Där kantarellerna växer
Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig.
Ibland blir det nästan bättre faktiskt.
I fredags var det tänkt att hela familjen skulle åka ner till Stockholm av flera anledningar.
En av dom var att lämna av Malins flyttlass till sin moster inför skolstarten på måndag (gymnasiet).
En annan var att få hälsa på Ebba, Johan och Håkan.
En av dom var att lämna av Malins flyttlass till sin moster inför skolstarten på måndag (gymnasiet).
En annan var att få hälsa på Ebba, Johan och Håkan.
Vi hade löst det mesta även ponnyvakt men vi stöp på hundvakt.
Nåväl, det blev faktiskt riktigt bra ändå.
Ester valde att umgås med pojkvännen, pappan levererade Malin till mostern i Stockholm och jag hämtade hem den yngsta ifrån en hastigt planerad minisemester med farmor och kusinerna uppe i Höga Kusten.
Det sistnämnda gjorde att jag fick spendera en liten tid i min favoritskog.
I den skogen sköt jag min första älg.
I den skogen tog jag ur min första älg.
I den skogen vet jag precis vart kantarellerna växer.
Imorse vaknade jag strax efter fyra och undrade hur jag skulle lyckas smyga ut utan att väcka Stina.
Efter en stunds funderade var jag så rastlös så det fick bära eller brista. Jag valde att försöka smyga mig ut tillsammans med Yosh.
Strax över fem stod vi och sög in den klara morgonluften och tittade ut över den dimtäckta marken.
Så otroligt stämningsfullt och vackert.
Vi var ute och traskade på jaktmarken i över två timmar.
Helt fantastiskt mysigt.
Det är ju inte så att längtan blir mindre tills septemberjakten går igång här uppe.
Det är något speciellt med just den jakten.
Det är något alldeles speciellt med den här skogen.
Det är lite som att komma hem även fast det är min mans barndomshem.
Jag kan inte riktigt förklara det, men från min allra första gång som jag följde med Johan upp och besökte mina svärföräldrar här för många år sedan, så har den här lilla byn i Västernorrland fastnat i mitt hjärta.
I den här skogen har jag traskat många, många timmar. Här jag har jag skjutit mina älgar och plockat mina kantareller.
Jag har t o m legat i mossan mitt i skogen vid en favoritglänta och bara tittat upp i grantopparna i timmar.