Livet efter mässan
Så var den över. Höga Kusten Game Fair 2016. 2 dagar i ett virrvarr av olika känslor, stress, småpanik, glädje, lycka, frustration, otillräcklighet, lycka.
Delar av familjen är fortfarande kvar. Ebba, Jonas, Yosh och jag åkte hem igår kväll och kom hem i natt. Jag är ju tvungen att jobba med mitt "vanliga jobb". Jag ska erkänna att jag är lite sliten...
Stina, Maliln och Ester är kvar uppe med Johan. Det vankas minisemeter och "para" (lön) med pappsen! Som de förtjänar det!
Det är knepigt att vi har gjort det här i 5 år nu. Första året slår ju fortfarande alla rekord i "jobbighet" eftersom då skulle ju liksom hela mässområdet byggas upp från grunden. Nu är ju en del kvar och färdigplanerat.
Men det är lätt att lura sig själv med att "det här kan vi nu när vi har gjort det så många gånger". Det är många saker om man inte kan förutse som kan hända under en mässa med så mycket folk. Men vi löser det mesta.
Det är med stor förundran som jag ser allt som Peter och Johan har jobbat fram och planerat under hela året, medan resten av familjen kommer upp sista mässveckan och jobbar fysiskt och liksom tar del av allt...
Sedan får vi se frukten av allt jobb när portarna slår upp på mässans första dag kl 10. Det är alltid lika nervöst.
Alla drar sitt strå till stacken.
Svärmor och Storebror på sitt sätt... med en massa fuffens... ;)
Helt enligt tradition intas en McFeast meny extra large på vägen hem efter mässans slut. Rögögd och sliten, smal som en vinthund och tom av allt som hänt.
Jag lovade mig själv att sova länge idag. Inte ställa någon klocka utan bara sussa vidare.
Jag vaknade 05:30...
Så nu är jag tillbaka nere i Järvsö och på jobbet igen. Tillbaka på gymmet och med allt vad det innebär.
Det innefattar också Hanna...
Fast det bästa med henne är att om jag är låg eller lite tungsinnad, så hittar hon alltid ett sätt att få mig på bättre humör. Oftast med hennes sjuka humor. Den funkar alltid!
Nu är det till att försöka fila till det sista inför bröllopsformen... Herre Jösses, jag har verkligen inte haft tid till en enda tanke på det under mässan. Men nu blir det till att äta upp det jag tappat!
Hanna kan man lita på! Hon är en perfekt tärna som ser till att jag får i mig lite av varje. Idag blev det därför ett besök på Stenegård och Moläta.
Mycket trevligt!
Nä, nu ska här laddas om inför andra uppgifter. Humöret skall vara på topp och energin är strax tillbaka.
Jag har ju en del att stå i...
26 dagar kvar.