Ove, Ove, Ove Molin!!!

Alltså!!! Det var som om jag hörde ramsan om igen. Från den "gamla goda tiden".

"Ove, Ove, Ove Molin!" Ni vet, då "smurfligan" var som bäst, då när det till slut smakade SM-guld!

"Bryyyynäääääs! Bryyyyynääääs!" Halsen sved och strupen var torr, men jäklar vilket drag.

Idag när jag strosade med nävarna full i julklappskassar så ser jag ju HONOM där! Han står där och bara väntar på att jag ska komma fram och ge honom en äkta brynäs-fan-kram!

Varsågod, Ove Molin!



Åh, vad glad han blev!

Det ekar än; "Ove, Ove, Ove Molin.... "
↑