Hur har det gått för Yosh?
Fy fanken alltså. Det här med när barn eller djur blir sjuka och behöver sjukvård.
Alltså skjut mig i foten eller något!
Det gör så ont i hela mig.
För att svara på alla kommentarer på Instagram och messenger så tänkte jag förklara här vad som har hänt.
Egntligen inget allvarligt men tillräckligt för att det ska göra ont i mig...
Igår upptäckte mellandottern Ester att Yosh hade två trasiga klor.
Förmodligen har de gått sönder när vi har varit ute och åkt skidor. Det händer ju ibland....
Men de hade gått sönder på längden.
Jag ringde således veterinären i morse och vi fick en tid 10:20.
Skönt att det kunde ta emot oss samma dag.
Vi har faktiskt aldrig sökt vård för Yosh för "simpla" saker som trasiga klor eller andra åkommor.
Han har klarat sig ifrån sånt.
Han har klarat sig ifrån sånt.
De gånger vi har behövt veterinärvård har det varit frågan om överlevnad.
Sist var 2016 när hans lunga sprack under vår löprunda.
Ilfart ner til Uppsala.
Med nöd och näppe klarade de livhanken på honom!
Tack gode Gud för det!
Det är svårt att beskriva vad Yosh betyder för mig.
Han är helt klart min absolut bästa vän.
Han är magisk, snäll, rolig, energisk, snabb, snygg, trogen. Våra första år tillsammans var ingen dans på rosor, det skall erkännas.
Han var många gånger till salu eller till skänks.
En tuff hund som var stenhård.
Men vi gav oss inte!
Många tårar och en hel rad med svordomar!
Men till slut fann vi varandra.
Vi fann varandra på en nivå som jag inte trodde var möjlig.
Jag kan inte tänka mig ett liv utan honom.
Vad skulle jag vara då?
Den här hunden har berikat vår familj otroligt.
Det går inte att beskriva.
När han blir sjuk så stannar hela familjen upp på något sätt. Allt handlar om Yosh.
När ska han bli som vanligt igen?
När ska han sno Stinas mackor från köksbordet när ingen ser? När ska han smyga upp i Esters soffa fast han inte får?
När ska han putta upp toalettdörren för att lägga sig på badrumsmattan och njuta av golvvärmen?
Utan honom är mina morgonrundor inget värt.
Vem ska orka med mig?
Jag hoppas att han håller i många år till.
Den 24 februari fyller han sju år.
Kan vi stoppa tiden???!
Hur ska jag kunna leva vidare utan Yosh?
Tanken skrämmer mig makalöst!
När vi behöver veterinärvård kommer tanken till mig lite extra.
Nu har det ändå gått bra.
Två klor som var trasiga och som dessvärre var tvungen att tas bort.
Dessutom passade vi på att ta bort en bröstvårta som har växt sig onormalt stor.
Älskade Yosh!
Om jag kunde få dig hel igen skulle jag göra det bums!
Men det läker förhoppningsvis snabbt och så kommer du vara som vanligt igen.
Lika busig, lika påhittig för att gå husse på nerverna lite extra.
Jag tror att jag bäddar åt mig själv bredvid honom i natt.
Bara för att vara nära om han får ont.
Han har nyss fått påfyllning av smärtindring, men han behöver mig. Eller sanningen är väl att jag behöver vara nära honom.
Vad vore jag utan Yosh?
Förresten vilken vorsteh kan skryta med en sån är benämning i sitt försäkringsbrev?
Yosh, snygg som få, snabb och snäll!
Mer än så behöver man inte säga!
Håller tummar och tår att allt går bra!!