Det här med jakt...
Det här med jakt kan man ju tycka olika om.
Jag tycker bra om jakt.
Den svenska allmogejakten ligger mig varmast om hjärtat.
En kultur som vi har haft i Sverige i många, många år och som jag hoppas att vi bevarar.
Jag har fördelen att få jaga ganska mycket och prova många olika sorters jakt.
All jakt har sin tjusning.
Att sitta på ett älgpass har även sin.
Varje jaktmorgon är likadan.
Förväntningen är hög och spänningen är på topp.
Ett nytt pass, pigga hundar och orörd mark.
Så gör man sig redo.
Upp med ryggsäcken, laddar bössan.
Stoppar i örsnäckan och slår på radion.
Hundförararna meddelar hundsläpp.
Tyst.
Stilla.
Nästan så att man håller andan.
Man kan till och med höra löven när de fladdrar i den svaga höstbrisen.
Man ser nya saker.
Nya vackra färger.
En myras vandring med ett barr kan bli ett otroligt intressant inslag när det är lugnt i skogen.
Men så plötsligt förvandlas tystnaden till något helt annat.
Det brakar till.
Ett skott ekar i skogen och jaktmorgonens stilla lugn förvandlas.
Jaktledaren informerar jaktlaget om läget och ger vidare direktiv för de övriga jägarna.
Uppgifter delas ut och alla jobbar organiserat.
De råa skämten och den hjärtliga stämningen i slakteriet förhöjer tråkiga måsten och göromål.
Naturupplevelser och kamratskap.
Det är det som är jakt för mig.
Vad är jakt för dig?
Jakt för mig är dels att man får mat för hela familjen, dock innebär det inte heller att man skjuter som en galning på allt som rör sig. Men det är som du säger en spännande väntan. Har själv växt upp i en renskötarfamilj där jakt och natur varit vikigt och att man tar reda på allt. Det vi inte äter får hundarna :)