katharina - Den här ponnypappan.

Så var det efterlängtade ridlägret igång!

Äntligen kom de nyinköpta ridbyxorna till använding.

På riktigt!

Han har rätt höga förväntningar vad det gäller det här lägret.

"Jag hoppas verkligen att vi får rida typ hela tiden. Jag menar allt det andra kan jag ju redan.
Det vore ju kul om vi kunde hoppa bana på torsdag."

Himmel och pannkaka, säger jag.

Det är då inget fel på modet.

Stina satt på läktaren och viskade för sig själv;

"Men pappa, korta tyglarna. Du måste ju skänkla på! Det går verkligen inte fort!"

Jag gissar att hon känner en viss tillfredsställelse i att få vara den som berättar hur man ska göra.
Lite ombytta roller skulle man kunna säga!

Men han ska ha en eloge som rider lätt på första lektionen. Han hittade takten ganska bra gjorde inte alltför många dubbelstudsar.

Det ska bli intressant att få följa hans utveckling genom det här ridlägret!

To be continued...

Dessa två har också utvecklats enormt tillsammans.

Stina har verkligen gjort framsteg på flera plan.

Kanske allra mest vad det gäller självförtroendet.

Att se detta lilla ekipage när de galopperar genom skogen är en fröjd!

Eller när Stina tävlar mot stallkompisen om vem som kommer först upp för stallbacken.

När hon tjuvstartar nedanför och drar förbi i galopp i backen och skrattar av lycka.

Det är en härlig syn!

Det står väl inte på förrän den här ponnypappan kommer ridandes bakom på någon lånad häst och vill följa med?