Botar min jaktabstinens...

Nu har det gått tretton dagar sedan jag jagade senast och jag längtar ut nå så fasligt!
 
 
Tanken var att jag skulle jaga älg idag men livet kom emellan. Så är det ibland och så måste det få vara.
 
Men jag stillar min abstinen något med att vara utomhus och då så klart med min bruna bästis, Yosh.
 
 
Stunderna med min polare är oslagbara och jag kan inte tänka mig ett liv utan honom.
 
Vem skulle orka med mig om inte han fanns?
Vi har ju samma slags bokstavskombination.
 
 
Men resan hit har inte varit lätt.
 
Sanningen ska sägas att jag har många gånger slitit i mitt hår, slängt kopplet åt ett håll och Yosh åt ett annat och sagt att det är tamejfanomöjligt att få hunden att fatta vad jag vill!
 
 
 
Jag vet att Kenth Gustafsson (ägare till Yosh pappa) flera gånger undrat vilken av alla svordomar och långa, arga ramsor jag tror att Yosh förstod bäst?
 
Fan.
 
 
Våra första tre år var en rejäl prövning.
Jag har aldrig varit med om liknande.
Både jag och Yosh grät. 
 
Eller mest jag.
 
 
Men nu skulle jag inte byta ut honom för alla pengar i världen!
Aldrig!
 
Visst, han hittar fortfarande på en del bus och upptåg. 
Han är ju en vorsteh!
 
Men där emellan är han helt ljuvlig! 
Följsam, trevlig, snäll, trogen och enormt samarbetsvillig.
 
Vad vore jag utan Yosh? 💕
0 kommentarer publicerat i Allmänt
Taggar: Bästa vänner, Hund, Huntingdog, Jakthund, Outdoors, Vorsteh, Vänner