Jag måste lära mig att inte heja!

Nu sitter jag på tåget på väg hem ifrån Malmö. Tisdag jobb i Stockholm, onsdag jobb i Malmö. Två mycket bra arbetsdagar med givande affärsmöten!
De flesta av mina vänner och bakanta vet sedan tidigare att jag inte är så över förtjust i att flyga. Men... kanske... kanske att jag har hittat ett sätt som fungerar lite bättre.
 
 
Jag laddar ner någon intressant dokumentär ifrån en podd, gärna P3 dokumentär. Det värsta är att jag faktiskt somnar lite. Eller det är väl inte det värsta att jag somnar utan att jag vaknar till av att jag sover - MED ÖPPEN MUN!!!
Så fruktansvärt pinsamt!
 
 
Något annat som jag måste lära mig är att inte heja.
Ja... jag vet att det låter knepigt. Men när jag i morse sprang längs Ribergsborgsstranden i Malmö och hejade på alla de jag mötte, så insåg jag att jag måste nog sluta med det.
 
 
De stackare som jag möter och hejar på så glatt och lite norrlänskt, tittar på mig som om jag är en massmördare eller smittad av en väldigt elak och smittsam bakterie.
 
 
När jag ser dessa stackars människors förskräckta blick så slår det ju mig att jag måste lära mig att sluta heja. Jag gör ju samma misstag när jag springer i Stockholm...
Nåväl, jag fick mig en härlig morgonrunda på 13 km i ett kallt skåneregn. 
Nu kan de som rastar sina hundar runt "Ribban" imorgon pusta ut, den där galningen i rosa löparjacka som hejar så glalet glatt är i tryggt förvar hemma hos sin familj i Järvsö igen!
 
Det vankas dessutom myskväll i Järvsö ikväll när jag kommer hem, har jag fått en hint om.
 
Om jag längtar?
Bajsar börjnen i skogen?