Hon är den största hjälten jag känner!
Då var operation nummer två gjord.
Borttagningen av den platta som har hållit benet i rätt position efter att man sågade av lårbenet och vinklade in höftkulan i rätt läge, är genomförd.
Den här operationen var inte alls lika stor som den hon gjorde förra året.
Hon var ganska laddad på ett positivt sätt när vi kom till Akademiska Barnsjukhuset i Uppsala.
Nästan lite speedad...
Allt var plöstligt kul?!
Att sätta på Emblaplåster, att duscha med "äckeltvålen", att få sjukhuskläder, att få för stora trosor.
Humöret var på topp!
Det var annat förra året.
Hon var så förbannad och arg, skulle åka hem till varje pris.
Vi försökte förklara för henne att det inte gick eftersom hon hade så många olika maskiner och slangar som satt fast i väggen och på olika ställningar.
Det struntade hon blankt i.
På vår fråga hur hon hade tänkt åka hem på för sätt, morrade hon fram mellan sammanbitna tänder att hon skulle åka säng hem!
Det var då inga bekymmer!
Det var nästan så de stackars sjuksköterskorna bad om ursäkt när de kom in på hennes rum.
Hon svarade så klart inte utan spände ögonen i dem och visade huggtänderna som utan ord sa - rör ni mig är ni död!
Till dagens operation hade hon bakat. 6 stycken kladdkakemuffins. Till Mattias. 💕
Favoritsyrran som var den som fick ge henne morfin, som fick hjälpa henne komma från sängen till rullstolen, som fick fråga henne hur ont hon hade på en skala mellan 1-10 och hon svarade honom tillbaka.
Förra året spenderade hon åtta dagar på avdelning 95B.
Den här gången får vi åka hem imorgon! 🙏
Innan operationen var det dags för nya röntgenbilder.
Vet inte vilken gång i ordningen...
Under den här stunden hade Stina och Johan gjort en deal om att han skulle vara den som följde med in till operationssalen.
Som jag har gruvat mig...
Förra året var en pärs!
Stämningen var fortfarande på topp.
Den steg ännu lite till när Johan gjorde sina sedvanliga "skyddsmössetrick"...
Sjuksköterskan som gav oss kläderna hade också en skön humor
Hon bad Johan vara noga med att stoppa in ALLT hår i mössan... 😂
Här blev det jobbigt för mig. Stina hade varit nästan lite övermodig fram till det var dags. Då blev det en annan blick. Hennes tårfyllda ögon gick rakt in i mitt hjärta och det var tur att det var Johan som följde med in när hon skulle sövas...
Det spelar ingen roll om man har gjort det förut. Det är ett skit när barnen är sjuka!
Hon vaknade upp med en förvirrad blick, rädd och med smärta i benet.
Hon fick lite mer godsaker i kanylen och somnade om igen.
Skönt att se när medicinen fungerar och friden jämnar ut hennes ansikte som nyligen jämrat sig i smärtor.
Operationen var lyckad och gick helt enligt plan. De skrot som man förra året spikade och skruvade fast i Stinas vänstra ben är nu borttaget.
Nu blir det lite vila i sex veckor, det innebär ingen ridning på sex veckor... men sedan ska det förhoppningsvis vara frid och fröjd igen. Eller frid och fröjd var kanske att ta i, skit-perthes bor ju kvar i hennes kropp. Men hon har nog repat sig efter den här operationen efter dessa veckor enligt läkarna.
Det planeras ett besök till Akademiska igen efter sommaren.
Men däremellan ska det levas loppan - å det grövsta!
Dessutom skall det besökas någon form av leksaksaffär på vägen hem under morgondagen också. Det har The Princess poängterat ett par gånger redan.
Efter dagens pärs känns det som om det kommer att bli ett dyrt besök...
Men det är hon värd!💕
Vilken kämpe! Håller tummar och tår att läkningen går som den ska.