Förebilder

Idag har nog Stina haft sin i särklass bästa dag på länge!
 
Så härligt att se hennes breda leende där framtänderna till och med fastnar på överläppen för att de har blivit så torr av allt flinande av lycka.
 
 
Att äntligen få se det där spontana leendet hos sitt barn är en fröjd för en mammas hjärta.
Det är den bästa känslan av dem alla att få se lite lycka i ett annars rätt tungt litet sinne.
 
I stallet har hon sakta men säkert funnit modet och med det har självkänslan och glädjen kommit tillbaka.
 
Det är inte alla dagar och inte jämt, men mer ofta än sällan vilket är fantastiskt för oss!
 
Det är så många som vi har att tacka det för. 
 
 
Det finns så många som har en viktigt roll i de här yngre stalltjejernas liv. 
 
En mer viktig roll än de kan ana.
 
De är stora förebilder för dessa små, bliviande hästtjejer.
 
 
 
De ska ha en eloge som bjuder in, låter dem vara frågvisa, hjälpa till om så bara med att sopa ihop en hög med hö efter en privatryttare.
 
Det kan betyda så mycket att få en liten uppgift, ha en plats, att vara behövd.
 
I vårt "hemmastall" finns det massor av dessa förebilder.
 
Men jag är rädd för att inte alla förstår vilken enormt stor betydelse de har i dessa små ryttares liv.
 
 
Den här lilla ryttaren har ett mod som sviker både i och utanför stallet.
Idag var en sån dag då det verkligen skulle ställas på prov.
 
 
Sportlovshoppning (pay and jump) stod på schemat och för en vecka sedan anmälde hos sig.
 
 
Lite lagom kaxigt räckte hon upp handen och anmälde sig till ordförande i US (Ungdomssektionen) och sa att hon skulle delta och hoppa 40 cm.
 
Jag tittade på henne förvånat, men sa ingenting. 
 
Har hon sagt det själv så antar jag att hon har bestämt sig och blivit tuff över natten... ?
 
 
Dagen D kom.
Så även nerverna.
 
Iklädd vita tävlingsridbyxor gjordes ridskolehästen iordning.
 
Men jag märkte på henne att i takt med att klockan närmade sig framhoppningen, så försvann den lilla glöd hon hade vid anmälan och tvivel och tvekan tog vid.
 
 
Det är nu förebilderna spelar en sådan enormt viktig roll.
 
Jag sitter på läktaren och ser en liten ryttare i vita ridbyxor på cirka 128 cm, vanka av och an för att till slut ta till flykten ut ur ridhuset för att leta reda på mamma.
 
Men bästa ridläraren Bettan hinner fånga henne och tar med henne ut på ridbanan.
 
"Hur högt är 40 egentligen?", frågar Stina med darrig stämma.
 
Bettan som är bland de bästa pedagoger jag känner, tar med sig Stina ut och visar på hindret som ligger på 30 cm och säger;
"Titta här Stina, det är bara två hål till. Det klarar du!"
 
 
Jag och Stinas pappa sitter på läktare och tror att hon har gett vika för modet och nerverna.
Men hon sitter upp på hästen.
Det är dags för framhoppning nu.
 
Vi tittar på varandra och frågar tyst om hon verkligen kommer att göra det?
 
Jo, då. Den lilla ryttaren blir peppad av vårt fantastiska US.
 
Dessa fina ungdomar som är så stora förebilder för dessa små ryttare.
 
En av tjejerna går bredvid Stina för att memorera banan ordentligt och ge det sista peppet innan det är dags för start.
 
 
Hon gjordet det!
Hon vann över sig själv och sina rädslor.
Hon red en jättefin, felfri runda.
 
Tusen tack till alla fina förebilder som vi har i vårt stall och som betyder så mycket för dessa små ryttare.
Mycket mer än ni kan ana!
 
Tack!!!
0 kommentarer publicerat i Allmänt
Taggar: Barn, Hästar, Ljusdals Ridskola, Pay and jump, Ponny, Ridning, Tävling