Tack mina älskade ungar! <3
Åh, kände mig så där lagom stressad idag... körigt på jobbet, har knappt andats och kissa gjorde jag nog inte ens förrän jag kom hem... tror jag??!
Dessutom lite... ähum.. halvkörigt med halvhängiga barn, ett stycke krockad bil (förmodligen skroten nästa) Mannen jobbar borta hela veckan. Noll back-up.
Gissa om man blir överlycklig att mötas av detta när man kommer hem:
Ett stycke aningen trött snögubbe. Detta är bara början på allt underbart!
En lite mindre väntade mig på farstubron.
Kliver in i hallen och möts av tända ljus. Åh... mina älskade ungar!!! De har ju höstlov denna veckan, så Ebba och Ester är hemma själva, medan Stina går på dagis när jag jobbar.
Tända ljus på spiskåpan...
Kaminen tänd med ett välbehagligt sprakande...
Tända ljus i vardagsrummet...
I köksfönstren... välstädat och fint!
Det är ju annars ett lotteri att lämna ett syskonpar hemma utan uppsikt. Jag har erfarenhet av det också. Jag lovar!
Man kan inte annat än älska dom!
Och som kronan på verket... *trumvirvel*
Serverades det en vacker efterrätt som Ebba gjort tillsammans med sina småsyskon!
Tack älskade ungar för allt ni har gjort för mig idag. En helt vanlig tisdag!
Älskar er nu och för alltid, härifrån till evigheten!