Vi ses i dörren.
Nu är vi inne i den perioden då vi oftast möts i dörren, min man och jag.
Det är jaktsäsong och jakten är en enormt stor del av våra liv. Både privat och i yrkeslivet.
Då blir det ofta att vi möts i dörren.
En som precis kommer hem och den andra som är på väg bort.
Jag minns en gång förra året då jag var på väg söderut på en jakt och Johan var på vem hem från en jakt söderut och körde hemåt.
Vi pratade i telefonen (hands free!) i bilen med varandra och möttes på E4:an norr om Uppsala.
Han på väg hem och jag på väg bort.
Det är lite så vårt liv ser ut från slutet av augusti fram till februari/mars.
I morse tassade han iväg 04:30 för en ripjakt i fjälls i några dagar.
Vi ses på torsdag och skiljs åt igen på fredag.
På måndag sticker jag iväg på jakt och så rullar det på.
Eftersom vi har barnen i skolan så behöver ju en av oss vara hemma när den andra är iväg på jakt.
Oftast.
Ibland har vi lyxen att få jaga tillsammans.
Inte alls ofta, men ibland.
Men vi är ganska bra på att ta vara på stunderna vi får tillsammans.
Det behöver inte vara något märkvärdigt alls, inga dyra resor eller överflådiga restauranger.
Vi behöver bara umgås, vara tillsammans.
Tanka lite för att sen orka lite till.
💕