Vi tankar ny energi och laddar batterierna
Det har gått tre dagar sedan operationen.
Vilken fantastisk skillnad det är från förra gången!
Smärtan är i stort sett obefintlig. Visst, Avledon har det väl förbrukats, men inte några mängder.
Ungen i sig är så mycket mer lätt i sinnet än förra gången. Hon är fortfarande ganska glad, sprallig och ja men ni vet, som barn ska vara. Lite full i liv, lite bus och klurigheter.
Sådant som jag inte såg hos henne på över ett år.
Hon som till och med sa till mig ordagrant att hon inte ville leva längre.
Ynka sju år...
Även om hon nu har en period igen där livet tar ett steg tillbaka, där hon blir lite rörelsehindrad. Så har vi ändå en målbild. Vid skolavslutningen har det gått sex veckor och då skall benet ha blivit så pass starkt att hon förmodligen kommer kunna leva som förut. Cykla, rida, simma och allt det andra hon gillar.
Visst, hon kommer ju att ha Perthes kvar och hon kommer fortfarande att ha den där karaktäristiska gången, men hon hittar sina egna lösningar och kan göra så himla mycket ändå.
Leva loppan helt enkelt!
Jag har också hämtat ny energi. Ljuset är tillbaka på allvar nu och när klockan är runt 05 så bjuder Järvsö på en sån här vacker utskikt ifrån Järvsöbacken!
Mina ben mår bra igen, men jag försöker lyssna på kroppen och tar det försiktigt nu innan jag börjar springa igen.
Lite svårt är det ju när mina nya skor känns som ett par ljuvliga mockasiner som vill studsa fram!
Men snart, mycket snart, kommer jag börja tussa lite försiktigt för att snart vara igång med löpningen på allvar igen.
Innan dess får jag nöja mig med cykling och rullskidor!