
Det blev en traumatisk förlossning med förlossningsskador på oss båda som resultat.
Hon fick en Plexusskada (förlamning på höger sida) och en bruten överarm.
Jag fick men en tutch i vänstra ljumsken.
 
 
Det är 16 år sedan nu.
SEXTON!
 
Vi har båda läkt ihop fint med åren. Esters skador var efter 10 år helt borta!
 
Men det var det värt.
Hon är ju värd allt! 
 
Alla våra döttrar är ju värda allt!
 
 
Vi firade Esters födelsdag med sedvanligt födelsedagsfika och presenter.
Därefter blev det en mamma-dotter-kväll på Pinchos i Hudiksvall.
 
 
Det är ju ett himla trevligt koncept och mycket välsmakande mat, må jag säga!
 
Vi kom i varje fall därifrån med brett putande magar båda två.
 
Att få spendera lite egentid med en av tonåringarna är så mycket värt.
För oss båda.
 
Jag får dessutom veta så mycket.
Ibland lite mer än vad jag vill veta...
 
Men jag är oändligt tacksam över att de känner ett sånt förtroende så de delar med sig.
 
Något annat som vi också firar är att Stina har haft sin lilla ponny, Athena i en månad nu.
Nu börjar saker och ting falla på plats och de hittar varandra mer och mer.
 
Det är härligt att se! 
 
 
Den här pappan  familjen som inte skulle ha något med den tilltänkta ponny att göra, är nog mer engagerad än han själv förstår.
 
Dessutom är han fantastiskt duktig trots att han själv säger att han inte vet ett dugg om hästar.
 
 
Han har ett sunt förnuft, är lugn, sansad och konsekvent.
Det kommer man långt med.
 
Däremot får man bromsa honom lite när han liksom sätter ribban lite väl högt för vad han förväntar sig att Stina ska prestera efter en månad som ponnyägare.
 
 
 
Han snackar om elitläger, Grand Prix och Stockholm Horse Show.
 
Stina är skitlycklig över att lyckas sätta galoppfattningen mjukt och fint och få till travbommarna utan att Athena hoppar 1 meter ovanför.
 
 
 
Fast jag vet att han säger det mest med glimten i ögat samtidigt som jag också vet att är det någon som skulle ställa upp till 100% om den är lilla ponnyryttaren någon gång kommer ut på tävlingsbanorna, så är det han!
 
 
Oavsett tävlingsplaner eller ej, så är det underbart att få se den här glädjen i ögonen, två blossande kinder efter en tuff privatlektion med den egna ponnyn.
 
Det är också värt att fira!
 
0 kommentarer publicerat i Allmänt
Taggar: Barn, Födelsedag, Gotlandsruss, Ponny, Ridning, Tonåringar